En dag med samvaro kring sängen, tända ljus, lågmält prat om gamla tider, kära minnen, goda stunder.
Blommor, tårar, kramar, ses igen, avsked…
Precis som han ville ha det. Så har den här dagen varit. Smärtfritt, lugnt, den befriande sömnen. Ibland ett leende för några sekunder, ibland en tår i ögonvrån.
Han är med oss när vi samtalar, han är en av oss och kommer alltid att vara i allra högsta grad.
Så längre fram när vi tänker tillbaka på den här dagen så är den ett vackert minne.
Precis så som han ville ha det.
Kanhända har vi en dag imorgon också…
