Arkiv för december, 2018

Det är nu det känns som mest

Posted in Okategoriserade on 02 december 2018 by icole8

Advent och förberedelser, dofter som är minnen bara dom … saffran, pepparkaka, hyacint, stearinljus, knäck …

Det är nu saknaden är som störst. Kära som gått ur tiden, familjen som inte är som förut längre, tomheten som kommer smygande redan kl 3 på natten. Tomt. tyst.

 

adventsgran

Minnen om samvaron med  barnen i advent. Kalendrar, önskelistor, hämta en gran att ha utanför köksfönstret, julfest på dagis och skola. Vad ska vi ge barnen i julklapp? Viskande och tisslande om hemligheter. Prasslande med julklappspapper och snören.

Förväntan om att samlas kring bordet, uppesittarkväll, granpåklädning, sena timmar med pyntande när de andra somnat. Fina dukar, fruktfat, nötskål, godis och chokladask, städat och fräscht i minsta vrå. Skurade mattor och strukna gardiner.

Så trött men ändå så glad ända in i själen. Skinka och sill, grisfötter och prinskorv, gravad lax och köttbullar,  julmust och ris á la malta.  En del av det som skall dukas upp.

Idag är den tiden borta. Tänk om jag vetat hur förgängligt allt är, det som verkar så självklart. Att vi skulle träffas alla på julen, att få känna gemenskapen och tillhörigheten. Säga till grannen ”jo dom kommer hem till jul som vanligt”…

Finns inget hem längre att komma till, inte det som vi kallade Vårt hem. Huset vi byggde, barnens rum och allt som vi sparat till och köpt. Huset är sålt, möblerna bortskänkta eller sålda. Någon annan tänder brasan i öppna spisen … den som inte fick leva känns påtagligt närvarande men är ändå inte här.

Men minnena finns och det gör ont i bröstet både av glädje och av återhållen gråt. Så mycket sorg och saknad, så mycket längtan efter det som var. Stampet på brosteget och en kär släkting kommer med julklappar till barnen. ”Kom in, kaffet är klart, så sitter vi en stund och pratar.”

aftonstjärnan

 

Gnistrande snö och stjärnklara kvällar, aftonstjärnans blinkande som en hälsning från det eviga. Knallröda domherrar vid fågelbordet, de dunlätta flingorna som faller ljudlöst och bäddar in allt i det vita vackra.

julton.jpg

Kyrkklockor i fjärran. Julkonsert i kyrkan. Den bästa tiden i mitt liv.

Det är nu det känns som mest.