Arkiv för oktober, 2015

Året var 1982

Posted in Okategoriserade on 31 oktober 2015 by icole8

tommie1

En vintersemester i Duved med sol och snö, första veckan i maj.

Vi glömmer inte Tommie

Stora ord om små saker

Posted in Okategoriserade on 23 oktober 2015 by icole8

Älskar att skriva om små saker, t ex att jag just upptäckte
två stora spindlar bredvid varandra, sittandes i/på halltaket.

De är långbenta och troligen han och hon … jag vet inte
skillnaden på spindlar på det viset.

Eftersom jag är en stor djurvän och ickerädd för spindlar
låter jag dom hållas … tror jag hört att man aldrig ska
döda en spindel och det skulle inte falla mig in heller.

Faller ner tror jag inte dom gör fast dom sitter uppochner.
Beundransvärt tycker jag. Har dom sugfötter tro?

En annan som är uppochner mest hela tiden är en nötväcka
som upptäckt en nötpåse halvt gömd i min blomampel, den går
mest med huvudet före nerför upphängningen.

nöt

Ja just det, vi får inte mata fåglar för det kan dra till
sig råttor. Ska bli roligt att se hur råttorna ska ta sig
upp till min blomampel, spännande!

Förresten är väl regler till för att testas, ska bli mycket
intressant att se hur förbuden kontrolleras, vem kommer att
uppmana mig att plocka bort nötterna i blomampeln?

För övrigt har jag besiktat bilen idag. Killen är otroligt
lik Elvis P, jag fick faktiskt fota honom…

elvis1

elvis

Ja det kunde blivit en 2:a ang mitt vänstra halvljus men då
stegande en man fram och tog en mejsel, skruvade lite hit
och dit och vips så var det fixat.

Tack gentleman som för övrigt är busschaufför. Han kör
åt Åkerbergs som för övrigt kör Trosabussen vilket
påminner mig att det är 30 min innan jag ska möta en
person just vid Trosabussens hållplats vid ICA Trossen.

Träden susar – inte längre …

Posted in Okategoriserade on 19 oktober 2015 by icole8

Jag har sorg. Igen. Min känslighet för förändringar till
det sämre gör att mitt inre hamnar i ett tillstånd som
kan liknas vid sorg, sorgsenhet, nedstämdhet, melankoli …
ja det finns många beskrivande ord. Ändå säger de inte
allt.

Nu senast fick jag nyheten via mobil från en som passerat
förbi: ”Jag måste bara ringa och berätta en sak …” som
om det var något alldeles extra roligt typ.

Men nej, det var oroligt om man kan säga så. Det känns även
oroligt i mitt inre, de fakto att jag inte kan se det med
egna ögon utan bara försöka se bilder.

skog14

Min plats på jorden är omgiven av en gammal skog. I skogen
finns upptrampade stigar av människofötter och hundtassar,
rävar och rådjur. En och annan älg samt av hästar, ja inte
vilda utan med ryttare.

skog1

Skogen har alltid funnits där precis som Älven och Berget.
Jag skriver med stora bokstäver därför att de är så mäktiga
och betydelsefulla för mig. Skogen likaså, den har varit
med sedan jag kunde lyfta blicken över barnvagnskanten.

En tyst och hänsynsfull deltagare i det vardagliga livet,
en källa till tröst och återhämtning. Stilla och högresta
tallar har blickat ner när man vandrat i egna tankar. De
har lyssnat och förstått, ibland en lätt susning i träd-
kronan och ett svagt vajande men för det mesta lugnt.

Jag gått över knotiga tallrötter, med minnen från de som
strävat före oss, de som dragit kälkar vintertid
och kärra sommartid med de tunga mjölkkrukorna.

Rötterna minns och jag minns. Steget efter mormor
gick jag men fick åka tillbaka då benen blev trötta på
ett litet barn.

Cykeln har studsat och sparkmedarna har sluntit över
dessa rötter men jag har älskat de stigarna som en kär
familjemedlem.

Om pannan varit rynkad så har den slätats ut efter promenaden
i skogen. Tallarnas stammar som bildat sin pelarsal och den
smaragdgröna mossan med blåbärsris, linnéans doft, fågelsången
och skogsluften har varit som en smekning för själ och hjärta.

skog10

Nu är det slut, därför sörjer jag. På ett huj har skog som
vuxit utan att göra någon förnär bara halshuggits eller
huggits av vid fotknölarna.

Slagit i marken med dån och brak. Ingen hörde deras rop på
hjälp, deras smärtsamma skrik. Möjligen en sådan som jag
skulle ha uppfattat det men jag kunde inget göra.

Den som inte ser skönheten i en mäktig gammal tallskog
hör inte sådant, ser den inte och vill förmodligen inte
heller veta av den. Bara pengarna den ger …

Ja jag har sorg. Det är bara så. Och jag är bara sån.

Men Tack skogen för den sista sommaren som vi fick
tillsammans. Rikligt med blåbär, fantastiska sommar-
kvällspromenader, vi hann ta farväl.

skog12

För inom mig hade jag på känn: Detta är för bra för att
vara sant. Det är som i en vacker saga.

Och alla sagor har ju som bekant ett slut…

Introvert – den tysta revolutionen

Posted in Okategoriserade on 18 oktober 2015 by icole8

intro

TACK för denna underbara bok skriven med humor och allvar.

Äntligen svar på alla dessa frågor om att var annorlunda,
det stora utanförskapet och känslan att sitta innesluten
i en glasbubbla …

Ett sökande och grubblande läggs till handlingarna under alla
hyllmetrar av självhjälpsböcker som pryder ena väggen.

Lägg till diagnosen HSP och förståelsen är total.

Kampen om att vara som alla andra är över, jag accepterar
och lever vidare som den jag är.

En eller annan nära vän finns men bäst av alla är mina hundar,
den tysta och kärleksfulla närvaron som kan fylla de mest ekande
tomrummen i mitt innersta.