Arkiv för 03 mars 2012

fortsättning (del 13) En icke förutsägbar…

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 03 mars 2012 by icole8

Alice var en kvinna som gått ett steg bakom sin framgångsrike man Conny i många år. Tystlåten, enkel, ordningssam, ansvarsfull och hemlighetsfull. Den kvinnan gick försiktigt fram, pratade inte mer än nödvändigt, lite av en beige typ om man säger.

Conny däremot gick fram med lätt utåtriktade fötter…tecken på den som tar för sig. Lite skrytsam, bekräftelsebehov av större mått och hänsynslös mot andra när det gällde pengar och makt. Hans behov av kickar innebar alkohol i stort sett dagligen och ständigt nya kärleksaffärer. Kvinnor som han fick bestämma över, ibland prostituerade.

Hemmet i den exklusiva etagevåningen på Östermalm sköttes perfekt av Alice. Maten punktligt på bordet, städat, tvättat, bäddat och fräscha blommor. De två barnen, son och dotter, fick också mest uppforstran och kärlek av Alice. En klapp på axeln och pengar var Connys sätt att visa sin kärlek.

 

Conny åkte tidigt och kom sent hem, ibland stannade han över på ”kontoret”…Helger med konferenser betydde något helt annat. Alice visste, under några år hade hon haft full koll på honom och snart skulle han bli avslöjad. Och det skulle komma att kosta.

Vad han inte visste var Alice dagliga sysselsättning. Hon hade flera terminer gått utbildningar men behållit det för sig själv. Timmarna mellan morgon och middag hann hon både hemmet och skolan. En dag skulle hon bli egen företagare, det var målet. Hemmafrulivet var snart över. Barnen 16 och 18 år snart utflugna.

Veckan efter midsommarhelgen gjorde Albin och Kattis inventering, skrev och räknade, städade upp och fixade. Den gamla ladugården som troligen använts som skräpsamlare visste inte Kattis så mycket om. Bengt brukade bära ut kartonger och annat dit men låste alltid hänglåset och den nyckeln hade bara han.

Nu var det dags att öppna och där i mörket hittade man annat än kartonger. Kattis utbrast gång på gång O my God, o my god…detta är ju som ett helt museum. Där fanns den gamla affärsinredningen uppställd med disk och hyllor, de typiska smålådorna för bönor och gryner, ett antal gamla plåtburkar, den första vågen med alla vikterna, papperspåsar, tofflor, yxskaft, burkar med färgpulver, kängor…Ett museum över den gamla handelsbodens första dagar.

Tidningar som Husmodern, Jultidningar, gamla bokmärken, den första Kalle Anka´n.

Det hade man inte väntat sig. Inte heller det som stod att läsa i brevet som öppnades tillsammans med Sture, Arne, Holger och Albin. De satt runt bordet i prästgården och lyssnade andäktigt på Stures röst, som sammanfattade innehållet av ett helt juridiskt riktigt skrivet testamente med underskrift och två namnteckningsbevittningar:

”Mitt testamente och min yttersta önskan är att all kvarlåtenskap vad gäller butik och lägenhet samt den summa pengar som finns på mitt bankkonto skall tillfalla en stiftelse för byns framtid. Det innebär även att butiken ska drivas vidare på samma sätt som idag…”

Summan på bankkontot visade sig vara rejäl och det med stora bokstäver. En man som sparat och snålat i hela sitt liv hade hela tiden haft byn och bybornas bästa i tanken. Vem hade kunnat ana det…