Arkiv för april, 2012

Framtidsbyn (forts del 29)

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 24 april 2012 by icole8

Hösten kom och Kurt lämnade samhället för sitt paradis uppe på höjden. Det lyste i några av rummen där han möblerade upp med det lilla han hade med sig från den anspråkslösa lägenheten. Som tur var fanns en hel del kvar i huset som följde med i fastighetsköpet.

Jag hade en del av ordna med så min flytt kom inte lika snabbt. Eftersom jag funderade på att starta min verksamhet i byn behövde jag mer tid att få allt att klaffa. Kanske skulle jag hyra ett litet rum i prästgården…eller inte…

Men min längtan var stark till det lilla paradiset jag snart skulle få bo i så varje ledig dag åkte jag dit, mätte upp för gardiner och möbler, städade ordentligt i skrymslen och vrår, putsade fönstren och donade.

Detta var en fantastisk höst för många och Kurt levde verkligen upp. Jag njöt av att se livsglädjen hos honom igen och det smittade av sig på mig såklart. Vi hade mycket gemensamt och det kändes skönt att vi var två inför den mörka årstiden. Att bo solo såhär lite avsides var nog inte så trivsamt.

Stigen mellan husen var inte många meter lång och redan ordentligt upptrampad. En utelampa blev snart flera så ingenting kunde gömma sig i mörket…jag insåg att vi skulle gå emellan rätt ofta…”ja nu är maten klar, vill du ha kaffe? en kvällsmacka vad säger du?” Mysfaktor tämligen hög…

Vi plockade lingon och frös in, en del svamp fanns fortfarande så det blev några korgar att rensa. Kurt skulle jaga älg med byalaget och visst kunde jag tänka mig laga älgstek…sämre mat fanns ju faktiskt. En del vinbär hängde kvar så lite gelé i vackra burkar stod snart uppradade i Kurtans sval.

Ja det verkar nästan för bra det här för att vara sant…

Alice hade fullspäckat kursschema hela hösten, prästgården fick ibland så många gäster att rummen inte räckte till. Berit gjorde iordning några rum och   snart såg hennes hem ut som ett ”Bed & Breakfast”.  Frukosten serverades på prästgården men ibland fanns te och smörgåsar i Berits kök också. Särskilt kvällstid, Berit trivdes med liv i huset igen.

Hennes affärsidé  utvecklades sakta men säkert, mest efterfrågan visade sig vara via nätet. Kursdeltagarna hos Alice fick naturligtvis lite bonus och Berit hade mannekänguppvisningar emellanåt. Av utrymmesskäl hamnade den ofta hemma hos henne själv i den stora herrgården, praktiskt att glida utför trappan, göra sina svängar över golvet och upp igen.

En buffé i köket, provsmakning av viner, smårätter, höstens äppelpaj…

Framför Albin och Holger tronade en hög med stenar, murbruk och diverse funderingar. Bakugnen tog sin tid men innan julmarknaden skulle den vara och besiktad, godkänd och provad.

Som vanligt samlade byn ihop de redskap som skulle användas vid bakningen, tråg, fjöl, spjälk, nagg…allt hade sitt speciella namn. Recept fanns delvis uppskrivna men mest i minnet. Såklart skulle de skrivas ner och bli ett kompendium…”kursen i brödbakning på gammalt vis”.

Tio olika brödsorter skulle en kurs innehålla, varav ett var ”blodbröd”. Det kunde bytas ut mot pizza…bakat tillsammans med en äkta pizzabagare.

Framtidsbyn (del 28, forts, en icke förutsägbar historia)

Posted in Aldrig ge upp, Berättelser ur verklighet och fantasi on 01 april 2012 by icole8

Den gamla sockenstugan kändes kall och kulen när höstvindarna började komma. Det som tidigare varit en given samlingsplats fick nu ge plats för något annat, ett snickeri, något som Albin gnuggade händerna för. En kamin i hörnet räckte för att hålla värmen eftersom kroppsarbetet i sig var en värmekälla.

Som vanligt samarbetade byborna; djupdykningar i lador och bodar, samlande av allehanda verktyg gav till sist en fullbordad verkstad. Och det skulle visa sig komma lägligt eftersom en del stolar, bord och annat från torpen behövde fixas. Slagbord och köksstolar så typiska för tiden fick en översyn…En del målade man på och skrapade lite precis som de skulle se ut, nötta…shabby med andra ord.

Det ena ger det andra, ett steg i taget men visst, kursansvarig såg en potential i detta att renovera möbler och måla enligt gammal modell. Så hon antecknade i idebanken…en behörig kursledare bara och saken var klar…gamla möbler fanns ju gott om liksom ett förnämligt kursboende i prästgården.

Det var ju heller inte långt mellan husen…Allt gick förvånansvärt bra tyckte Alice. Som om någon däruppe hjälpte till? Connys ansikte blixtrade förbi en sekund…ja vad vet man.

Sockenstugan blev alltså i ena änden ett handelsbodsmuseum, snickeri i andra änden. Mitt i byggnaden tronade en gammal platsbyggd öppenspis som numera tjänstgjorde som prydnad tillsammans med några ljuslyktor.

Albin murare tog en närmare titt på den och med sin erfarenhet kunde han informera fredagsgänget:

”Den gamla murstocken kan användas om sotaren godkänner den. Vi kan mura om själva spisen, tillräckligt med utrymme finns bakom för en äkta bakugn för tunnbröd och annat… ja herrejesses.” Han var stolt över sin murarkunskap och fick såklart gehör och applåder. Han bockade med kepsen i hand.

Lördagsmorgon, septembersol, hög och klar luft, svamp och lingontid. Första kursdagen för Alice och medhjälparen Klara. 12 personer hade anmält sig, 12 kom. Tillräckligt antal för att det ekonomiskt skulle gå runt.

En mindre buss fanns inhyrd med Holger som chaufför, då det även fanns en del utflykter i programmet. Viktigt att upplägget var varierat och lite ”luftigt” som Klara uttryckte det.

Efter kaffe och information gick gruppen runt och tittade i husen och i kyrkan. Alice och hennes kurskompis placerade ut kompendier och snart satt de 12 förväntansfulla med block och penna.

En utbildning ”i tiden, om tiden” – om närvaron i nuet – mindfullnes. Den jäktade människans strävan fjärmar henne från vad som sker just nu.

Alice föreläste och Klara hade praktiska övningar. En dag som rejält sög musten ur deltagarna så innan middag fanns tillfälle till vila eller vad som kändes bäst.

Siv hade som vanligt en supermiddag väntande och kvällen var vikt för arbete i smågrupper. Vid kvällsfikat samlades alla vid den öppna spisen, en lyckad första dag var till ända.

Söndagen kom och kursarna fortsatte med en förmiddag i svampskogen med bok och svampexpert. Det skulle ju handla om närvaro i nuet och det här var ju verkligen ett  praktiskt exempel…

Kattis kom hem från Italiensemestern. Men inte ensam denna gång, hon hade en äkta italiano med sig och dom gjorde ingen hemlighet av sin romans. ”En svartmuskig typ” sa någon, ”vad ska hon dra hit sån´t för” sa en annan. Men det skulle visa sig var en perfekt man för denna kvinna. Och för byn.

Han stannade några veckor och hann visa sina talanger på flera sätt. En trubadur av stora mått och en som kunde laga italiensk mat och såklart pizzor. Kattis var i sjunde himlen sa hon och svävade fram.

Carlos liknade en av våra svenska skådisar faktiskt.

En semesterflirt bara trodde man, men så var det inte alls. Carlos flyttade så småningom hem till Kattis, ringarna kom snabbt på och nu väntade man på synbara tecken, typ växande mage. Men nähä,  där fick man fel. Det var äkta kärlek denna gången.

Han gick runt i stugorna och presenterade sig, ”Carlos men säg Kalle, svenska Kalle”. Han blev snart en i gänget, hjälpte till i Sivans kök och la en italiensk knorr på matsedeln, såg till att butiken beställde hem råvaror för det italienska köket. Ja tänka sig.

Berit smidde sina boutiqueplaner och som startlokal hyrde hon in sig ovanpå handelsboden, alltså i Bengts gamla lägenhet. Där revs allt det gamla sunkiga ut och en fräsch lokal såg sitt ljus.

Med Stellas hjälp och gubbarnas kunde Berit snart sätta in sin annons i dagstidningen om att snart öppnar boutigue…

Berit som visste en hel del om kläder och mode hade snart sin första kollektion klar. Men det krävdes en del annat för att det ekonomiskt skulle löna sig så det blev ett och annat utöver kläder; inredningsprylar, smycken mm.

Smakfullt, annorlunda, prisvärt. Nu gällde det att marknadsföra sig och det fanns ju en given person som tog hand om den saken.

”En butik idag måste ha en nätbutik också”, det hade Alice sagt. Så fick det bli men allt tar sin tid och Berit började med att i annonsen sälja presentkort via nätet…fiffigt sätt att få kunder intresserade att åka ut  för att handla. Det blev automatiskt en marknadsföring av hela byn.

Jobbet med torpen fortsatte och snart fanns två fina stugor att hyra med alla obekvämligheter man kan tänka sig…en del i den fyndiga annonsen som skulle ut i media. Referens blev den familj som hyrt Folkes torp.

Onsdagskvällarna blev ett slags pysselkvällar där handdukar och sänglinne lagades och syddes, gamla kaffedukar sågs över och Siv som var kunnig inom den textila branschen broderade nya, vackra ting.


Absolut ett ämne för kursutbudet, broderier och stickat var ju i ropet nu igen. Siv kunde lätt vara kursledare, hon hade ju Kalles hjälp i köket nu…

Så Alice fick ytterligare något i sin idebank-bok.