Arkiv för 09 mars 2012

Del 19 forts. En icke förut…

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 09 mars 2012 by icole8

När solstrålarna letade sig genom den skira sommargardinen vaknade Holger  med ett ryck. Han tyckte sig höra ett ovanligt ljud utanför huset. Smygande på tå med morgonrocken avig tittade han ut och se där: en gammal packmoped stod parkerad…och runt den spankulerade Kattis med kasse i handen. Holger var nyvaken, klockan var faktiskt bara 7.30 och katten hade inte väckt honom, ursäktade han sig. Kattis viftade bort kommentaren,  gav honom en påse bullar och bad om kaffe. Gärna ute på trappan, hon hade en del av prata om och sommarmorgonen var helt underbar och gjord för detta.

Holger snubblade över trasmattan och skyndade in i köket, på med kaffevatten, dukade en bricka och bar ut. Kattis hade ställt ett bord framför brosteget och lagt ut papper som såg ut som ritningar. Holger tog sina läsglasögon på näsan och slog  sig ner. Vad hade hon nu hittat på…

Kaffebryggaren pluttrade och han hämtade pannan, grädde och socker. Kattis drack svart, Holger försåg sig desto mer. En bra början på en fin sommardag…och en början på något helt nytt i byn.

Efter ett par timmar med åtskilliga funderingar och påtårer satte Kattis fart ner mot handelsboden, körande den gamla mopeden. Att den fortfarande fungerade var ett mysterium…men den såg fin och putsad ut. Holger stod kvar på brosteget och tittade länge efter henne. Vilken kvinna, vilka ideér, ja sannerligen.

Hos Albin ringde telefonen, nyheter på gång. Han satte sig, la kepsen i knäet, svarade ”jaha, jasså, oj då, ja de´va´inte dåligt, säger du det, tänka sig, ja fruntimren dom kan…”

Albin ringde vidare, Siv i sin tur och så gick tråden röd i byn. Snart hade handelsboden sin trupp samlad, Alice kom i sin nya outfit och fick några att gnugga ögonen. En grupp med Kvinnorna Kattis, Siv, Berit och Alice. Männen Holger och Albin. Det blev en kvinnligt toutch på butiken och det som skulle bli ett lanthandelsmuseum, en utmaning.

Alice bjöd in gruppen till sitt hus på kvällsmat, hon kände sig lycklig, fri och redo för ett nytt liv.

Annonser