Arkiv för 08 mars 2012

Del 18 forts En icke förutsägbar…

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 08 mars 2012 by icole8

I prästgården packades det i kartonger, lastades möbler, sorterades och funderades. Ett stort hus med mycket som samlat under åren skulle tömmas och familjen flytta till något betydligt mindre. Ingen lätt match för hustrun som var en samlare av stora mått och mycket sparsam när det gällde att kasta…”kan vara bra att ha…” fanns alltid som argument.

Sture däremot, som visste att jordelivet blott är en tillfällighet, kände inte alls på samma sätt…tvärtom. Men med sin vana att stryka medhårs lät han henne fundera och packa ner och upp igen, så småningom skulle det ändå bli klart. Allt kunde inte få plats i det nya huset.

Det fanns gott om tid men innan juli månad var till ända skulle prästgården vara tömd, troligen också stängd då ingen ny präst skulle efterträda Sture.

Det var vad alla trodde…men det fanns någon som hade andra planer. Någon som gått omkring som betraktare och lyssnare, någon som sett möjligheter och potentialer, någon med sinne för affärer. Med kunskap om företagande,  som var medmänsklig, duktig på det mesta inom hus och hem, född i byn och snart på grön kvist. En kvinna med namn Alice…

Det var mycket tyst i bilen hela vägen tillbaka från stan, Alice satt med ett leende, Conny däremot kände sig missmodig av förklarliga skäl. Att vardagen skulle bli så uppochnervänd på en och samma dag hade han aldrig kunnat ana.

Efter att ha packat in varorna tog Alice telefonen och gick ut på altanen, Conny var lite illamående och kunde inte ens tjuvlyssna utan la sig helt sonika i soffan, Alice kvittrade på där ute och skrattade högt emellanåt.

Vem var denna kvinna som plötsligt krupit ut ur sin beiga puppa? Snygg, färgstark, framåt på ett sätt som inte funnits tidigare. Hon som knappt syntes förut. Conny begravde sitt huvud bland kuddarna.

Med portfölj och sving i stegen lämnade Alice huset och åkte iväg: ”Gör några ärenden, kan bli sen. Det finns väl alltid nå´t ni kan värma” sa hon och väntade inte på svar. Conny sa inget där han låg, hörde bilen rassla iväg på gruset och försvinna. Vad hade hon nu på gång? Han kände på sig att det skulle bli en tid av ovanliga inslag i den annars så trista vardagen.

Och så rätt han fick.

Arne och Sture hjälpte till med fastighetsaffären, prästgården såldes till Alice och ett ”företag” som ännu var lite hemligt. Men firman fanns inregistrerad med  F-skattsedel och reg.namn – allt i ordning. Alice kände sig upprymd med framtidstro och visioner om att äntligen stå på egna ben, inte  vara beroende av någon annan längre och frihetskänslan blommade ikapp med sommaren. Och hon var värd detta, den tiden hon lagt på familjen och en man som inte uppskattade henne krävde sin revansch nu.

Den sommarnatten strålade hon ikapp med solen som knappt gick ner bakom bergskammen. Hon sov nästan ingenting och det gjorde inte Conny heller.

Han satt med skiljsmässopappren framför sig och tittade in i väggen.

Kattis skrev och ritade, knycklade ihop och ritade igen. Hon hade ett förslag på hur de skulle lösa det där med att butiken skulle drivas som vanligt…om man nu ville följa Bengts testamente. Och det ville man i byn.

Annonser