Varför?

Kl 16.15 föddes en fin liten kille, 97 gram och svart som sin mor. Han döpte jag till Alex.

Sedan gick det inte bra alls, kl 23.30 fick vi akutsnitta Ramona och alla valpar dog. Trots intensiva upplivningsinsatser från mig, som dessutom fick assistera veterinären under snittet och ta emot valparna, så gick det inte.

Jag gjorde vad jag kunde och det gjorde också veterinären.

Alternativet hade varit att Ramona också mist livet och därigenom också vår lille Alex, som skulle mist sin mamma och sin valpmat.

Kl 2.22 åkte jag hem och nu kl 3.40 sitter jag här och funderar vad som var meningen med detta. Svårt att i dagsläget förstå…

I soptunnan ligger 2 fina, svarta flickor och 2 fina, svarta pojkar, döda och stelfrusna. (Astaria och Atena resp Alexus och Ariel.)

Och i bröstet har mitt hjärta har frusit till is.

Annonser

5 svar to “Varför?”

  1. Jag är så ledsen över detta Monika*kramar om*
    Jag fattar inte varför det blev så akut till sist….det verkade ju vara så lugnt?
    Hur som helst så är inget i hela detta tragiska som hänt ditt fel,det är då säkert.
    Av våra samtal så uppfattade jag att du var lugn och hade hela tiden koll och läget under kontroll.
    Du får lov att se det som om det var meningen helt enkelt.
    Du kunde inte gjort något annorlunda.
    Ibland blir det bara så här tragiskt…
    Tråkigt bara att behöva vara med om detta helt ensam under sin första kull:(
    Jag håller nu alla tummar och tår för att Ramona mår bra efter allt och att lille Alex får växa upp och bli en stor och fin pojke*kramar om gen*

  2. Lennart Ö Says:

    Det var tråkigt att läsa. Men ändå glädjande att Ramona och en valp klarade sig. Hoppas att det går eran väg NU DÅ. Kram från mig till Ramona,valpen. Dig och övriga hundar. Sköt om er.

  3. Siv-Britt Says:

    Älskade vän, så oerhört tråkigt. Det blir bara för mycket. Det fylls på i himlen. Skönt att en överlevde i alla fall. Vi hoppas på det bästa för valp och mamman och att de återhämtar sig. Använd dina helande krafter. Jag tänker på dig. Kram

  4. Usch så sorgligt och dumt….och första kullen o allt…nä fy, nu får det räcka tycker jag, framåt kommer det gå bra mycket bättre, så tänker vi, eller hur?

    Kramar från mormor Oresta o mej

  5. Tack alla – jag har nu bestämt att glädjas åt det jag faktiskt har kvar, Ramona och Alex samt Ricky, Robin och Romeo. Albin kan vara rätt jobbig men ok då…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: