Framtidsbyn (del 31)

Efter en orolig natt i Berits lilla sovalkov och ett par koppar starkt kaffe bestämde jag mig. Så lättskrämd kan jag inte vara, nej ikväll åker jag hem som vanligt. Tänder lampor och lyktor och gör precis som vanligt. Vad som än sker i Kurts stora hus ska jag bo kvar i mitt drömhus…

Dagen var fylld av behandlingar och samtal och jag kopplade bort allt annat. Efter en härlig middag tillsammans med Alice och kursdeltagarna gjorde jag det jag lovat mig själv. Hjärtat slog lite extra när jag svängde in mot husen på höjden…

Det var precis sig likt, samma lampor lyste och hos mig också ett par, jag glömde släcka tydligen. Så in och tända upp, på med TV:n på hög nivå, vatten till téet och inte titta upp mot huset. Drog för gardinerna och låste  ytterdörren.

Hoppade över duschen och bäddade ner mig med lite musik i bakgrunden att slumra till. Den natten vaknade jag ett par ggr men inte av något särskilt, bara konstaterade att allt var lugnt.

Morgonen kom med väckarens försiktiga påpekande och jag gjorde en brasa, drack mitt kaffe, duschade och drog isär gardinerna. Det var fortfarande skumt ute, jag noterade att lamporna lyste hos Kurt. Ingenting rörde sig bakom fönsterrutorna.

Däremot stod den skimrande gråvita kvinnliga gestalten alldeles utanför mitt fönster. Jag skrek och slog händerna för ansiktet, tittade igen och då var hon  borta. Herregud vad är detta? Snabbt iväg, låste noggrant och sprang de tre stegen till bilen och sladdade iväg utför backen ner mot byn. Nu måste jag berätta för någon…det blev Holger.

Försiktigt förde jag in samtalet på spöken och gengångare för att se hur Holger reagerade. Ville inte framstå som ett blivande psykfall. Han satt tyst en lång stund, suckade djupt och svarade att, visst,  det finns dom som sett något däruppe, en olycklig kvinna går väl runt där. Bäst att inte berätta för Kurt, han kanske blir olycklig han med. Men visst, det finns något, det är säkert. Vi behåller det för oss själva så länge…

Jaha, så jag hade inte inbillat mig eller drömt då. Eftersom  spöken och det andliga samtidigt intresserade mig så funderade jag vidare,  sa inget men väntade med spänning på Kurt, hade han sett något tro? Hur skulle jag föra in samtalet på rätt sätt…det skulle dröja ett par dagar till innan Kurt kom tillbaka.  Jag såg verkligen fram emot det oavsett hur mycket kött som skulle packas…

Dagen förflöt som vanligt men lite frånvarande verkade jag nog. Alice frågade försynt om jag var ok, jag skyllde på huvudvärk. Den natten sov jag hos Berit eftersom vi även hade en del att planera. Hon bjöd på vin och vi pratade om allt möjligt men klart att tankarna for iväg till den olyckliga kvinnan.

Äntligen fredag, gästerna åkte och vi hade den vanliga gemensamma middagen för byn. Jag dröjde kvar i det längsta men när Kurt leende uppenbarade sig i dörren sprang jag ut och brast i gråt, denna märklig vecka var slut. Han pratade en stund med de andra men kom så ut till mig i bilen och frågade oroat vad som var fel…ja vad skulle jag svara.

Vi åker hem svarade jag. Jag fixar lite gott så kan du komma ner när du bytt om och fräschat upp dig. En brasa och kanske en film…Han nickade glatt, vinkade och körde före mig upp till huset. Skönt att följa hans billjus och att se honom kliva ur bilen och gå in i huset. Jag dukade och väntade…ikväll skulle vi skåla i mitt favoritvin…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: