Arkiv för april, 2013

Audrey Hepburn … I miss her

Posted in Om mig on 29 april 2013 by icole8

“I’m an introvert…
I love being by myself,
love being outdoors,
love taking a long walk with my dogs
and looking at the trees,
flowers, the sky.”
~Audrey Hepburnaudry

I also love being by myself and spend time outdoors with my dogs and looking
at trees, flowers and the sky.

I am introvert too …

Annonser

Dom vi möter

Posted in Kärlek, Mänsklighet on 22 april 2013 by icole8

Alla människor vi möter har korsat vår väg av en anledning.

Vissa för att ge oss de prövningar vi ska hantera,
de läxor vi ska lära oss.

Några har ett budskap som vi behöver för den fortsatta
livsvandringen.

En del är vägvisare, de har sin uppgift att ge en vink
om vart resan ska gå, vilken väg vi ska ta.

Till sist en eller två, i alla fall ytterst få, är de
vi möter som ger oss den villkorslösa kärleken och
och vänskapen.

De är dom vi ska vara extra rädda om, de är dom viktigaste.

1226432863

Ett ord på vägen från Tommie

Posted in Aldrig ge upp on 17 april 2013 by icole8

”Du ska vara positiv med betoning på första ”i” och heja glatt på folk du möter, hellre en gång för mycket …”

Så sa han ofta och jag tänker på det ibland när det ser mörkt ut.

En bild från början av 1980

tommie

Tommie, Du fattas oss

Posted in Okategoriserade on 15 april 2013 by icole8

För 60 år sedan föddes en liten svarthårig pojke i Grödinge utanför
Södertälje. Han var yngst i en syskonskara på fem. Hans liv går
inte att sammanfatta så här kort, det behövs åtskilliga fler
sidor för att ge det rättvisa.

Ett livsöde med många tonarter, glädje och sorg, rädsla och
förtröstan, men som formade en fantastisk personlighet med
egenskaper som skulle bli en del av hans storhet.

En verklig medmänniska, arbetskamrat och vän, en god far och
en underbar livskamrat.

Hans inställning till motgångar och prövningar gjorde honom
stark och redan vid 30 års ålder visade han styrka, mod
och livsvilja, cancer det var väl ingenting! Det fixar sig!

Det gjorde han och trotsade läkarorder att sjukskriva
sig 6 månader efter avslutad behandling …

Efter 2 veckor var han på jobbet, det där var
väl ingenting!

Med den fantastiska inställningen fick han många samtal
av människor med oro inför liknande situationer.
Han kunde alltid ge ett tröstande ord och inge mod
och hopp.

De som känt Tommie glömmer honom inte. Vi har saknat
honom nu i 3,5 år.

Hade han fått vara med oss skulle vi firat en 60-åring imorgon.

Ikväll tittar vi på stjärnhimlen och ser kanske en
som lyser starkare än alla andra, och tittar vi noga så
blinkar den också …

stjärna

Det blommar i somligas spår,
det glittrar och lyser!

Det porlar från bäckar
med levande flöden,

det sjunges så
vidunderligt av ljusa
ackord där de går.

Det är därför som
allt blir så levande
varmt där somliga går.

Det är därför det
blommar så rikt i
somligas spår!

Halsar såsom tranornas, sträckas skall …

Posted in Aldrig ge upp, Blommor, Världens ände on 14 april 2013 by icole8

grönt

Som jag skrev igår så finns det väldigt fyrkantiga personer och som
alla vet är det svårt att stoppa dom i ett runt hål.

Vad jag ska göra är att försöka slipa till dom lite varsamt, runda
kanterna och öppna upp sinnet för möjligheter och för alternativa
metoder.

Jag är en kreativ person och kreativitet har som bekant en förmåga
att smitta av sig. Idag har jag gjort ett alldeles fantastiskt
arrangemang av en nyinköpt tämligen stor ”fågelbur” av modernt
snitt att användas för allt annat än burfåglar.

I denna har jag på ett lager av mossa och en del annat skogsmaterial
lyckats pula in (pula betyder här: med alla medel få in en alldeles
för stor krukväxt i ett för litet hål) samt runt denna kruka, en
lysande orange ranunkel, kanta med mindre krukor av småpenséer i
utseendet som styvmorsvioler. Ångermanland, länge leve!

Denna bur hänger på en fastskruvad svart smidesanordning så ALLA
kan se den … grannarna, vars halsar sträckas som på de över oss
inflygande tranorna, hundägarna, vars snubblande steg förbi
avslöjar att ögonen fastnad på annat än gångvägen, förbicyklande
som förhoppningsvis inte faller omkull mfl.

Ska bli roligt nu att se vem fler som hänger och ställer ut
blommor, tävlingsmänniskorna lär vara nr 1. Rapport kommer.
Men framförallt så trivs jag. Kreativitet är livet, om inte
händerna har något för sig, jaa vad blir det då. Trist med
börjat på dö. Dötrist.

För att fortsätta med att visa att jag minsann inte tänker
sätta mig på en stol och tjura så ska jag visa att det går.
Som bara den går det om man vill och vill vill man ju.

Här en idé om att inrama det så inneihelskottatråkiga
staket som har ett hål där det mycket väl kunnat sitta
en vacker grind men icke gör, i detta hål eller snarare
bredvid och över, ska jag försöka greja till det som syns
på bilden här.

rosportal

Eftersom vi i Trosa (har inte förlikat mig med att jag bor här…
förlikat, förresten vilken hemskt ord, som om man var ett
begynnande lik…) bor i zon 2, alltså det är nästan som en dröm.
Här kan man få rosor att växa upp som på bilden! Herreje, varför
har inte alla med uteplats som jag provat detta?

Som sagt. Att allt ska vara brunmålat enligt hyresvärden bör väl
nu vara överbevisat enligt bild nr 1. Kan man bli illa till mods
av att se den färgen inrama en uteplats? Knappast.

Och hur vore det med lite gränsöverskridande odlingar i den här
fyrkantiga tillvaron? Inte alls fel enligt mina beräkningar.

Nu får vi ju komma ihåg att vi födda i u-landet norrland har
en annan hjärnkapacitet och mer kreativitet för vi har lärt oss
tålamodets ädla konst. Vi har tålamod att uthärda vinter och
kyla, snö och dåligt plogade vägar. Tålamod att åka 10 mil
för att tanka och sedan åka hem igen.

Vi har tålmodigt planterat otaliga växter som ska tåla vårt
klimat för att året därpå dra upp en torrpinne. Skam den
som ger sig, gräv ner igen och igen. Tålamod, det kommer
att lyckas. En dag.

Så nu har jag tagit på mig tålamodsmössan och ska söka mig
fram till återförsäljare av virke, en liten såg och färg.
Skruvdragare har jag redan.

Trevlig söndag på Er!

Vidgar vyerna

Posted in Blommor, Världens ände on 13 april 2013 by icole8

http://www.noratradgard.se/om.htm

Besökt en liten privat handelsträdgård idag, den har inget
inslag av Plantagen eller andra kedjor, nej den är gjord av
ett par med stort trädgårdsintresse.

Det första som hände var att ägaren själv kom klivande
i gröna gummistövlar med spade i handen frågandes om
han kunde hjälpa till.

Service kallas det. Han visade runt och gav förslag
på lämpliga spaljéer, insynskydd, klätterväxter mm.
Inne i växthuset fanns kvalitétsväxter, kanske inte
de allra billigaste men …

Jag fick förslag på vinddruvor som klätterväxt, läs
igen … vindruvor. Har jag kommit till Paradiset så
har jag … så olika klematis och lite annat.

Saken är den att när jag bestämde mig för denna
hutlöst dyra lägenhet med tillhörande uteplats
i markplan trodde jag på en naiv norrlännings sätt
att en gräsmatta som bara ligger där och har tråkigt
kunde piffas upp med en del växter och kanske ett
äppelträd men där bet jag, ja just det, i gräset.

Vid förfrågan om denna, som jag tycker välgärning.
kom svaret rappt, ”nej det går inte, att utöka sin
uteplats går inte”. Som om jag nöjde mig med svaret,
nej. ”Varför inte det då?”

”Det blir besvär vid gräsklippningen…”

Ja, jag kanske är dummare än jag visste, men man
behöver ju inte klippa gräset om det är odlat där
eller? Inom en sk planteringslåda med rak kant, kan
väl liknas vid husväggens raka kant, blir det besvär?

Äh, större motgångar har jag haft så jag kommer
troligen iförd en vidbrättad hatt, speciella
trädgårdskläder med inlägg av blommigt tyg på
låren och baken, handskar nerstuckna i bakfickan

byxor

med spaden i högsta hugg ge mig an och
när det är grävt, ja då är det grävt.

Så gör man på norrländskt vis. Och hoppas att
den enfaldige gräsklipparmannen ska sucka
uppgivet och inse hur fantastiskt bra det är!
Om fler gör samma sak, fast ordentligt och sköter
det sedan, behöver han inte klippa så mycket och
gå med den eländiga trimmern som jag hatar ljudet
av.

Visst kan norrlandsmyggen vina men trimmern tar
hem priset, att vara mest irriterande…

Så har jag grannen, den till vänster. En dam
som har väldigt mycket intresse i hur andra gör
och inte gör, nyfikenheten bara skvätter när hon
går förbi, huvudet vrids i sådana vinklar som jag
inte trodde var möjliga, sjukgymnast som jag är.

Jag har tagit mig friheten att mata gräsänder som
kommer på rad vandrande med sina lätt inåtvridna
plattfötter, ån ligger ju bara nedanför, och de ser
väldigt hungriga och frusna ut.

Så en äkta djurvän plockar raskt fram bröd, en
bytta kokta makaroner och lite havregryn att
sprida lite lämpligt utanför min uteplats, noga
att inte sprida det till grannens gräsmatta.

Jag hör snart ett schas och handklappande och ser
hur den visserligen demente maken men ändå börja
göra snöbollar av det lilla som finns kvar och
kasta på dom. Damen i hushållet klappar händer
och viftar med en dammvippa, schas, schas …

Jag går in och blir uppgiven, då jag även sett
henne skakande på huvudet som ”herregud titta hur
det ser ut” varit framför mitt staket och samlat
ihop hela 2 st torra kvistar som jag tänkt kratta
ihop med de torra löven, när jag köpt en lövkratta
(som jag i skrivande stund även har gjort, på järnaffären
för 29 kr… dom känner förresten igen mig, inte på
utseendet utan för min Kalix-dialekt, hahaha).

Så när jag då på eftermiddagen var nära att backa
på min högergranne som just passerade med en bil
så liten så den inte syns över mina nackstöd fick
jag för mig att flytta härifrån, redan efter 4 veckor.

MEN så lätt är det icke, man ger inte upp för två
pruppförnäma Trosadamer som troligen är både
förmögna och tror att dom äger, nä. Man tar nya
tag.

Nu står lövkrattan uppställd väl synlig, en JÄTTE-
stor fågelautomat upphängd så frön och skal hamnar
på gräset UTANFÖR mitt staket, dock långt från
grannars gräns. Det är nämligen så att änder är
intelligenta djur, de kommer regelbundet och äter
det som ramlat ner.

Vad dom är rädda för vet jag inte, grannarna. Om
det är bajs så ska dom nog fundera på att flytta
upp en våning. Ca 5 m utanför finns gångvägen där
troligen alla Trosa-bor rastar sina hundar och det
kan intygas … alla plockar inte upp skiten.

Nå, jag har kommit från ämnet, vidgade vyer och
blommor o blader.

Tror jag gör ett nytt inlägg om det och går ut
med en påse havregryn, en jättestor :D.

Idag är det liiite vårigare

Posted in Vädret här hemma, Världens ände on 10 april 2013 by icole8

Något som skiljer från tidigare dagar här i Trosa.

Det har fallit lite regn, visserligen snöblandat med ändock.
Känns som luften bär på något, en överraskning, kanske
en längtan efter lite plusgrader … även nattetid.

Krokus, skilla, snödroppar har siktats vid varma
husväggar. Änderna har börjat flytta till andra
öppna vatten, ån vid Trosa kvarn är lite
mindre befolkad men visst finns det ett gäng
kvar.

Änderna är inte rädda, de är faktiskt helt orädda.
Jag kommer med mina 5 hundar som ibland roar sig
med att skälla ut dom men dom öppnar det ena ögat
som sitter i det under-vingen-stoppade huvudet …
konstaterande jasså, inget värre och återgår till
sin vila stående på ett ben.

Andhonan jag sett med bara en fot har inte
synts till, endera har hon också flugit sin kos
eller så har minken tagit henne … jaja det
som sker är väl bäst.

Vid hamnen börjar båtarna ploppa fram, den ene
ståtligare än den andre. Ska bli intressant att
lära sig lite mer om båtar, jag kan i alla fall
skilja på motorbåt och segelbåt, bra början.

Han som tvättade min bil för 160:- berättade
att nu är vi (vi känns lite underligt men jag är
ju folkbokförd här nu) 5000 invånare, sommartid
35000. Det blir nästan övermäktigt men de som ska
leva hela året på sina affärer gnuggar händerna
såklart.

Vissa butiker klarar sig nog utan turismen men
de vackra byggnaderna drar folk som t ex denna:

bokhandeln

Det anrika hotellet blir nog fullt:

stadshotell

Ska besöka Marsipangården så snart det är väder att
sitta ute, den ser det ut så här när rosorna blommar:

marsipan

Väntan är kanske den bästa tiden, den som väntar på nå´t gott …
men nog tycker jag det är dags nu.

Fågelmaten i butikerna har skickats tillbaka, det var
ju dumt, endast järnhandeln hade kvar, man köper hinkvis
då.

Jag kostade på mina pippin osaltade cashewnötter och vad
jag hörde blåmesen kvittra så var det helt ok. Hängde upp
dom i en liten tvättpåse, en sådan nätpåse för småplock,
och det funkar bra, ska snart fylla på med nötblandning, lite
variation vill dom väl ändå ha.

Avslutar med en bild från Torget, där går jag mest
varje dag:

trosa torg