Arkiv för 14 april 2010

”Alla andra verkar så lyckliga på nå´t vis”

Posted in Berättelser ur verklighet och fantasi on 14 april 2010 by icole8

Ja, det var vad hon i det långa, svarta, färgade håret sa, när hon blåste ut röken och smuttade på kaffet, mascara i tjocka lager och en turkosgrön ögonskugga som matchade de nagellacksblå långa naglarna.

”Alla ser så himla lyckliga ut, går hand i hand och så där”.

Jag sänkte tidningen och väntade på en fortsättning, det verkade vara en liten livskris här, undrade just vad som skulle komma härnäst.

Väninnan satt med ryggen till mig och nickade som svar, men hade väl inte så mycket mer att tillägga.

”Lycklig och lycklig, det vet man aldrig egentligen. Det kan vara ett spel för galleriet många gånger”, sa hon till sist.

Så sant tänkte jag. Hur många gånger har inte de man minst anat varit ute och prasslat och så vips har de flyttat isär, någon annan flyttat in och så är spelet igång igen.

Vad är lycka då egentligen? Det kan man fråga sig.

Det blev mycket tyst vid bordet intill så jag fortsatte att läsa min tidning.

Så säger då kvinnan i det långa håret och med den turkosa ögonskuggan:

”Grannen har då skaffat en ny i alla fall, så dom verkade ju inte ha haft det så bra trots allt.”

”Och vem är den nya då? ”frågade väninnan.

”Gissa det du,” blev svaret. Hon flyttade sig lite fram och tillbaka på stolen.

”….Du???”

”Just det, inte kunde jag gå omkring och se på dom där turturduvorna, så jag bjöd in mig när hans fru var borta, så var den saken klar”.

”Så du är den lyckliga nu då?” sa väninnan.

”Inte precis,” svarade hon i det långa håret. ”Jag blir olycklig när jag tänker på att han kanske hittar någon annan.” Tände en ny cigg och torkade sig under ögonen där den svarta mascaran satt sina spår.

Hon slängde tillbaka det långa håret, blåste ut en rökring och vi såg ringen upplösas och försvinna…

Jamen, så är det, lyckan kommer, lyckan går, undrar vem som lyckan får…?

Denna dagen

Posted in Aldrig ge upp, Änglar, Musik on 14 april 2010 by icole8

Tidig morgon, solen skiner och snön smälter, blomfröpåsarna ligger på rad, jordsäcken lutad mot verandaväggen, jag blundar och lyssnar…fågelsången, flugornas surr, livet som börjar om igen…

Glad att just jag är med i detta nuet…The Present, denna dagen som är en gåva.