En dag, en annan plats

vigår

Vi går tillsammans mot skogskanten, vi lämnar öppna fält, vi kommer
till en annan plats.

Tagen av boken jag just läser, ”I kroppen min”, kan jag inte låta bli
att förundras över just hur tiden plötsligt en dag ligger bakom oss.

Det uttryck som beskriver detta bäst är: ”Han har gått ur tiden …”

Jag tror att det blir så, att vi lämnar och går vidare, dit där tiden är.
Den går inte. Längre.

RIP Kristian Gidlund, Du lever i din berättelse. Jag beundrar Din kamp,
Ditt mod, Ditt språk. Din förtröstan om att det kommer något sedan,
något vackert, möten med de vi lämnat.

De ögonen jag tittar in i på bokens sista sida är inte en död mans
blick, den strålar, den lever.

Du har gått, alla vi andra är på väg. Över fälten, in i skogen.

kg1

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: