Och färgen är Blå

En djup längtan till de blånande bergen, de djupa skogarna, de mäktiga älvarna …

Omöjlig att förtränga trots den sörmländska grönskan,
de frodiga slätterna, de övermäktiga trädgårdarnas
blomstersymfoni.

Den bruna Trosaån kan inte tävla med Älvens blå vatten.

trosaån

Ån som slinker genom staden som en liten förnäm rikemansdotter …
inga tvära kast och stupande vattenfall, nej hon glider fram,
bekymmerslös kastar den inte en blick åt de vandrande turisterna, den
har överösts med så mycket beundran och beskrivits i text och bild så
många gånger att den inte gitter anstränga sig.

Den imponerar inte på den som sett de blånande bergen i fjärran,
där Älven föds genom strida bäckar, som kastar sig än hit, än dit.
De räds inte att slänga sig med huvudet före utför bergsbranter och
stup och genom skrevor. Han, utgår från att den är en man, tar
med sig små bäckar och samlar sig starkare och mäktigare ju
närmare havet den kommer.

Den glider tyst med sitt blånande vatten, i motströmmen kämpar laxen
sin vandring upp genom forsarna, ingen slapp tillvaro varken för den
eller Älven.

En mäktighet som breder ut sig och som därför spänner broarna
upp mot himlen, vattnet bär båtarna som kämpar uppströms och
de som glider medströms.

ångermanälven

Älven skryter inte om sitt ursprung och sin äventyrliga färd mot havet.
Den är som norrlänningarna, tyst och stark, vacker och stolt över sitt
landskap.

En gång möts de båda, hon den snärtiga Trosaån och han den mäktiga
Älven … dess vatten blandas, havet är dess gemenskap.

Och färgen är Blå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: