Arkiv för 24 december 2009

En julafton på järnvägsstationen…

Posted in Aldrig ge upp, Glädjeämnen, Mänsklighet, Tänkvärt on 24 december 2009 by icole8

…kan te sig väldigt ödslig. Särskilt när alla som kommit med tåget hämtats upp av sina nära och kära eller bänkat sig i anslutningsbussen.

Då ekar det bra där mellan tågseten…

Och vadan denna märkliga företeelse precis kl 12.30 julafton på en järnvägsstation? Jo så här ligger det till:

Sonen den yngre anländer i god tid och går ut för att invänta oss som kommer i min kära infernoröda PT Cruiser metallic (inget skryt här, den är bara värd ca 50.000 nu).

Så upptäcker han att plånboken är borta. Springer tillbaka och kollar i vagnen men icke. Går ut och väntar in oss och letar igenom väskor och fickor. Nix. Vad göra nu?

Mamma tar täten och springer över spåren för att kolla VARENDA fönster i ALLA dessa vagnar som tåget består av, i snålblåst och mösslös dessutom.

Dött, inget levande syns till. Alla dörrar såklart låsta. Jahaja.
Utan plånbok i dessa helgdagarnas och plastkortens tid står man sig ganska slätt.

Särskilt om man ska flyga tillbaka på måndagsmorgon tidigt. Ingen får gå ombord på ett plan utan att legitimera sig, inte ens i den här bonnhålan, nehejdå.

En bekymrad familj funderar vidare. Och julaftonen går mot eftermiddag.

Modern som är van att klara ut problem går en runda runt stationen och knackar lagomt hårt på alla dörrar och fönster. Ingen där.

I kiosken är det faktiskt en MYCKET trevlig ung man som försöker att hitta lösningar men inget som ger någon utdelning. Så vi åker till macken mitt emot och tankar.

Det här blir ingen rolig helg när man ska börja med att spärra alla kort och dessutom ingen leg. Då kan man inte leva alls i den här kortvärlden…

Men vi åker tillbaka för att göra ett nytt försök, åker dessutom mot enkelriktningen, men det är ingen ute som bryr sig.

Så kommer där en vandrande SJ-personal, stilig i uniform och röd slips. Han bär en plastkasse med troligt innehåll dagens lunch innan tåget ska vidare 14.10.

Den äldre sonen som kör mammas bil idag tutar hejigt och den stilige SJ-personen stannar och vänder sig om, kommer fram till bilen och vi kastar oss ut och förklarar läget.

”Vicke tåg” frågar han? ”Jo det där”. ”OK” sa han och yngre sonen traskar med honom. Just innan dom rundar hörnet vänder han sig om och ropar lagomt bestämt att ”Kör inte längre nu, det är enkelriktat här!”

Vi tycker det är ett kul inlägg och skrattar tillbaka. Julafton och allt.

Snart kommer sonen på spänstiga ben och vinkar med plånboken i handen.

Julhelgen är räddad! Vi hinner lagomt hem till att slänga oss framför TV:n och Kalle.

TACK DU SJ-MAN, DU VAR VÅR JULTOMTE I ÅR!

Och sonen lägger aldrig mer sin plånbok i det lilla tidningsfacket på stolen framför… inte någonsin mer i hela sitt liv…