Arkiv för januari, 2013

Avsked är inte min grej

Posted in Avskeden, Hundar on 31 januari 2013 by icole8

Jag börjar just inse att det är slut snart. Mötena med de tappra hundägarna som stretar på i alla väder och som konfronterar min Albin-tax med ett hiskeligt skällande som följd, Albins alltså, är snart till ända. Märklig känsla.

Ikväll mötte jag Teo och hans husse. Teo är en svart tibetansk spaniel och jag är så förtjust i den hunden. Till en början visar han en vit tandrad och Albin kör sitt race men snart står dom där och luktar varandra i baken. Teos svans börjar röra sig nästan osynligt för att sedermera öka takten.

teo

Två goa vänner, men eftersom det är långt mellan mötena och Albin är skumsynt gör han sin vanliga manöver till mattes förtvivlan … försvarar flocken eller vad jag ska ursäkta mig med.

Som sagt. Vi ska inte träffas mer eftersom jag flyttar. Snyft och snörvel, det är tråkigt.

Så den arga schäfern med sin matte som är lika bred som hon är lång, matte alltså. Den hunden är allmänt känd för att göra utfall och gläfsa och skälla, Albin är inte bättre han och inte min andra sötnosar heller. Det är så man får en hjärtattack varje gång … men snart så är det färdigskällt på den hunden. Lite vemodigt trots allt.

Så har vi Tessy, en krullig tryffelhund, den hunden går med sin husse, dvs hon bestämmer. Står han still i 2 minuter så ger hon 2 skarpa skall. Han är avslöjad vart han än står och pratar, det är just vad hans stora intresse är, prata med folk. Han är överallt vart man än går och Tessy är missnöjd när det står still.

tessy

Lagotto Romagnolo, heter den rasen men i vilket fall är det snart slut på de mötena också. Vemod igen.

Pudeln Wilma med sina speciella pudelögon. Hon träffar jag mest hemma i hennes kök och tillsammans med sin matte. Många långa samtal, skratt och ibland tårar har pudeln bevittnat. Två själsfränder som kommit varandra nära och kommer alltid att vara nära, om inte annat i tanken, matte och jag.
Mycket vemodigt blir det avskedet.

Vincent, en vit Bichon Frisé, som är jättetrevlig. Dock är matte lite nervpåfrestande men det är också en charm i sig så visst, det blir en saknad ändå. Matte hade för övrigt likadan röd halsduk som jag så bra smak har hon väl ändå …

vincent

Så dessa människor jag möter mest varje dag. Vissa hejar och pratar, andra går som de vore gengångare
trots att vi mötts nästan dagligen i minst 2 års tid.

Den gamla som har sin sin syster här uppe på berget. Sommartid drar hon ömsom, cyklar ömsom,
när det är mindre motlut, med dagens lunch på styret. Vintertid är det sparken.

Grön basker alltid. Hon är snart 90 och troligen är det de dagliga uppförsbackarna som
gjort henne så gammal.

Eftermiddagen gör systern samma tur med vad jag tror är middagen i en väska.
Blå basker. De brukar ofta säga samma sak varje gång: hur klarar du att hålla
ordning på alla hundarna? Jag svarar också samma sak varje gång:
det är väl ingen konst.

Så de två damerna som går en runda varje förmiddag, ena gången motsols andra med.
En hejar och ser rar ut, den andra hejar inte utan drar sig till sidan.
Albin kan skälla till som en invit till samtal med då ryggar hon med ett ljudligt ”åhuvvadå”!

Så han med ölburken, alltid en burk som tar slut ungefär på backkrönet och
då stannar han och pinkar oavsett om det finns folk som tittar snett.
Sedan öppnar han nästa ölburk och tjavar vidare, okänt varifrån och vart
han är på väg. Han vassa sura ögon kan sticka hål på vem som helst men en gång
när jag ljudligt sa NEJJJ! till Albin misstolkade han det för ett HEJJJ
och faktiskt svarade han. Rösten var inte den jag förväntat mig.

Nästa dag gick han som vanligt och stirrade i tomma intet, inget hejande i onödan
där inte. Vet inte om jag kommer att sakna den mannen, möjligen att jag aldrig
blir riktigt klok på honom.

Mannen som bor med sin gamla föräldrar nere i backen. Han verkar ha ett sjukligt
pedanteri, skottar snön i absolut raka kanter och fortsätter även på den allmänna
vägen med den snörraka linjen. Verkar lite skygg så när han ser mig på avstånd kan
han tvärvända och gå åt andra hållet, ibland står han nere i korsningen och tittar
åt ena hållet, andra och så på klockan. Som om han väntade på någon. Så går han
tillbaka hem. Funderar alltid på hans öde och lär inte få veta det.

Passerar sjukhemmet dagligen och ser hur vissa fönster står på glänt, någon ropar
hallåååååååå, hallååååååå … Gardiner som tas ner, andra sätts upp. Någon har
somnat in för gott, paketerats, grävts ner och nu nästa som ska sitta av (ligga?)
sin tid med sina gardiner och utsikten över parkeringen. Livets slutstation. Glad
att jag kan vandra vidare och på egna ben.

Ja så kan jag fortsätta med alla dessa möten jag minns.

Som vanligt är det alltid sorgligt att lämna något, det betyder också att det
varit en fin tid.

Avsked är också början på något nytt. En annan person blir lycklig över att
få bo i min lägenhet, nya dagar och veckor kommer, månader, år … minnen bleknar.
Man minns de goda stunderna, skratten, samtalen, kramarna … kaffestunderna.

Som livet självt. Livet är inte dagarna som gick utan dagarna man minns.

(min dator har fått fnatt nu och delar upp meningarna som den vill, jag kan
inte begripa hur jag ska få någon ordning på detta så jag ger upp … det är
ju som bekant aldrig för tidigt att ge upp)

Annonser

My apartment is for sale … a new one is waiting

Posted in Änglar, Om mig on 25 januari 2013 by icole8

Finally I´ve fond a nice place to live … in a town called Trosa.

The houses and the water will be perfect, 40 min to Stockholm by bus is really near I think.

Living in the north of Sweden isn´t near to anything, I´ve been driving many miles …

My dream is coming true, my affirmations has been manifested, I am so grateful.

To sit in the garden and listen to the sound of water coming from Trosa Kvarn can only be wonderful.

trosa kvarn

I thank my Angels for helping me … it´s a miracle.

Posted in Om mig on 19 januari 2013 by icole8

”Flyttar från Timrå, säljer min supermysiga lgh. I hyran ingår el, bredband, telefoni, TV´s basutbud. Motorvärmare resp garage finns att hyra.
Lgh har separat sovdel, plats för dubbelsäng, smakfullt avgränsad med 3 ovala fönster i rundad vägg mot tv-rum och har ingång med dörr från hallen. Vit träpanel med hylla mot huvudgaveln samt en garderob.
Kök med diskmaskin, tarkettgolv, halv träpanel i vitt, spotlights, mörkgrått kakel.
Badrum med kaklat golv i blått, dusch, uttag för tvättmaskin, skåpinredning i mörkt trä, vitt trätak med spotlights, handduksvärmare.
Hall med ”stengolv” i mörkgrått, träpanel i vitt, 2 garderober.
TV-rum med parkett, valvad ingång i grekisk stil, utgång till stor terrass. Terrassen har trägolv, infravärme, förråd.
Stort inomhusförråd i samma plan.Nära till tvättstuga, lätt att få tider.
Utsikt mot Klingerfjärden, lugnt och trevligt hus, rara grannar. Välskött förening som varmt rekommenderas.
Bilder kan mailas…”

När jag läser annonsen är det nästan så jag ångrar mig men efter snart 3 år stundar nya äventyr! Trosa ska bli
så mysigt och jag kommer närmare mina nära och kära.

Body in motion

Posted in Aldrig ge upp on 10 januari 2013 by icole8

”We all share the wound of fragmentation. And we can all share in the cure of unification. Healing is the unification of all our forces — the powers of being, feeling, knowing, and seeing.

I look in the mirror and I look out the window and I see myself and others struggling to be in our bodies. Struggling to know who we are and what we need. To like ourselves, rather than wanting to be somebody else, or somewhere else. I see our inability to relate, to communicate from the heart, to overcome our distance and alienation from one another. I see us avoiding each others eyes, at a loss to know what others need. I see people searching for direction, trying to summon up their personal power, longing for the strength to be independent.

The wounded healer in me knows that healing our driven selves comes from our ability to empower our bodies, hearts, minds, souls, and spirits once more, bringing them into vital unity. Spiritual healing means taking responsibility for being a whole person. We have to take responsibility for being a body, for having a heart, for possessing a mind, for awakening our soul, for opening to our spirit. We need to do right by our body, purify our relationships, use our mind for creative freedom and not enslavement, free the soul from the ego, and undertake the spiritual journey. A whole person is an inspired person, one who embodies the spirit.

Disease is inertia. Healing is movement. If you put the body in motion, you will change. You are meant to move: from flowing to staccato, through chaos into lyrical and back into the stillness from which all movement comes.

If you let your heart be moved, be open to the risk and the adventure of feelings, letting them work through to completion, you will change. Tears turn into smiles, anger into embraces.

If you free your mind to experience and complete each of your life cycles, integrating their teachings and tasks, you will change. It’s when you stop moving through life that you get caught out of place, that you react to adult situations with childhood emotions. Moving completely through your life makes you whole.

If you awaken your soul, you will change. Engage your characters. Watch yourself act them out. Master them, and you’re free to be, feel, think, and act as your distinct self.

The spirit in motion heals, expands, circles in and out of the body, moving through the layers of consciousness from inertia to ecstasy. Open to the spirit, and you will be transformed.

Movement is my medium and my metaphor. I know that if a wave of energy is allowed to complete itself, it yields a whole new wave, and in fact that is all I really know. Riding these waves means joining the cosmic dance that, as Dante says, ‘moves the sun and the other stars.'”

-Gabrielle Roth (2/4/41–10/22/12)

All together for a better World or not?

Posted in En bättre värld on 06 januari 2013 by icole8

It´s not possible, I can´t do it, it will never happen … those 3 have incommon not and never.

Imagine not and never not existing … take them and trow them away as far as possible.

So what remains:

It´s possible, I can do it, it will happen.

Think that and speak it out loud for yourself.

If we all do that every day at least 3 times or more.

Of course the World will be a better place!

krama hundar

Green it is

Posted in Så vackert on 04 januari 2013 by icole8

I´ve seen programs on TV about the Queens jewellery.

My favorite is green … like turmaline.

moiturmalin

To be brave or to be brave

Posted in Aldrig ge upp, Om mig on 03 januari 2013 by icole8

It´s not brave to move to another city … I call it development.

OK some people get sick and throw up if they even think about it … but when you do things that seems impossible … and you make it, it´s a development in your life.

One´s you done it you can do it again and again and again.

So mowing can open ones eyes to something better, and of course sometimes worse, but that´s also development. It´s the change itself that is important…

So now I´m starting to find a new place to live. It´s not important if all my things can go with me, I can give away and get new things

Less things is a good start. Not only for packing but for the energies they bring.

A new place to live and new things is a good start.

For a new life.

Not in New York but you never know …

centralpark