Arkiv för 15 mars 2012

Del 23 (fortsättning) En icke förutsägbar…

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 15 mars 2012 by icole8

Tre dagar senare stod det klart att Conny var betydligt sjukare än någon kunnat ana…den tumör som syntes på skallröntgen visade sig vara en metastas och det fanns ytterligare ett antal spridda i hela kroppen. Den enda behandling som återstod var cytostatika och Conny hade gråtande sagt nej. Han ville inte leva längre i vilket fall, han hade förlorat allt tyckte han… och nu var ju livet ändå snart över…

Alice kände sorg och samtidigt lättnad, det kändes märkligt att veta att Conny snart skulle vara borta, insättande av cellgifter skulle bara förlänga lidandet för alla parter. Hon grät stora floder och förstod inte riktigt sina egna känslor. Livet tog förunderliga vändningar.

Efter samtal med företagets vice vd, som lämnat meddelande på Connys mobil, såg hon klarare hur den sista tidens underligheter hängde ihop. På sitt arbete hade Conny gjort märkliga saker och uppträtt hotfullt, det saknades uppgifter som skulle varit klara innan sommarsemestern samt en hel del annat som inte stod rätt till.

Hemma hade han varit som vanligt; otrevlig, ofta berusad, klagade på huvudvärk och illamående, tröstade sig med öl och sprit… och hon gick oftast undan honom när han var som värst.

När doktorn frågade om personlighetsförändringar hade hon skakat på huvudet men nu förstod hon, det var inte den egentliga Conny som uppträtt så illa, det var en del av sjukdomens påverkan, åtminstone den senaste tiden.

Efter några veckor var allt över. Conny hade önskat att bli nersövd och att inga livsuppehållande åtgärder skulle sättas in. Alice satt hos honom dagen innan och han hade tagit hennes händer, gråtande bett om förlåtelse för allt han gjort fel och hon förlät honom. Det fridfulla ansiktet blev ett fint minne av honom, han hade säkert plågats tillräckligt som det var. Att bli förlåten är en fantastisk gåva, för båda parter.

När Stella återvände till byn och Alice lämnat sjukhuset för sista gången hade mycket redan hänt i byn. Muséet började ta form och någon i grannbyn tipsade om en gammal konsumbutik som bara lämnats som den var. Hon vred om nyckeln och gick hem, hamnade på sjukhem och demensen tog över. Ingen hade köpt det skraltiga gamla huset och efter lite forskning så fick de plocka för sig av det som fanns i hyllorna, huset skulle ändå rivas.

Fantastiska fynd konkades ut, Albin skrockade när han såg de gamla prylarna som ingen trodde fanns idag. Det kompletterade den övriga gammelbutiken och Kattis plockade och fixade. Snart dags att öppna innan turisterna drog hemåt.

En del nytillverkat var också på väg…polkastänger, vykort, klubbor…en välfylld vägg med ätbart och lite teér, kaffebönor, tablettaskar…den gamla butikinredningen rymde en hel del. Problem att fylla hyllorna var inga problem, tvärtom.  Det kom nästan för många idéer.

Givet var att det skulle bakas och Siv var den som kunde den saken. Riktigt gammeldags bröd, det folk inte orkade göra idag, det svängde Siv ihop i prästgårdens kök som nu var godkänt för mat och bak.

Ingen nackdel att sockenstugan, prästgården och kyrkan låg intill varandra skulle det visa sig. Samarbetet dom emellan gynnade alla…Alice planer med en kursgård och uthyrning av rum kombinerat med det väl tilltagna köket…uteserveringen sommartid med maträtter eller kaffe och bröd, smörgåsar, glass…handelsmuseét med sitt och kyrkan, ja snart fanns planer på att hyra den för konserter, föreläsningar, säg det som inte den här gruppen kunde komma på.

Annonser