fortsättning (del 9) En icke förutsägbar…

Berit vandrade runt i sitt stora hus, rum till rum, tittade på foton, spanade ut genom fönstren, plockade med blommorna, suckade tungt och spanade ut igen som om hon väntade att någon skulle komma. Hon kände sig trött, trist och grå och med de grå jobbingbyxorna tillsammans med filttofflorna kunde man inte annat än hålla med.

Den här helgen hade hon tackat nej till vännernas traditionella fest i dagarna tre. Ingen lust att träffa någon, höll sig hemma och helst inomhus. Saknade sin man, sina arbetskamrater, sina kunder, butiken, jobbet, sig själv. Livet hade pausat som en DVD-film.

Katten, 18 år, hade på kvällen lagt sig till rätta som vanligt i fåtöljen för att aldrig vakna mer så tomt var det med stor bokstav. Husets storlek gjorde att det nästan ekade av ensamhet. Dubbelsängens ena sida utslätad och obäddad, en hög tidningar låg på kuddens plats.

Så knackade det på dörren. En svag knackning, knappt hörbar. Berit kikade mellan persiennerna och kunde ana en mansperson där ute men ingen bekant. Att öppna kändes inte lämpligt så hon tassade upp på övervåningen och lyssnade.

Knackningen återkom ett par gånger men så blev det tyst. Skönt, inget att oroa sig för troligen.

Så ringde telefonen och hon avvaktade. Telefonsvararen gick in och hon hörde Holgers bekanta röst lämna meddelandet: Möte imorgon kl 15.00 i sockenstugan, viktigt att alla kommer, det gäller byns framtid…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: