Jomenvisst är det så

Har nu kommit på plats i mitt nya, troligen tillfälliga hem i det sk Örnnästet, kvarteret gör skäl för namnet på fler än ett sätt.

En staty föreställande en praktfull Örn möter en vid infarten, husen är byggda i en bergssluttning passande för någon med vingar…trappor, trappor och åter trappor innan man når fram till husen.

Jag har faktiskt på en vecka fått upp flåset rejält, ingen dålig effekt av klättrandet alltså.

Det finns en ringlande gångväg också om man föredrar det, tre ggr så långt men bra vid hundpromenaderna. Vi är många som möts efter den sträckan i det angelägna ärendet morgon, lunch, middag och kväll.

Trots uppförsbackarna är det ett gemytligt område, jag har redan blivit bekant med hundägare (förståss) och även en och annan icke-sådan.

Man hejar och pratar med varandra och det är klart att mina vavvor alltid leder till leende uppsyner på mötande, så där är kontakten omedelbar utan större ansträngning.

Jaja, vi får se hur jag kommer att trivas i ett hyreshus. Svårt att vänja sig i början, steg i trappan, slående i porten, lukten av tvättmedel vid tvättstugedörren (allergiskt)… Men mot alla odds har mina fem hundar vant sig över all förväntan!

Så man ska aldrig säga aldrig, alltid prova innan man ger upp, inga förutfattade meningar…

Jomenvisst. Så är det.

(Katten stack dock huvudstupa från terrassen vid första tillfället som dörren var öppen. Troligen ser jag den inte mer. Den är i alla fall chipmärkt…)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: