Arkiv för september, 2012

Rädd, inte vara rädd

Posted in Andlighet, Änglar, Om mig on 14 september 2012 by icole8

Så länge jag minns har jag varit rädd. Rädsla för att möta något jag inte klarar av.

Ju mer jag känt rädsla, desto mer har jag blivit prövad … och just för det jag varit så rädd för.

När jag första gången kände närheten av någon icke mänsklig  var jag bara 7 år. Jag och min yngre syster satt tillsammans i fåtöljen och lyssnade på en EP-skiva, Grodan Boll.

Vår Mamma hade satt igång grammofonen för att vi skulle sitta tillsammans och lyssna medan hon skötte kossorna i ladugården en mörk höstkväll.

Jag kände tydligt närheten till den som satt bredvid mig men så fick jag se min syster tulta runt i köket och titta i pannskåpet.

Vem satt då bredvid mig och gav värme och närhet? För stunden var det inte den jag trodde …

Redan då fanns denna Någon där utifall att jag behövde känna trygghet. ”Inte vara rädd nu för ensamheten, höstmörkret, vinden som vinder och knäpper i timmerväggarna. Ingenting är Farligt, Jag finns här bredvid, alltid.”

Min första upplevelse av en Storhet som vi kan kalla vid olika namn, jag kallar den Skyddsängeln. Min egen.

Den som på detta påtagliga sätt försökte visa …  det finns inget att vara rädd för. Rädsla är bara ett hjärnspöke.

Om jag redan då hade tagit detta till mig på fullt allvar kanske min livsvandring sett annorlunda ut. Aldrig Rädd, det finns alltid någon där…

Men en 7-åring kan ha svårt att förstå detta storslagna. En vuxen kan ha svårt att förklara.

Så jag berättade det aldrig men kan än i dag känna den Värme och Trygghet som strålade från detta väsen.

När vår Mamma gick bort hastigt året efter, när tryggheten omkring oss rasade, visst fanns där en närhet som inte kunde förklaras?

På något sätt klarade vi oss igenom detta liksom alla andra prövningar som kantade livet. Det man aldrig skulle kunna drömma om drabbar, man klarar det, man får stöd och hjälp.

Alla har sin. Jag har min.

Min Skyddsängel.

Drömhus till salu

Posted in Om mig on 06 september 2012 by icole8

I annonsen finns att läsa:

”Vackert hus med timmerstomme, renovering påbörjad, två kakelugnar, vedspis i köket, element för direktverkande el, eget vatten från kallkälla, enskild avloppsanläggning. Ladugårdsbyggnad med hönshus och bagarstuga. Uppvuxen trädgårdstomt, vackert och enskilt läge med utsikt över sjö. Båtplats och brygga, badplats i närheten.

Bra pris vid snabb affär.”

Kan inte vara annat än drömhuset, det jag sökt i många år. Bilderna flimrar förbi i mitt huvud…

Gamla genuina fönster med det vågiga glaset kvar i smårutorna, glasverandan med pelargonierna, den vidunderliga utsikten över berg och sjö, fågelsången en vårmorgon i de stora björkarna på tomten. Dörren uppställd mot vårsolen, man sitter på brosteget och smuttar på kaffet. Katten ligger i solen och spinner medan de första flugorna surrar mot den varma timmerväggen.

Sommarens alla ljuvliga dagar med sol och bad, båtturerna på sjön, metandet från bryggan med solnedgångens glöd i vattenspegeln, saftkalas för ungarna i bersån, härliga skogspromenader och så bärplockningen. De helt obesprutade och oförstörda bären från naturens eget skafferi. Hallonsnåren som dignar av stora, saftiga hallon. Lingontuvorna i den lite svalare sommarluften men som blir så varm ändå när dagen kommit en bit på väg. Och så svamparna, de få jag brukar plocka. Trattkantarell och Karl Johan.

Höstens alla sprakande färger och stormarna som viner runt knutarna och skakar löven till marken. Ljudet av knastrande björkved som brinner i den svarta, lilla vedspisen i köket. Långa sköna kvällar med filten runt benen, en tjock bok och en kopp mintte. Doften av fotogen från den gamla lampan som blivit renoverad och upphängd över det gamla slagbordet som stått gömt på ladugårdsvinden.

Govärmen från kakelugnarna under den kalla vintern, stearinljus i gamla stakar lite här och var för den goda stämningens skull. Innerdörrarnas speglar bevarade, målade i blank antikvit färg och de reflekterar ljusens flämtande lågor, gamla profilerade taklister och kanske även golvlister, trägolv som ska såpskuras såklart, långa fina trasmattor därpå.

Sängarna bäddade med gamla lakan, broderade och spetssprydda och omsorgsfullt strukna. En varmvattenflaska av gammal modell i fotändan om det känns kyligt. Katten som ligger raklång och värmer ryggen.

Den alldeles speciella julstämningen inramad av grandoften från den egenhändigt huggna och hemburna granen från storskogen, klädd med hemgjorda prydnader av halm och bokmärken med kristyr, små röda vinteräpplen som skall stekas i ugnen på annandagen innan skalen blir rynkiga och på granens grenar sitter gammeldags, egenstöpta äkta stearinljus i gamla hållare med nypa.

Carl Larsson-randiga trasmattor på golvet som luktar såpa. Köksspisen nysvärtad och i ugnen väntar nybakade lussebullar på små plåtar. Ute är julkärven på plats och fåglarna samlas med domherrarnas bröst som lysande röda julhälsningar. Julbocken på farstukvisten i väntan…

Så kommer jag till sans och tittar igen på annonsen, skickar ett mail och ber om bilder och lite information. Väntar med spänning.

Så kommer det bilder. Bilder på ett grått hus med liggande träpanel. Fönster utbytta mot moderna med stora rutor. Tapeter med 70-talsmönster, vedspis som är en spispanna mer tänkt för en källarvåning. Kakelugnar med sprickor och bitar borta. Ingen tillstymmelse till glasveranda, en hembyggd ramp för en handikappad tronar framför den moderna ytterdörren.

Över gårdsplanen går en liten väg som leder till ett sommarstugeområde vid vattnet och där bilar, mopeder, cyklar och annat har fritt fram. Syrenbuskar som är spretiga och beväxta med mossa. Gräsmatta som blivit en åker och där gräset har fallit raklångt med hål som vittnar om god tillgång på sork.

Uthuset fallfärdigt och massor av bråte ligger kvar efter de tidigare ägarna.

Jaha, så var det med den saken. Jag tar fram ett gammalt julkort med ett motiv där mitt drömhus finns avbildat. Skorstensröken som en pelare mot himlen. Domherrarnas bröst som röda stoppljus. Vägen som slingrar sig med en hästskjuts skymtande i fjärran. Snödrivor meterhöga.

Kanske jag hittar hem en vacker dag …

 

Det är då Tiden stannar

Posted in Glädjeämnen, Kärlek on 05 september 2012 by icole8

Själva mötet. Öga mot öga. Blå ögon möter blå ögon. Likheten är total.

Där i de blå ögonen ser jag mig själv, mina blå ögon möter mina blå ögon, samma form och nyans, det ena ögat något smalare än det andra. Exakt kopia.

Då stannar Allt. Det går en vibration från evighet till evighet. De blå ögonen har vandrat genom generationer, genom århundraden, genom Alltet.

De ska vandra i framtiden, de ska ses igen, ögon ska mötas, hjärtan ska göra uppehåll, Tiden ska stanna. För ett par sekunder i alla fall…

Generationsskifte. Barn får barn. Barn blir förälder, förälder blir farförälder.

Ett steg åt sidan för de kommande bärarna av arvet från evigheten. DNA-spiralens förunderliga hemlighet, genetiska minnen, dejavu-upplevelser, långt in i det fördolda känna samhörighet med något…oförklarigt för den mänskliga hjärnan men så självklart för Evigheten. Tiden som står stilla.

Det lilla livet har så många minnen i sin kropp från förfädernas tid; fiskaren vid havet, vallonerna med hantverket, franska zigenarnas dans, bondens strävan med häst och plog, indiantrummans vibration…det som slår an en ton i djupet av hjärtat.

Förfäders liv har lämnat spår i den nya kroppens celler. Livets Stora hemlighet.

Vi välkomnar det nya livet samtidigt som vi ser att vårt eget har sin ände.

Vi byter positioner, vandringen fortsätter, livet fortgår.

Nya Blå ögon ska öppnas och mötas, i all evighet.

Och Tiden ska stanna åtminstone för några sekunder.

Plötsligt så känns det inte

Posted in Gamla tider, Om mig on 01 september 2012 by icole8

Det som varit så viktigt känns inte längre så.

Förändringstid.

Jag förändras, tiderna förändras, allt är i förändring.

Det man kan vara helt säker på.

Ständig förändring. Just när man tror att det äntligen är stabilt har det redan börjat  förändras.

Att nagla sig fast för att det alltid har ”varit så” är att bedra sig själv.

Jag har gått runt och känt efter. Nej det är inte roligt längre. Förändringar har kommit en efter en och till sist.

Dags att lämna, gå vidare, öppna nya dörrar.

Min förut så älskade plats på jorden är plötsligt bara vemod, minnen, sorg och saknad.

Hur jag än försöker kan jag inte vrida tillbaka tiden, den är gången.

Ärlighet mot sig själv är att se detta.

Barndomstider, skratt och lek, fina minnen, glada dagar susar förbi.

Men det var då. Nu är nu. Det kan aldrig bli som förr.

Dags att dra vidare.