And once the storm is over,
You won’t remember how you made it through,
How you managed to survive
You won’t even be sure, whether the storm is really over.
But one thing is certain.
When you come out of the storm,
You won’t be the same person who walked in.
That’s what this storm’s all about ♥
Haruki Murakami
”Du ska vara positiv med betoning på första ”i” och heja glatt på folk du möter, hellre en gång för mycket …”
Så sa han ofta och jag tänker på det ibland när det ser mörkt ut.
En bild från början av 1980
Som jag skrev igår så finns det väldigt fyrkantiga personer och som
alla vet är det svårt att stoppa dom i ett runt hål.
Vad jag ska göra är att försöka slipa till dom lite varsamt, runda
kanterna och öppna upp sinnet för möjligheter och för alternativa
metoder.
Jag är en kreativ person och kreativitet har som bekant en förmåga
att smitta av sig. Idag har jag gjort ett alldeles fantastiskt
arrangemang av en nyinköpt tämligen stor ”fågelbur” av modernt
snitt att användas för allt annat än burfåglar.
I denna har jag på ett lager av mossa och en del annat skogsmaterial
lyckats pula in (pula betyder här: med alla medel få in en alldeles
för stor krukväxt i ett för litet hål) samt runt denna kruka, en
lysande orange ranunkel, kanta med mindre krukor av småpenséer i
utseendet som styvmorsvioler. Ångermanland, länge leve!
Denna bur hänger på en fastskruvad svart smidesanordning så ALLA
kan se den … grannarna, vars halsar sträckas som på de över oss
inflygande tranorna, hundägarna, vars snubblande steg förbi
avslöjar att ögonen fastnad på annat än gångvägen, förbicyklande
som förhoppningsvis inte faller omkull mfl.
Ska bli roligt nu att se vem fler som hänger och ställer ut
blommor, tävlingsmänniskorna lär vara nr 1. Rapport kommer.
Men framförallt så trivs jag. Kreativitet är livet, om inte
händerna har något för sig, jaa vad blir det då. Trist med
börjat på dö. Dötrist.
För att fortsätta med att visa att jag minsann inte tänker
sätta mig på en stol och tjura så ska jag visa att det går.
Som bara den går det om man vill och vill vill man ju.
Här en idé om att inrama det så inneihelskottatråkiga
staket som har ett hål där det mycket väl kunnat sitta
en vacker grind men icke gör, i detta hål eller snarare
bredvid och över, ska jag försöka greja till det som syns
på bilden här.
Eftersom vi i Trosa (har inte förlikat mig med att jag bor här…
förlikat, förresten vilken hemskt ord, som om man var ett
begynnande lik…) bor i zon 2, alltså det är nästan som en dröm.
Här kan man få rosor att växa upp som på bilden! Herreje, varför
har inte alla med uteplats som jag provat detta?
Som sagt. Att allt ska vara brunmålat enligt hyresvärden bör väl
nu vara överbevisat enligt bild nr 1. Kan man bli illa till mods
av att se den färgen inrama en uteplats? Knappast.
Och hur vore det med lite gränsöverskridande odlingar i den här
fyrkantiga tillvaron? Inte alls fel enligt mina beräkningar.
Nu får vi ju komma ihåg att vi födda i u-landet norrland har
en annan hjärnkapacitet och mer kreativitet för vi har lärt oss
tålamodets ädla konst. Vi har tålamod att uthärda vinter och
kyla, snö och dåligt plogade vägar. Tålamod att åka 10 mil
för att tanka och sedan åka hem igen.
Vi har tålmodigt planterat otaliga växter som ska tåla vårt
klimat för att året därpå dra upp en torrpinne. Skam den
som ger sig, gräv ner igen och igen. Tålamod, det kommer
att lyckas. En dag.
Så nu har jag tagit på mig tålamodsmössan och ska söka mig
fram till återförsäljare av virke, en liten såg och färg.
Skruvdragare har jag redan.
Trevlig söndag på Er!
Det drar ihop sig eller närmar sig eller vad som helst … imorgon är det
flyttbilen som gäller.
Ringde dom igår, säger dom för jag vet aldrig vem som svarar … det
kopplas vidare från kontoret och igår svarade någon med utländsk
brytning …
Hallå … xxxxx express
Jo jag undrar när ni kommer på fredag???
Jaha du som ska flytta till Nyköping …
Nej till Trosa …
OK jag är i Haparanda just nu, får höras imorgon eftermiddag …
Är det du som ska köra?
Vet inte, tror det …
Så imorgon fredag den 15 mars kommer flyttbilen/eller inte
Han jag pratade med i Haparanda kör/eller inte
Bilen går till Trosa/eller inte
Klara besked det är vad jag gillar mest efter lakritskola!
