Arkiv för 26 mars 2012

forts (del 25) En icke förutsägbar…

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 26 mars 2012 by icole8

När jag och Kurt såg den underbara lilla stugan intill boningshuset, hela jordbruksfastighetens läget upp på höjden och den fantastiska trädgården fanns ingen återvändo. Detta var himmelriket, en dröm nästan för vacker för att vara sann…
Kurt stannade och höll andan, jag gick steget före och tittade. Ingen boende kvar i huset så vi gick sakta runt ägorna, med respekt tittade vi in genom fönstren och nickade ordlöst till varandra. Fanns inget att säga, övertygelsen var mer än 100-procentig.

”Önskar att jag kunde bo här också, det skulle vara underbart…men du har väl andra planer?”

Kurt tittade ner och petade med skon i grusgången. Han sa inget på en stund men verkade ruva på något i alla fall.

”Återkommer till det.”

Jag kände en viss oro att jag gått för långt, visserligen kände vi varandra väl men inte på det sättet…att vi skulle vara ett par. Så det var inte konstigt att han blev ställd där, jag ångrade mig såklart. Ville inte grusa hans drömmar med att ställa honom inför ett sådant beslut…

”Ta det inte på allvar, du vet ju hur jag är” skrattade jag bort. Kurt hade ingen kommentar till det heller.

Vi stannade säkert ett par timmar, logen och ladugården visade sig olåsta och vi inspekterade…med lite pyssel skulle de vara i utmärkt skick. En gammeldags brunn på gården med kedja, hink och vev gjorde vattentestet möjligt, inget att klaga på där.

Efter ett par timmars vandrande, sittande på stenmuren och pratande föreslog jag ett café i grannbyn, vi behövde komma bort för att smälta dagen.  

Ett bord för två, kaffe och bröd, eftermiddagssol och lite vind. Underbart minst sagt. Så med penna och papper skissade Kurt upp hur han tänkt och morgondagen viktes för grundligare kontakt med säljaren. Jag skulle vara med såklart, Kurt hade planer…

Vi bestämde träff redan dagen därpå och kl 9 kom mäklaren körandes från stan. Han visade oss boningshuset med den härliga takhöjden och de underbara detaljerna, väl underhållet med moderna inslag.

Breda golvbräder, härlig gammeldags köksinredning, spegeldörrar, kakelugnar, hallen med trappan till övervåningen…

Här fanns utrymmen minst sagt. En del möbler ingick i köpet och det tackade man för.

Så vidare till det söta gårdshuset med de små fönstren, hjärtat gjorde en liten volt när jag kom in. ”Det här är ju helt outstanding” sa jag för mig själv. Kurt klappade mig på axeln och drog på munnen. ”Tänkte väl det” sa han.

Badrummet helt underbart, det lilla badkaret, trälådorna som hyllor…kunde inte kommit på något bättre själv.

Så köket, såg framför mig dukningen till advent, mitt inre galopperade av förtjusning. Kurt fortsatte leende efter mäklaren. Vardagsrummet, sovrummet, den lilla alkoven för gäster eller som arbetsrum…fantasin skenade iväg.

Så gick Kurt och mäklaren vidare till uthusen men jag dröjde mig kvar i den lilla stugan…det var nästan så att tårarna trängde fram. Här fanns ju allt som jag längtat och drömt om, hur hade nu Kurt tänkt tro? Hemlighetsfull som han var. Återkommer till det, ja det väntade jag på nu.

Mäklaren tog i hand, bilen for och Kurt kom gående tillbaka. Jag satt på en gammal bänk mot stugväggen med flugsurr runt huvudet när han slutligen öppnade munnen.

”Det blir en dyr affär, vet inte om jag har möjlighet till det här. Ska vara om jag hyr ut en del då…lillstugan här t ex. Har tänkt på en person som kan vara lämplig men måste höra efter först…så vad säger du?”

Inte behövde jag fundera länge, jag skrek av förtjusning och snurrade runt på gräset. Min dröm slog in till slut, jag jublade inombords och kramade Kurt rejält.

Kurt han tänkte på hönsen och fåren och potatisfårorna och goda middagar tillsammans med sin hyresgäst…

På hemvägen plockade han ner skylten ”Till salu”,  jag satte mig bakom hans breda rygg, blundade och njöt när vi susade fram på motorcykeln.