Söndagspromenad med fem hundar blev det därför att alla skulle absolut med men tur att den sjätte sov så han inget märkte…dessutom är han döv. Bilden ovan innan han somnat…
Men vid fyra koppel går gränsen det fick jag uppleva igen..aldrig lär man sig. Det trasslade ihop sig fullständigt så det fanns typ 20 cm kvar i koppelväg för minstingen och han började då bromsa med sina små fötter…risk för hängning där.
Kulmen var mötet med den största labrador jag sett på nära håll, en jätte till labrador. Han måste ha fått något slags näringstillskott för det var mäktigt…
Mina fem småhundar blev ju som galna…försvara matte med skall och stå på bakbenen gjorde det lätt att vända om igen. Lite hunduppfostran där kanske…
Kvällens blir uppdelad i tre promenader med två hundar åt gången…Det är rätt skönt faktiskt.
Och mycke´frisk luft blir det…