fortsättning Mobergha Gestgifveri del 8 av 10

Julaftonen började redan 8.30 med att telefonen ringde: ”Tomten erbjuder hemkörning idag, leverans av dagstidning mot kopp kaffe.”

Hon hann varken protestera eller säga ja förrän lyktorna från en bil syntes på krönet. Hon slängde på sig en långkofta utanpå pyjamasen, drog fingrarna genom håret och stoppade en skruvmejsel i fickan, för säkerhets skull.

Hon tittade noggrant innan hon vågade öppna ytterdörren men det var bara chaffis som tog en extra sväng. ”Är det julafton så är det, här luktar kaffe i alla fall.” Han stegade in i köket, satte sig på soffan och granskade henne från topp till tå. ”Hon ser trött ut, har det varit mycket sista tiden?”

Hon kunde inte neka till det men ville ändå inte vara alltför öppenhjärtlig. Visste inte riktigt var hon hade den här personen. ”Jag har jobbat en del, ja” svarade hon och tog bullarna ur micron. ”Men nu tar jag ledigt ett tag.”

Han doppade saffransbrödet och berömde hennes bakkonst, tittade sig runt och frågade till sist: ”Du har ingen…vad ska man säga…manlig vän här eller så…?”

Hon tittade länge på honom: ”Jo faktiskt, jag hyr ut tornrummet, du kanske såg att det lyste där?” Chaffis kom av sig och strök handen över pannan. ”Jaha, det var mer än jag visste, vad är det för slags karl då?”

Hon klurade på svaret men så sa hon: ”Det är han som fixar veden och jagar lite vilt så jag har kött under vintern…”

Då tystnade han tvärt och tackade för sig. Men innan han öppnade ytterdörren vände han sig om och sa: ”Annars ställer jag gärna upp, jag kan både det ena och det andra och det är inget besvär för mig. Apropå tornrummet så lyser det där ibland, det har det alltid gjort. Det är nog en dålig lampa som blinkar till ibland. Go´Jul då och sköt om sig.”

Hon tittade efter billjusen när de svängde av mot stadshållet, gick ut och undersökte spåren efter däcken och hans skor. Det var ingen överraskning, hon hade sett dom förut vid flera tillfällen.

Sedan spelade hon julskivor, ringde några vänner, klädde sig fint och dukade till jullunch för en person.

Efter maten tog hon ett riktigt skumbad, gnolade till musiken och provade några julgottor som hon själv gjort. Nu trodde hon att det fanns anledning av fira. Snart skulle hon prata med sin vän i Tyskland och önska God Jul.

Men dessförinnan satte hon sig tillrätta framför julgranen, tände stearnljusen och drömde sig bort till jularna förr i tiden och slumrade nog till en liten stund….

24 december 1915
Mobergha Gestgifveri julafton kl 18
Julekvell för de gamle med grytedopp, gröt och kaffe
Tal av präst Albertsson
Gåfvor till de fattiga mottages

Hon strök sitt linneförkläde två ggr, putsade sina svarta kängor, kammade och flätade håret och satte på spetsmössan. Den svarta klänningen var något snäv i midjan men förklädet skulle dölja detta. Nöp sina bleka kinder så de rodnade och satte fart nerför trappan till köket. Hon bodde i pigkammaren på andra våningen.

Hon arbetade åt den stränga frun, ägarinnan, och det var inte mycket som behövdes för att frun skulle ge henne bannor. Julaftonen var inget undantag. Så snart hon visade sig fick hon genast in och torka golvet i köket, det var dåligt arbetat, fick göras om.

Annars var det mesta iordning, man väntade på prästen och hoppades att han inte skulle ha bjudits på för mycket brännvin. De gamla samlades i uthuset och där brann en brasa, över den kokade en stor kittel med resterna av grisen som slaktats och gjorts ordning till gästgiveriets kök.

En doft av gamlingar kryddat med peppar och grisbuljong mötte henne när hon slog upp dörren. De gamla reste sig från sina bänkar och bockade och neg, hon tittade mest ner i golvet och placerade ut tallrikar och skedar runt bordet. Kantstötta muggar fick duga till kaffet.

Så i med det gamla brödet, hårt och mögligt om vart annat, röra om och sleva upp. De gamla tog tacksamt emot och sörplade och slafsade med sina tandlösa gommar och knotiga fingrar.

Så en klick gröt av risgryn kokade i vatten och sur mjölk, som avslutning kaffe som kokats av två gånger på sumpen så det smakade nästan ingenting. Men det visste inte byborna. Dom skänkte godhjärtat risgryn och fetmjölk, kaffebönor och julbröd till de fattigas julefest.

Prästen Albertsson var oftast så onykter att han knappt kunde ta sig ur hästskjutsen så han märkte heller ingenting. En sup till så sov han sött i drängkammaren.

Så hade det varit senaste åren. Frun verkade inte ha något som helst samvete. Hon roffade åt sig allt hon kunde men utåt gav hon intryck att vara en godhjärtat människa som minsann tänkte på gamla och fattiga som satt på fattighuset.

Pigan ville bara kräkas åt hela kalaset, både av vämjelse över hur ägarinnan bar sig åt och över sitt tillstånd. Hon hade insett att det skulle snart vara dags att lämna gården eftersom ett oäkta barn inte skulle godtas särskilt väl. Hon hade syndat, så var det med den saken. Syndat och det var oåterkalleligt, oförlåtligt.

Hon gick ut och inandades den friska decemberluften, tittade på stjärnhimlen och halvmånen som lyste. Det hade snöat lite pudersnö, en räv gick förbi på lätta fötter, nosade i vädret efter dofterna som kom från uthuset, stannade till och tittade på pigan, fortsatte sedan sin stolta promenad ner mot byn.

Snart stod frun på brosteget och vrålade åt pigan: ”Kom in och sätt fart här! Vi ska hinna med en del innan julottan!” Pigan spottade och sa tvi för sig själv, som om hon sett självaste hin håle där frun stod med sin bastanta kropp på brosteget.

Med händerna i sidorna tittade hon stint på pigan när hon kom halvspringande. Hon sa ingenting men pigan kände hur hon iakttog henne uppifrån och ner flera gånger. Kantänka var hon redan avslöjad.

Så fortsatte arbetet i köket natten lång till kl 4 när hästarna stod körklara tll kyrkan i byn. En och annan sup hade tagits av husfolket och de skrålade i kapp under färden.

Pigan var inte välkommen med utan fick snällt stå vid spisen och se till att elden brann, och hon slumrade gång på gång, vaknade till på den hårda träpallen och lade in ytterligare ett vedträ.

Så fick hon syn på en stor nyckel som låg bakom en bunke i köket, den nyckeln hade hon inte sett förut. Tydligen hade någon lagt den där bara tillfälligt, ingen var ju hemma nu så den skulle ju inte upptäckas.

Pigan tog nyckeln, tittade på den och på klockan och så bestämde hon sig för att gå trappan upp i tornet… Året var 1915

Ett svar to “fortsättning Mobergha Gestgifveri del 8 av 10”

  1. Hej!
    Jag googlade bilder på julgodis eftersom att jag skulel göra en inbjudan till en pysselkväll och hittade denna hos dig (Den med skålarna ovan)
    Är det okej att jag lånar den? (Ska användas på pappersinbjudningar och ett facebookevenemang.)
    Om du lånat den från någon annans sida kan du hänvisa mig till den personen?
    Hoppas det går bra!
    /Emma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: