Arkiv för februari, 2013

Åren går … Julen består

Posted in Gamla tider on 28 februari 2013 by icole8

Nu kommer en av de svårare besluten … vad ska jag spara i jullådan
och vad ska bort?

Minnen av alla egna jular med barnen och min egen barndoms jular
står på rad att slå an strängarna vemodet, glädjen, förväntan, sorgen
att vibrera i mitt bröst.

Barnens ihopknåpade ting på dagis och i skolan, teckningar, jultavlor

Gammalt julpynt som spröda glasfåglar med eller utan stjärt av silke

Glitter av den gamla sorten … lite grått och tämligen slitet men ändå

Kulor som man aldrig hittar idag förutom på loppis

Halmbocken som knappt håller ihop längre

Pappersbonader med rykande grötfat till de hungria tomtar
som sliter i det tysta och i livsfarligt hala träskor

julgröt

Uppräkningen kan bli lång men arbetet kräver mod och styrka
så en del blir kvar, det andra fotograferar jag och gör
en minnesbild av … en jultavla.

Det finns nu ett litet hopp om nya jular där jag får vara
en gammal farmor med all glädje det kan innebära och
det finns nya små händer som ska knåpa inför julen.

Tacksam för vad som varit och det som ska komma,
sa hon som tog på sig tomteluvan av kräpp-papper …

Annonser

Dyrbar …

Posted in Aldrig ge upp on 27 februari 2013 by icole8

är tiden … så lägg inte tid på meningslöst grubblande och
ångrande och gruvande.

Ska jag säga, som verkligen tar Nobelpriset i samtliga
ovanstående ämnen.

Men om man börjar rent logiskt

att födas innebär att man ska även dö en dag, MEN alla andra dagar
ska man leva så oroa sig för avskedsdagen är rent meningslöst

att gruva för något obehagligt är visserligen ett sätt att förbereda
sig men troligen blir obehaget inte mindre snarare tvärtom eftersom
man byggt upp ”monstret”

att grubbla med ögonen stirrande i taket ger heller inga högvinster,
hjärnans sätt att bilda sin uppfattning om hur och när och var ger
troligen bara en felande bild och ingenting blir bättre

att ångra något är förspillt tid och energi samt att upplevelsen
upprepas gång på gång till verkligen bara personligt lidande som
resultat.

Nu är det ju inte så enkelt det här men mitt eget personliga knep
är att så snart jag kommer på mig att syssla med de tre helt
värdelösa aktiviteterna tänker jag

RINGBLOMMA, RINGBLOMMA, RINGBLOMMA, RINGBLOMMA

och snart kan jag känna doften, den så speciella för just denna
växt och så börjar jag planera vårens fröinköp och verkligen ta ut
glädjen i förskott. Det är däremot inte förspilld tid …

Så lösning kan enkelt alltså kallas ringblomma, hör du det
tandläkaren som ska rotfylla en tand rätt så långt in i munnen
(men inte längre än att försäkringskassan min stora idol och älskling
godkänner det efter erforderligt inskickat foto taget av nämnde
tandläkare), hör du även det du skohandlare som lyckades
få mig att köpa ett par skor som varken är snygga eller
bekväma och till sist du orosande som kör ditt malande ”men tänk om…”

Just det: tänk ringblomma eller rosor eller aklejor eller blåsippa
eller maskros.

Det finns ju så oändligt mycket fint att tänka på … gullregn, viol…
hundvalp

Det krävs mod …

Posted in Aldrig ge upp on 27 februari 2013 by icole8

… och styrka att göra sig av med det gamla och börja om helt på nytt.
Läste jag nånstans.

Erfar detta just nu när jag plockar upp det ena efter det andra, skärskådar,
vrider och vänder, hmm kan vara bra att ha, kanske det matchar de guldbrunrandiga
tapeter som sitter uppe (som jag aldrig skulle valt själv dock) och så vidare.

En dag lessnade jag totalt på klädhögen som kunde vara bra att ha och sonika knökade
ner den i en plastsäck och snabbt som ögat körde ner den till Erikshjälpen, la den
bland de andra säckarna och kallsvettig gick därifrån. Nu när jag tänker efter har
jag lite svårt att erinra mig vad som fanns i säcken …

JA MEN DET ÄR JU JUST DET DET HANDLAR OM!

Det man inte minns behövde man ju inte, så enkelt. De lådor som faktiskt står ouppackade
sedan förra flytten för ca 3 år sedan skulle jag egentligen kunna lämna bort men … det
klarar jag inte, modet och styrkan har inte nått den dimensionen ännu.

