Människor jag möter

Slumpen säger många. Nädu svarar jag. Ingen slump.

De människor jag möter korsar min väg av en anledning, kanske även de som sätter krokben så jag slår mig …

Men ibland förstår jag inte varför jag ideligen möter vissa som bara går förbi, tittar kallt i mina ögon och rör inte en min.

Det är särskilt en man jag funderar över. Han liknar en lappgubbe eller en fårad sjöman, väderbiten och ser allt annat än glad ut.

Dricker ur en ölburk, ofta kastar han den på samma ställe, till vänster vid en vägbom. Det tar alltså slut ungefär där, varje dag. Ölet.

Så min slutledningsförmåga är att han går en runda på samma sätt varje dag. Systembolaget, sprätter första burken och börjar gå rundan där jag möter honom.

Han kanske hinner öppna fler än en burk innan jag möter honom så det ligger en eller två andra burkar slängda på samma sätt, lite diskret en bit in från gångvägen.

Varför ska jag bry min hjärna om denne man som enbart ger mig rysningar … är han en ovanligt elak man eller en alkoholiserad man eller både ock? Kanske ingetdera.

Först trodde jag att han var hemlös. Men såg att hans gula jacka, som varit svartfläckig baktill, en dag var rentvättad. Således tillgång till tvättmaskin och troligen inte hemlös.

En annan dag bar han en grön, tjockare jacka, handskar och varmare skor. Så var han alltså inte helt hjälplös, han har tillgång till varmare kläder. Och någonstans att förvara dom.

Lekte med tanken att vända om och gå efter honom för att se vart han tar vägen. Men eftersom jag har 5 hundar så är jag inte svår att missa så det fick bero…

Kanske säga Hej! lite hurtigt en dag, vi möts ju nästan dagligen men samtidigt vågar jag inte med tanke på vad det kan leda till. Han blänger så surt på hundarna också, ingen snäll person alls. Tror jag …

Tänk om jag har helt fel?

Kanske han är änkling och går rundan med djup sorg i sitt bröst och tröstar sig med öl?

Kanske han är sjuk och ingen bot finns så han sköljer ner bedrövelsen med öl?

Idag mötte jag inte honom och nu funderar jag var han är … fast jag samtidigt är lättad att jag sluppit möta de iskalla ögonen.

Så eftersom det inte är någon slump vilka människor man möter ringer det forfarande i öronen … vad har denne man för budskap till mig?

Kanske just att få något att undra över, skriva om… får se imorgon om jag möter honom, kanske jag säger Hej …

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: