Tänk ändå

Sent i höstas när jag blev tvungen att flytta från sommarstugan – vattnet frös och katten var infångad – så kändes det vemodigt värre.

Hur skulle jag orka igenom vintern, bo i en mini-två med 5 hundar och en katt, tvätta i en gemensam tvättstuga, gå flera promenader om dagen med kopplade hundar i stället för att bara öppna dörren och låta dom springa och leka fritt?

Hitta matbutiker, banken, tandläkare, frissa, mack…(visade sig inte vara något problem alls).

Två ynka fönster i bredd med utsikt över en frusen havsvik och en bolmande fabrik? (Oj vilket rim helt omedvetet).

Jag som i 20 år bott i ett stort vinkelhus med 16 fönster, 7 rum, stor altan och allt därtill…med man och barn, visserligen utflugna, men ändå…det vi byggt upp under vår tid tillsammans. Tommie blev 56 år.

Tur jag kunde bo i stugan då från 1 september och framåt…till 19 oktober blev det…hade inte kylan kommit hade jag varit kvar ett tag till.

MEN nu när jag var i stugan i söndags så kändes det inte alls på samma vis.

Nej vemodet spred sig i hjärttrakten, jag såg med helt andra ögon. Det var en himla tur att jag flyttade, bytte miljö, gjorde mig av med 90% av allt och började på ny kula.

Visst, en stuga sommartid med skönt väder, skogen, älven, berget…bra att kunna vara där, men inte på heltid.

Människan är egentligen en nomad i botten, tror att det finns ett uns kvar av det. För 11000 år sedan fungerade vi så, vandrade, fiskade, jagade och vilade. Naturen var människans hem.

Nja det är väl inte så jag vill leva men man ska inte vara rädd för att prova nytt, gå vidare, se något annat.

Själv har jag insett att jag trivs så mycket bättre med havsluften, det är nog för att min farfarsfar föddes och bodde i Nordingrå, levde som fiskare. Havet ”söker”, min halvbror är sjöman t ex.

Och jag har alltid längtat till havet…

Nu ”bygger jag vidare” här i min lilla lägenhet. Terrasshusen på bergssluttningen, kallat Örnnästet, med vidunderlig utsikt och med breda odlingsbänkar på altanen. Här har jag tujor och annat och dom växer jättebra. Ska fortsätta där förra hyresgästen slutade.

Alltså är människan mycket anpassningsbar, hundarna ännu bättre. Det tog bara 3 dagar för dom att finna sig tillrätta (förutom katten som valde friheten och försvann dag 2) och vi jobbar vidare på att kunna möta alla de hundar som promenerar runt här. Utan att skälla ut dom…

Aldrig vara rädd för förändringar, det har jag lärt mig.

Allt ordnar sig och även om det blir annorlunda blir det helt OK.

Förändringarna gör att vi växer. Det måste byggas nytt, vi ska gå vidare, ingenting ska vara för evigt…

Annonser

2 svar to “Tänk ändå”

  1. Siv-Britt Says:

    Jättefina ord. Tack.

  2. Ja nu var det mina egna också…Tack

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: