Arkiv för 17 mars 2012

Del 24 (fortsättning) En icke förutsägbar…

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 17 mars 2012 by icole8

En  ledig dag tog jag bilen och körde ut till byn, Kurt hade sms:at mig och ville  att vi skulle ses för en fika…eftersom detta var en fredag packade jag lite extra för en ev övernattning i notstugan.


Vädret var lämpligt för camping och vid ev regn fanns det ju tak över huvudet. Detta var gamla bekanta trakter också för mig som själv växt upp i byn…tyvärr hade mitt barndomshem bytt ägare men skogen och stigarna där kunde ingen ta ifrån mig. Blåbärsstället och hallonsnåren…och att få sitta vid vattnet och bara vara det fanns ju kvar.

Vi sågs vid prästgårdens sommarcafé, jag åt en rejäl macka på hembakt bröd och Kurt berättade om byn och hans egna planer för framtiden. Efter den trista tiden efter fabriksnedläggningen kände han inte för att bo kvar i en lägenhet, han ville ut på landet och gärna bo i ett litet hus med mark.

Det kunde jag så väl förstå, vi hade samma uppväxtförhållanden och jag skulle önska precis samma sak för egen del. Drömmen hade stannat vid en dröm, jag hade mitt arbete i stan och pendlade till samhället till min lya där. Kurt skulle se sig om efter ett litet hus eller torp redan i sommar och ville att jag skulle följa med…och det ville jag gärna.

Redan samma dag åkte vi en tur i min bil och fotade  tomma hus, kollade ev till-salu-skyltar, funderade och antecknade. Kvällen var ljummen och passade bra för en promenad längs vattnet och sedan mat över öppen eld.

Vi var tvillingsjälar, vi hade samma intressen och trivdes  så bra tillsammans. Kurt erbjöd en övernattning i notstugan och det fanns ingen anledning att neka till det. Klockan närmade sig 3 innan vi till sist somnade.

Alice började sin dag med att ordna möte med en mäklare,  den som skulle sälja den exklusiva lägenheten i Stockholm. En annan av Alice många bekanta som hon verkligen litade på. I försäljningen fick det mesta möblemanget och annat ingå, hon hade nog i sitt hus ute i byn. Barnen hade redan flyttat och tagit sina saker med sig, dottern som utbytesstudent i USA, sonen skulle bo i studentlägenhet i Uppsala. Hon kände sig nöjd trots allt och visste att barnen skulle klara sig bra.

Så nu var allt fokus riktat mot boendet i byn, färdigställande av kursgården och samarbetet med dom övriga. Hon trivdes bra med att vara ensam i huset, Stella kom ju ibland och hennes hund blev ofta kvar hos Alice. En trygghet  och en fin promenadkompis, ibland låg han i fotändan och trängde ut Alice, men mysigt var det.

Folke hade precis gjort torpet klart och hängt skurtrasan på klädstrecket. En vas med ängsblommor på köksbordet och doften av såpskurat trägolv mötte familjen som förtjusta såg sig omkring. De såg verkligen fram emot en vecka nära naturen utan mobiler, tv och dator, endast den knastriga gamla radion fanns att tillgå. Folke lämnade familjen och åkte ner till vattnet i sin husbil och skulle ta en vecka ledigt tänkte han.

Där vid notstugan och ett område uppströms fanns vindskydd, badplats, utedass och plats för några husvagnar eller tält. Folke ställde sig närmast notstugan och släppte ut hunden som slamsade omkring. Bengan och Folke skulle tillsammans reparera bryggan och förlänga den del som flutit iväg efter båtens framfart på midsommaraftonen. Kurt hjälpte till och jag fixade fika efter att ha motionerat den busiga hunden Oskar.

Senare på kvällen satt vi tillsammans och spelade kort, ute öste regnet ner. Att sova när det regnar på plåttak är ingen konst alls…hålla sig vaken däremot är svårare. Snart låg vi och lyssnade på regnet, småpratade om torp och drömde vackra drömmar.

Annonser