Arkiv för 23 september 2009

Någon från lungkliniken ringde…

Posted in Sjukdomen on 23 september 2009 by icole8

…och ville bara meddela att de faxade nu upp provresultaten till onkologen. Det som nu ska vara de sista (?) innan dom tar över…?

Lungdoktorn tyckte också att det tagit orimligt lång tid att komma igång med behandling och kunde inte riktigt förstå varför…

Så nog tog det lite skruv i alla fall att jag ringde onkologen och syster B. Någon fick ett meddelande om att jag varit på tråden och denne någon kanhända ringde lungkliniken och efterlyste provsvaren…?

Har man tur nu så kommer detta patientärende redan upp imorgon på konferensen dom har varje torsdag.

I annat fall dröjer det en vecka till. Och så ska det därefter planeras in en tid för första besök. Och så måste det väl finnas en sängplats. Och där är det förmodligen kö…

Och så vidare…och så vidare…

Till och med så länge så vi kan börja önska en God Jul…?

Nej, nu drog jag väl ändå till…eller…

!cid_003701c842e7$76c527d0$254aa8c0@hberget

Onkologen hänvisar till länets lungklinik som hänvisar…

Posted in Sjukdomen on 23 september 2009 by icole8

…till onkologen.

Har jag hört rätt? Javisst. Detta kallas att hamna mellan stolarna, ett populärt uttryck i tiden.

Men så enkelt ska dom inte få det.

Jag kräver ett namn på den ansvarige läkaren som maken ska få träffa någon gång…

Och ett telefonnummer? Nej det har dom inte får jag till svar. Nähä, för säkerhetsskull då, svarar jag.

Sköterksan B (man) blir irriterad och tycker inte om mitt påstående. Jag kontrar tillbaka med vem som ansvarar för maken nu när han är så dålig att han inte kan sitta vid bordet och äta ens…är det jag?

Svaret blir att det fortfarande är länssjukhusets överläkare dr Bussig jag ska prata med.

Javisst och han kan inget göra, det är därför han har remitterat till er…

Om du lyssnar på vad jag säger, svarar denne sköterskan B, så fungerar det så här…

Jag avbryter honom och svarar att jag kan det där, jobbar själv inom vården.

Svaret blir – då borde du ju kunna förstå det här då!!

Då ilsknar jag till ordentligt och ifrågasätter vem som ska förstå vem! Jag går här och ser hur det blir värre och värre, jag tar hand om honom på alla sätt jag klarar och undrar vem jag ska vända mig till när jag inte kan längre osv.

Han försöker säkert kontra med något men jag lyssnar inte utan säger vad jag tycker och till slut skriver han ett meddelande till den ansvarige läkaren på onkologen att jag vill veta varför inget görs…och att läkaren ska ringa upp mig.

Tack för det, det är väl det minsta man kan begära.

Herregud vart är vi på väg?