Så tyst, så trist

Telefonen är ”död” eller åtminstone i koma, den ringer sällan eller aldrig.

Så tyst det blivit. Folk vet inte hur dom ska bete sig när dom ska prata med en cancersjuk. Och dom som söker mig ringer på min mobil istället – utifallatt han skulle svara…vad skulle man då säga…

Men det är ju samma person som tidigare, ju. Det är ingen som begär att man ska komma med någon lösning på eländet. Men att bara få vara som vanligt en stund kan hjälpa. Inte bli särbehandlad. Det är inte spetälska precis.

Så det smittar ju inte…inte via telefonen i alla fall!

telefon

4 svar to “Så tyst, så trist”

  1. Åh fy….är vi verkligen så fega??

    Tål att tänkas på
    *kramar till er båda*

  2. Hans arbetskamrater ringer honom på hans mobil…så helt hopplöst är det inte i alla fall…Åkte förresten förbi er i lördags men jag fick inget svar hemma hos er så jag hastade vidare hemåt.

    Kram

  3. Nääää,va synd*funderar*Fast då var ju vi och köpte en traktor så vi var inte hemma på hela dagen.
    Besiktade valparna idag förresten,det gick bara bra:)
    Kram kram

  4. Jag hade bråttom också så…varit och hämtat björksav…härligt med valparna.

    Hur ser det ut på lördag med Ninja och Max? Inte säkert att jag kan åka ner men…

    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: