…vallar skidor.

I faderns spår för framtids segrar…nja, lite träning ska väl till först.

Men alltid en bra början, ev blir det Vasaloppet år 2011…

Så´n känner jag mig idag…

Längdskidåkning – kalorislukare

Längdskidåkning är en mycket kaloriförbrännande aktivitet. Värden på över 1000 kalorier i timmen är inte orealistiska, förutsatt att du ger järnet. Längdåkning är den ultimata möjligheten att bli av med överflödiga julkilon.

Det här är den perfekta konditionsträningen. Längdskidåkare är utan tvivel de toppidrottare som har den största syreupptagningen. Den slutsatsen har forskare kommit fram till vid ett flertal tillfällen.

Om man följer pulsen under ett längdåkningslopp kommer kurvan att vara taggig som ett sågblad. Det är svårt att uppnå en konstant belastning på hjärtat, det blir mer som en naturlig intervallträning. Den varierande belastningen bidrar till att göra längdskidåkning till en effektiv konditionsträning.

Längdåkning är den perfekta motionsformen om du vill gå ner i vikt och öka muskelstyrkan i hela kroppen, samtidigt som du får vara ute i det fria.

Eftersom du använder både överkropp och ben sätts alla stora muskelgrupper i arbete och kaloriförbrukningen blir därefter.

Det kan ta tid att bemästra tekniken. Om du är nybörjare är det bra om du börjar med att välja en rutt utan alltför många svängar och branta backar. Sedan dröjer det inte många minuter förrän du rör dig i ett lugnt, metodiskt glid.

Du är beroende av snö för att kunna åka skidor och alla vet att tillgången på snö är väldigt varierande i Sverige. (I Sollefteå är det ofta helt OK…)
Det här är en av de mer utrustningskrävande motionsformerna. Du behöver både skidor, stavar och pjäxor – och priset för ett sådant ”paket” ligger på ca 2 500 kr och uppåt.

Om du inte vill bli sjuk behöver du också köpa rätt kläder. Ett svettransporterande underställ med långa ärmar som håller kroppen torr, även när du svettas mycket, är också en nödvändig investering om du inte vill bli kall och fuktig när du åker och därmed riskerar att bli sjuk. Pris: ca 500 kr.

Träningsprogram

Även om programmet bara varar i fyra veckor så kan du fortsätta använda det. När du tränar är det några enkla regler som du ska tänka på.

1. Vila minst en dag mellan varje träningstillfälle.

2. Träna med en intensitet på mellan 50 och 90 procent av din maxpuls. Din fettförbränning är som bäst på 75 procent men det är viktigt att variera intensiteten från gång till gång.

3. Om du inte har möjlighet att träna på några veckor, så ge inte upp.
Hoppa två veckor bakåt i programmet för varje vecka du har missat, så är du tillbaka på rätt spår igen.

Vecka 1
mån
30 min
(65-75 %)

ons
45 min
(70-80 %)

lör
60 min
(55-65 %)

Vecka 2
mån
30 min
(65-75 %)

ons
50 min
(70-80 %)

lör
70 min
(55-65 %)

Vecka 3

mån
30 min
(65-75 %)

ons
60 min
(70-80 %)

lör
90 min
(55-65 %)

Vecka 4

mån
30 min
(65-75 %)

ons
60 min
(70-80 %)

lör
90 min
(55-65 %)

Källa: IFORM

Bilder Jan Gulliktorpet då och nu, Hallstaski.com

”I offer you peace, I offer you Love, I offer you friendship, I see your beauty, I hear your need, I feel your feelings…

My wisdom flows from the Highest Source. I salute that Source in You. Let us work together for Unity and Love.”

Gandhi’s Prayer for Peace

…kan te sig väldigt ödslig. Särskilt när alla som kommit med tåget hämtats upp av sina nära och kära eller bänkat sig i anslutningsbussen.

Då ekar det bra där mellan tågseten…

Och vadan denna märkliga företeelse precis kl 12.30 julafton på en järnvägsstation? Jo så här ligger det till:

Sonen den yngre anländer i god tid och går ut för att invänta oss som kommer i min kära infernoröda PT Cruiser metallic (inget skryt här, den är bara värd ca 50.000 nu).

Så upptäcker han att plånboken är borta. Springer tillbaka och kollar i vagnen men icke. Går ut och väntar in oss och letar igenom väskor och fickor. Nix. Vad göra nu?

Mamma tar täten och springer över spåren för att kolla VARENDA fönster i ALLA dessa vagnar som tåget består av, i snålblåst och mösslös dessutom.

Dött, inget levande syns till. Alla dörrar såklart låsta. Jahaja.
Utan plånbok i dessa helgdagarnas och plastkortens tid står man sig ganska slätt.

Särskilt om man ska flyga tillbaka på måndagsmorgon tidigt. Ingen får gå ombord på ett plan utan att legitimera sig, inte ens i den här bonnhålan, nehejdå.

En bekymrad familj funderar vidare. Och julaftonen går mot eftermiddag.

Modern som är van att klara ut problem går en runda runt stationen och knackar lagomt hårt på alla dörrar och fönster. Ingen där.

I kiosken är det faktiskt en MYCKET trevlig ung man som försöker att hitta lösningar men inget som ger någon utdelning. Så vi åker till macken mitt emot och tankar.

Det här blir ingen rolig helg när man ska börja med att spärra alla kort och dessutom ingen leg. Då kan man inte leva alls i den här kortvärlden…

Men vi åker tillbaka för att göra ett nytt försök, åker dessutom mot enkelriktningen, men det är ingen ute som bryr sig.

Så kommer där en vandrande SJ-personal, stilig i uniform och röd slips. Han bär en plastkasse med troligt innehåll dagens lunch innan tåget ska vidare 14.10.

Den äldre sonen som kör mammas bil idag tutar hejigt och den stilige SJ-personen stannar och vänder sig om, kommer fram till bilen och vi kastar oss ut och förklarar läget.

”Vicke tåg” frågar han? ”Jo det där”. ”OK” sa han och yngre sonen traskar med honom. Just innan dom rundar hörnet vänder han sig om och ropar lagomt bestämt att ”Kör inte längre nu, det är enkelriktat här!”

Vi tycker det är ett kul inlägg och skrattar tillbaka. Julafton och allt.

Snart kommer sonen på spänstiga ben och vinkar med plånboken i handen.

Julhelgen är räddad! Vi hinner lagomt hem till att slänga oss framför TV:n och Kalle.

TACK DU SJ-MAN, DU VAR VÅR JULTOMTE I ÅR!

Och sonen lägger aldrig mer sin plånbok i det lilla tidningsfacket på stolen framför… inte någonsin mer i hela sitt liv…

Idag kom en av mina rara grannar med vita tulpaner, en förhoppning om ljuset och att våren slumrar någonstans under snön…

Vi är så tacksamma för alla människors vänlighet och omtänksamhet,
blommor, kaffebröd, telefonsamtal, kramar på stan, brev och kort.

Vad skulle man göra om inte medmänniskor fanns?

Gråta ihjäl sig och tyna bort troligen.