Arkiv för 07 mars 2012

Del 17 forts på historien…

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 07 mars 2012 by icole8

Folke gick runt i sitt älskade gamla torp, strök fingret över den svarta järnspisen (putsas upp), innanfönstren fortfarande kvar (tas ur och putsa rutorna), skafferiet (unket, vädra och torka ur), trasmattorna (solkiga, tvättas) osv…

Greppade mobilen och satte sig på brosteget: ”Jo hej, det här är Folke, torpägar´n. Ni ville hyra nån vecka?”

Sista veckan i juli. Så var det klart. Han hade tid att fixa till. Själv skulle han finnas i byn den veckan fast med husbilen nere vid vattnet…om det skulle va´ nå´t…

De ville ha allt som det var förr…utedass, bära in vattnet och ut slasken, tvätta sig i handfatet i kommoden, diska i emaljbaljan, tvätta i ladugårdens tvättstuga (en koppargryta i en kamin man eldade) liksom duscha, (det fanns en stor balja och man fick ta den gamla trädårdskannan i zink som dusch), elda i järnspisen för matlagning, värma vatten och ev värma sig själv…ja allt hade han förklarat. Och dom jublade där i andra änden…tänka sig hur det kan bli.

I jordkällaren fanns en del potatis kvar, inte alls dålig. Lite söt i smaken som dom blir den här tiden. Han lät dom ligga kvar…sopade av hyllorna och lyste med ficklampan runt för att se ev råttor och spindelväv, la en matta på golvet, ett ljus på ett fat och tändstickor.

Sådär, nu kunde man ställa in sina matvaror här, och en back läsk/öl…själv mindes han svagdrickan i träställning som smakade ljuvligt efter en solig dag i slåttern…han drömde sig bort till åkrarna och ängarna,  solen värmde så där lagomt och molnen var så där ulliga och vita…hästen gick i sin takt och höräfsan samlade ihop…slåtterfolket räfsade och hässjade…barnen plockade smultron och åkerbär i kanterna…livet var helt bekymmersfritt..

Mobilen ringde, dags att boka in jobb. Han fick ta det som bjöds och det fanns gott om erbjudanden. Folke var en noggrann och omtyckt trädgårdsmästare. Det fanns ändå tid att svänga hem och fixa torpet innan hyresgästerna skulle anlända.

Folke kände sig lätt om hjärtat och Oskar kände av det, han hoppade och slamsade runt mer än vanligt.

Butiken började ta form, varor sorterades, hyllor dammades, det skurades och putsades. Fredagen skulle butiken nyöppnas, den hade varit stängd tillräckligt länge tyckte många…särskilt sommargästerna.

Kattis strök sin semester och tog ansvar för inskolningen av de andra. Hon kände både sorg men även en viss lättnad, nu äntligen skulle hon få göra som hon ville, Bengt hade en förmåga hålla tillbaka nymodigheterna…det skulle vara som förr, som det alltid varit.

Ett dilemma egentligen för det stod ju i testamentet att butiken skulle just ”drivas som förr”…vad det nu innebar. Men hon hade en lösning i bakhuvudet, det hon sagt när dom öppnade ladugården och såg vad som gömde sig i mörkret…hon funderade vidare och skulle snart lägga fram ett förslag…

En styrelse skulle finnas, det här var nu en stiftelse och lagen måste följas. Ganska givet vilka som ingick där… Alice däremot satte man frågetecken för, hon var inte närvarande den här tisdagen trots handuppräckningen. Alice hade annat för sig.

Alice såg Connys storögda uttryck och log lätt triumferande tillbaka. ”Japp så kan vi kliva på kryssningsbåten då…”

Conny insåg att han var avslöjad, hur mycket mer Alice visste tordes han inte tänka på. Plötsligt kände han sig trött och sliten, ville helst bara åka tillbaka och sätta sig på verandan (med en stor whiskey).

Det blev ingen båtresa och biljetterna fick ligga kvar i lägenheten. På kajen stod en ung kvinna och väntade förgäves, denna gången. Men det fanns gott om män som intresserade sig för sådana som henne så sorgen blev inte långvarig.

Conny och Alice åt en sen lunch under tystnad, han sneglade på henne i smyg och kände sig obekväm. Alice såg strålande ut och nickade åt de vänner som passerade… en del vände sig om och undrade om dom sett rätt…Connys nya eller var detta Alice? I så fall en ny yngre sådan, kanske hennes syster? Skilsmässohandlingarna låg i säkert förvar i bilen.

Innan det bar av hemåt till byn igen handlade Alice en hel del i saluhallen, hon hade planer för veckan minsann…Conny drog kundvagnen, det hade inte hänt på långliga tider.

Att livet kunde förändras så radikalt på en sketen tisdag…vem kunde ana det.

Annonser