Hur många Feng Shui-böcker och Rensa i röran-böcker och liknande står det i min
bokhylla? Ett antal, lästa en och flera ggr men det är som med barnen, de gör inte
som man säger, dvs som boken säger. Till viss del men inte fullt ut!

Lär inte vara ensam om det här men det är ingen ursäkt …

Gardiner och åter gardiner, i olika färger och vissa med mönster, hmm

Hur skulle det kännas att bara lämna allt till bättre behövande och unna sig
nytt? Då slår snålheten till dvs EGOT som gärna hittar ursäkter för att slippa
förändring, de kostade ju ändå en hel del, tänk så bra det passar till den gröna
tapeten som jag heller aldrig skulle valt om jag bott som nr 1 i hyreslägenheten.

Nää men varför inte strunta i färgerna? Ta vitt i alla rum inkl badrummet? Icke.
Det blir för kallt, för enkelt och herrjesses då måste jag ju köpa en massa vitt …

Stopp och belägg. Skrid till verket och handla. Mod och styrka välkommen och
ta gärna med herr Sunt Förnuft eller…

det är förmodligen en HON.

Visst är det konstigt

Posted in Aldrig ge upp on 26 februari 2013 by icole8

Nu när jag varit utless på boendet här och ska packa och dra vidare … då känns det
plötsligt så väldigt mysigt.

Ser bara fördelar, den mysiga inredningen, den smakfullt gjorda renoveringen … läget
med utikt över fjärden.

5 minuter till Birsta, 10 min till stan. Etablerade kontakter med duktig tandläkare och veterinär, den lilla bilverkstan där man är hej och tjena med mekanikerna. Gångavstånd till centrum.

Nej det är inte så konstigt.

Det kallas rädsla. Egot som gråter hejdlöst som ett litet barn. Vill inte, men betyder törs inte, försöker att invagga mig i tryggheten att förändring är farligt och definitivt onödig. Som om inte förändring är en del av utveckling? Hur skulle världen då se ut?

Vad har jag att förlora? Och vad har jag att vinna?

Det är insikten om att jag själv är plattformen och tryggheten i livets förändringar som gör det lätt.

Att ha kommit dit genom de otaliga förändringarna som livet bjudit mig är svaret.

Jag kan, vill och törs. Jag står stadigt.

Hjälp kommer när nöden är som störst, det har jag fått bevisat.

Släng dig ut i det okända, antingen bär dina vingar eller så tar någon emot dig …

Rapport från Världens Ände

Posted in Världens ände on 25 februari 2013 by icole8

Så snart jag ordnat med nytt bredband ska jag knappa ner dagliga rapporter från
mitt nya boende i Världens Ände = Trosa stad.

världens ände

Ur Wikipedia: Trosa är en tätort i Södermanland och centralort i Trosa kommun, Södermanlands län. Staden är belägen mellan Södertälje och Nyköping där Trosaån mynnar ut i Östersjön.

Området kring Trosa är rikt på fornlämningar i form av runstenar. Berömd är också en guldskatt som grävdes upp ur jorden vid Tuna by i Västerljungs socken år 1774. Guldskatten, som brukar kallas Tureholmsskatten, vägde hela 12 kg och är den största guldskatt som hittats i landet. Skattens främsta föremål är en halsring och beslag. De förvaras numera i ”guldrummet” på Historiska museet i Stockholm. Guldskatten är från folkvandringstiden, alltså 400 – 550 e Kr.
Trosa är känt som stad, Trosa stad, sedan 1300-talet och är därmed en av Sveriges äldsta städer. Redan i början av 1400-talet var Trosa en betydande handelsplats och stadsprivilegium erhölls av kung Karl Knutsson Bonde år 1454. Eftersom landskapet runt ån är flackt, har landhöjningen resulterat i att havet dragit sig tillbaka och landarealen ökat. Vid 1600-talets början flyttades staden från Trosa lands kyrka till den nuvarande åmynningen. Liksom många andra städer längs Östersjökusten blev Trosa utsatt för rysshärjningarna. Staden brändes ner i grunden av den ryska vedergällningsflottan 1719. Dock skonades Trosa stads kyrka. Den uppfördes i början av 1700-talet i karolinerstil och är en av de få 1700-talskyrkorna i Strängnäs stift.

Staden har genom åren attraherat konstnärer och författare. Mest kända av dessa är konstnären Reinhold Ljunggren, som bodde och verkade i Trosa under drygt trettio års tid. Författaren och stockholmsskildraren Erik Asklund hade sin sommarbostad på en av öarna i Trosa skärgård och Gunnar Ekelöf tillbringade en tid i Trosa.
Sven Delblanc är uppvuxen i Vagnhärad norr om Trosa. Delblanc blev känd för en bredare publik genom TV-serien Hedebyborna, som är baserad på några av hans romaner. Albert Engströms historier från Trosa stadshotell är också välkända. Skalden Vitalis, som egentligen hette Erik Sjöberg (1794-1828), är född i Trosa.
Metalcorebandet Adept kommer från Trosa.

Trosa saknar järnväg. Den närmsta stationen finns i Vagnhärad, norr om staden. Därifrån finns det förbindelser med Nyköping och Norrköping söderut, samt Södertälje och Stockholm norrut. Bussförbindelser finns med Vagnhärad, Nyköping, Gnesta, Södertälje och Stockholm.
Motorvägen E4 passerar även strax utanför Vagnhärad. Restiden med tåg från Vagnhärad till Stockholm är drygt 40 minuter. Med bil tar det cirka 40 minuter. Avståndet från Trosa till Stockholm är 70 km, till Södertälje 38 km och till Nyköping 45 km.

Själv ska jag inte alls pendla nej jag vill nog att mina nära och kära och bekanta kommer till mig, kan inte tro att de blir besvikna.

Parsley or Cilantro (Coriander Leaves) to clean yor Kidneys

Posted in Må mycket bättre on 25 februari 2013 by icole8

Years pass by and our kidneys are filtering the blood by removing salt, poison and any unwanted entering our body. With time, the salt accumulates and this needs to undergo cleaning treatments and how are we going to overcome this?

It is very easy, first take a bunch of parsley or Cilantro (Coriander Leaves) and wash it clean.

Then cut it in small pieces and put it in a pot and pour clean water and boil it for ten minutes and let it cool down and then filter it and pour in a clean bottle and keep it inside refrigerator to cool.

Drink one glass daily and you will notice all salt and other accumulated poison coming out of your kidney by urination also you will be able to notice the difference which you never felt before.

Parsley (Cilantro) is known as best cleaning treatment for kidneys and it is natural!

Game over

Posted in Moder Jord on 22 februari 2013 by icole8

Mother Earth is not a game. Just as the myth and misnomer there are “Indian princesses”, it derives from feudalism, long forgotten in “Indian” country – so we play the game of exclusivity to think it means inclusion. You hear it all the time, “My great-great grandmother was a Cherokee Indian princess” type of statement which dismisses, diminishes the genuineness of the struggles of the Natives who are de-colonizing and re-egalitarianizing (for what its worth a new word or lack of writing skills) themselves and their children. I think when there are “royalty” at pow wows; we lose out … again to hierarchical thinking and definitely succumb to defending the colonial thought of “exclusivity”. We rationalize “its for the kids so no harm done” without thinking what kind of non-egalitarian structure being imprinted into their accepted behavior of a foreign society. Isn’t that what “mascots” are for? Are we having “fun” yet?

I was content growing up without holidays but felt like I was being herded and ostracized when I did not participate in them and forced to be happy during them. I still do. I saw that other little Native kids who felt the same way. I also know now that holidays are exactly that – hollow days, so fill them in by being the great consumer of “happy bling”. These were to be our “happy” days or at least pretend to be happy because we certainly weren’t having fun or happy the other days of the Julian (Roman) calendar.

We all know the drill “if you’re depressed – then buy something new.” Are we “happy” yet? The consequence of it all is either being a humbug or being seen as a cynic. I would rather be a fierce cynic and act for honoring unselfish reasons as Mother Earth does. The selfish is all too familiar to me not of confessions but simply learning how to respect clarity.

My Mother explained there were no holidays when she was growing up, only a celebration as in ceremony, but that could be anytime, and holidays were simply generosity in good times and bad, if you will. Yes, we can say life was simpler back then and not so complex but then again, isn’t the point to “un-bling bling” ourselves materially as well as mentally?

Mother Earth is not the game of Risk. Lets stop treating her like one or referring her to as “game over”. The human species and perhaps all other life will lose, perhaps not; they are not playing the “game”. It depends on how we think, and yes, … she always wins.

It is the simpler, humbler who dances with life. It is the bling-bling dancer who frenzies in the game.

Another thought process evolving …..