Hårda bud i Mellerud … värre vare i Jällivare
The importance of the preservation of the integrity of values is clear in this beautiful portrait. ALL of us stem from a lineage worth preserving integrally, and as we merge into a droned melting pot society, we feel the tugs of our ancestors spirits. They are urging ALL nations, all people from every nationality of LIFE, to bring COLOR back to their own culture through sharing the beauty of it in ways like this.
Our great mother earth holds many different nationalities of people, and all have equally rich, interesting, and diversified cultures. Many nations are laced with similarities that are uncanny; No matter what color our skin is on the outside, the tones that make up our uniqueness need to be shared with our planetary brothers and sisters, for the sake of collective human soul expansion.
Its the RAINBOW WAY
When LIFE is gray
To LOOK at a sister
Hear what she has to say…
OPENING HEARTS
Making new starts
With my brother
Seeing LOVE as it imparts….
We are ALL SO BEAUTIFUL all each in our own way
Sister Brother I offer you LOVE to help color your day
We can reflect out LIGHT with each other as we play
EnJOYing together we pay attention to each other convey
So we can LEARN and GROW at the same time preserving the structure and integrity of our world races and nations. ♥
Rainbow Lightning Woman
är tiden … så lägg inte tid på meningslöst grubblande och
ångrande och gruvande.
Ska jag säga, som verkligen tar Nobelpriset i samtliga
ovanstående ämnen.
Men om man börjar rent logiskt
att födas innebär att man ska även dö en dag, MEN alla andra dagar
ska man leva så oroa sig för avskedsdagen är rent meningslöst
att gruva för något obehagligt är visserligen ett sätt att förbereda
sig men troligen blir obehaget inte mindre snarare tvärtom eftersom
man byggt upp ”monstret”
att grubbla med ögonen stirrande i taket ger heller inga högvinster,
hjärnans sätt att bilda sin uppfattning om hur och när och var ger
troligen bara en felande bild och ingenting blir bättre
att ångra något är förspillt tid och energi samt att upplevelsen
upprepas gång på gång till verkligen bara personligt lidande som
resultat.
Nu är det ju inte så enkelt det här men mitt eget personliga knep
är att så snart jag kommer på mig att syssla med de tre helt
värdelösa aktiviteterna tänker jag
RINGBLOMMA, RINGBLOMMA, RINGBLOMMA, RINGBLOMMA
och snart kan jag känna doften, den så speciella för just denna
växt och så börjar jag planera vårens fröinköp och verkligen ta ut
glädjen i förskott. Det är däremot inte förspilld tid …
Så lösning kan enkelt alltså kallas ringblomma, hör du det
tandläkaren som ska rotfylla en tand rätt så långt in i munnen
(men inte längre än att försäkringskassan min stora idol och älskling
godkänner det efter erforderligt inskickat foto taget av nämnde
tandläkare), hör du även det du skohandlare som lyckades
få mig att köpa ett par skor som varken är snygga eller
bekväma och till sist du orosande som kör ditt malande ”men tänk om…”
Just det: tänk ringblomma eller rosor eller aklejor eller blåsippa
eller maskros.
Det finns ju så oändligt mycket fint att tänka på … gullregn, viol…
hundvalp
… och styrka att göra sig av med det gamla och börja om helt på nytt.
Läste jag nånstans.
Erfar detta just nu när jag plockar upp det ena efter det andra, skärskådar,
vrider och vänder, hmm kan vara bra att ha, kanske det matchar de guldbrunrandiga
tapeter som sitter uppe (som jag aldrig skulle valt själv dock) och så vidare.
En dag lessnade jag totalt på klädhögen som kunde vara bra att ha och sonika knökade
ner den i en plastsäck och snabbt som ögat körde ner den till Erikshjälpen, la den
bland de andra säckarna och kallsvettig gick därifrån. Nu när jag tänker efter har
jag lite svårt att erinra mig vad som fanns i säcken …
JA MEN DET ÄR JU JUST DET DET HANDLAR OM!
Det man inte minns behövde man ju inte, så enkelt. De lådor som faktiskt står ouppackade
sedan förra flytten för ca 3 år sedan skulle jag egentligen kunna lämna bort men … det
klarar jag inte, modet och styrkan har inte nått den dimensionen ännu.
Hur många Feng Shui-böcker och Rensa i röran-böcker och liknande står det i min
bokhylla? Ett antal, lästa en och flera ggr men det är som med barnen, de gör inte
som man säger, dvs som boken säger. Till viss del men inte fullt ut!
Lär inte vara ensam om det här men det är ingen ursäkt …
Gardiner och åter gardiner, i olika färger och vissa med mönster, hmm
Hur skulle det kännas att bara lämna allt till bättre behövande och unna sig
nytt? Då slår snålheten till dvs EGOT som gärna hittar ursäkter för att slippa
förändring, de kostade ju ändå en hel del, tänk så bra det passar till den gröna
tapeten som jag heller aldrig skulle valt om jag bott som nr 1 i hyreslägenheten.
Nää men varför inte strunta i färgerna? Ta vitt i alla rum inkl badrummet? Icke.
Det blir för kallt, för enkelt och herrjesses då måste jag ju köpa en massa vitt …
Stopp och belägg. Skrid till verket och handla. Mod och styrka välkommen och
ta gärna med herr Sunt Förnuft eller…
det är förmodligen en HON.
Nu när jag varit utless på boendet här och ska packa och dra vidare … då känns det
plötsligt så väldigt mysigt.
Ser bara fördelar, den mysiga inredningen, den smakfullt gjorda renoveringen … läget
med utikt över fjärden.
5 minuter till Birsta, 10 min till stan. Etablerade kontakter med duktig tandläkare och veterinär, den lilla bilverkstan där man är hej och tjena med mekanikerna. Gångavstånd till centrum.
Nej det är inte så konstigt.
Det kallas rädsla. Egot som gråter hejdlöst som ett litet barn. Vill inte, men betyder törs inte, försöker att invagga mig i tryggheten att förändring är farligt och definitivt onödig. Som om inte förändring är en del av utveckling? Hur skulle världen då se ut?
Vad har jag att förlora? Och vad har jag att vinna?
Det är insikten om att jag själv är plattformen och tryggheten i livets förändringar som gör det lätt.
Att ha kommit dit genom de otaliga förändringarna som livet bjudit mig är svaret.
Jag kan, vill och törs. Jag står stadigt.
Hjälp kommer när nöden är som störst, det har jag fått bevisat.
Släng dig ut i det okända, antingen bär dina vingar eller så tar någon emot dig …
The Sour Sop or the fruit from the Graviola tree is a miraculous natural cancer cell killer 10,000 times stronger than Chemo.
The National Cancer Institute performed the first scientific research in 1976. The results showed that Graviola’s “leaves and stems were found effective in attacking and destroying malignant cells.” Inexplicably, the results were published in an internal report and never released to the public…
Since 1976, Graviola has proven to be an immensely potent cancer killer in 20 independent laboratory tests, yet no double-blind clinical trials–the typical benchmark mainstream doctors and journals use to judge a treatment’s value–were ever initiated….
A study published in the Journal of Natural Products, following a recent study conducted at Catholic University of South Korea stated that one chemical in Graviola was found to selectively kill colon cancer cells at “10,000 times the potency of (the commonly used chemotherapy drug) Adriamycin…”
The most significant part of the Catholic University of South Korea report is that Graviola was shown to selectively target the cancer cells, leaving healthy cells untouched. Unlike chemotherapy, which indiscriminately targets all actively reproducing cells (such as stomach and hair cells), causing the often devastating side effects of nausea and hair loss in cancer patients.
A study at Purdue University recently found that leaves from the Graviola tree killed cancer cells among six human cell lines and were especially effective against prostate, pancreatic and lung cancers.
”We all share the wound of fragmentation. And we can all share in the cure of unification. Healing is the unification of all our forces — the powers of being, feeling, knowing, and seeing.
I look in the mirror and I look out the window and I see myself and others struggling to be in our bodies. Struggling to know who we are and what we need. To like ourselves, rather than wanting to be somebody else, or somewhere else. I see our inability to relate, to communicate from the heart, to overcome our distance and alienation from one another. I see us avoiding each others eyes, at a loss to know what others need. I see people searching for direction, trying to summon up their personal power, longing for the strength to be independent.
The wounded healer in me knows that healing our driven selves comes from our ability to empower our bodies, hearts, minds, souls, and spirits once more, bringing them into vital unity. Spiritual healing means taking responsibility for being a whole person. We have to take responsibility for being a body, for having a heart, for possessing a mind, for awakening our soul, for opening to our spirit. We need to do right by our body, purify our relationships, use our mind for creative freedom and not enslavement, free the soul from the ego, and undertake the spiritual journey. A whole person is an inspired person, one who embodies the spirit.
Disease is inertia. Healing is movement. If you put the body in motion, you will change. You are meant to move: from flowing to staccato, through chaos into lyrical and back into the stillness from which all movement comes.
If you let your heart be moved, be open to the risk and the adventure of feelings, letting them work through to completion, you will change. Tears turn into smiles, anger into embraces.
If you free your mind to experience and complete each of your life cycles, integrating their teachings and tasks, you will change. It’s when you stop moving through life that you get caught out of place, that you react to adult situations with childhood emotions. Moving completely through your life makes you whole.
If you awaken your soul, you will change. Engage your characters. Watch yourself act them out. Master them, and you’re free to be, feel, think, and act as your distinct self.
The spirit in motion heals, expands, circles in and out of the body, moving through the layers of consciousness from inertia to ecstasy. Open to the spirit, and you will be transformed.
Movement is my medium and my metaphor. I know that if a wave of energy is allowed to complete itself, it yields a whole new wave, and in fact that is all I really know. Riding these waves means joining the cosmic dance that, as Dante says, ‘moves the sun and the other stars.’”
-Gabrielle Roth (2/4/41–10/22/12)
