Arkiv för 26 februari 2012

fortsättning (del 7) En icke förutsägbar…

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 26 februari 2012 by icole8

Bengan stegade iväg mot bryggan för att ta emot båten som med allt för hög fart skulle angöra…han viftade med armarna för att få ungdomarna att sakta ner. Då snubblade han på ett paraply och ramlade framstupa till kattens stora förskräckelse. Musse fräste och försökte försvara sin husse som låg orörlig.

Bengan stannade upp helt och med den erfarenhet han hade från sjukvården insåg att det inte fanns mer att göra. Ansiktsfärgen och de blå läpparna gav inget hopp. Trots det gjorde han  upplivningsförsök men gav upp efter några minuter. Handlaren Bengt hade lämnat in, detta var ett tragiskt faktum.

Båten med ungdomarna rammade bryggan och det tog stopp först när den var halvvägs uppe på land. Skrattande och skrålande kom dom upp mot Bengan och   blev stående vid kroppen. Någon skrek och en annan vände tvärt, de andra stod stumma kvar.

Bengan gjorde tecken att de skulle gå bort mot notstugan och själv la han kavajen över handlarens ansikte. Musse satt troget kvar och iakttog händelsförloppet.  Detta var en märklig upplevelse även för en katt.

Så kom en bil körande ner mot bryggan. Holger hade tagit ut sin gamla bil och midsommarafton var ju en lämplig dag för det nöjet. Han stannade, klev ur och gick fram till handlaren och Bengan. De nickade förstående mot varandra och kom överens om att Holger skulle ringa ambulans och Bengan skulle stanna kvar.

Kurt satt med ungdomarna vid elden och de var tysta och tagna. Dessutom var båten delvis skadad och bryggan flöt sakta iväg med strömmen. Det fanns en del saker att fundera över.

Holger vände bilen och körde upp mot byn, han skulle prata med folk och ringa efter ambulansen. Det sista var ju inte så bråttom, handlaren var ju redan död. Först svängde han in hos Albin, den person som han kände allra bäst i byn. En som alltid funnits där när han behövt hjälp med både det ena och det andra.

Siv vinkade att han skulle komma till kaffebordet men det fick bero. Han gick emot Albin och berättade det sorgliga. Även om båten och bryggan.

Handlare Bengt var död och troligen också handelsboden. Ingen skulle vilja ta över den sysslan, de var nog alla överens om. Det fanns knappt någon vinst och ett bundet liv, Kattis hade ju klagat många gånger över det sjunkande kundunderlaget.

Midsommarkvällen kändes plötsligt både mörk och kylig.