Det förutsägbara eller inte …

Måndagar kl 7.02

Erik stiger upp kl 7.00 och 7.02 tar han sin djuptallrik från skåpet, en sked ur lådan, filmjölk ur kylen och häller i tallriken. Så flingor, vanliga hederliga Kellogs frukostflingor, lagom mycket, samt breder två smörgåsar. Erik sätter sig på kortsidan av köksbordet med utsikt mot hyreshusets baksida. Utsikten visar ett mäktigt körsbärsträd och några tallar. Därutöver ett foderbord han själv byggt på uppdrag av  madame Mary som bor i våningen ovanför. Hon månar väldigt mycket om rådjuren säger Erik. Själv tycker han inte att man ska mata vilda djur ej heller mata fåglar om det inte är riktigt kallt. Sådär under minus 10 eller mer.

Men Erik har stor respekt för madamen  så han fyller på fågelfrö, som dom köper tillsammans, och lägger ut äppelbitar på foderbordet, som madame hackat upp och lagt i en påse. Påsen slänger  hon ner från sin balkong till Eriks altan inunder. Madame säger att hon har ont i knäet och svårt att gå i trappan. Dock går hon ledigt till taxin en gång i veckan och Gud vet var hon åker då.

Erik har morgontidningen utbredd och läser samtidigt som han äter sina flingor med filmjölk och de två smörgåsarna. För varje tugga borstar han eventuella smulor till högra sidan av bordet i en liten prydlig hög. Om man nu kan kalla det hög, det är bara några enstaka smulor.

Erik har persiennerna nerfällda i köket men har dragit upp dom i vardagsrummets fönster. En lampa är tänd över köksbordet men inte i vardagsrummet. Inte slösa på elen. Han läser och äter. Sovrummet har fönstret på glänt och rullgardinen är uppdragen. Ingen lampa lyser här men den finns något i hallen som letar sig in, en strimma ljus.

7.38 diskar han tallrik, sked, smörkniv och osthyvel, torkar de med kökshandduken och ställer tillbaka i skåp och låda. Torkar av köksbordets kortsida och viker ihop tidningen. Och drar upp persiennerna. Släcker alla lampor, stänger sovrumsfönstret.

Kl 9 stänger han lägenhetsdörren försiktigt och går nynnande ut genom porten. Håller i handtaget på utsidan och stänger försiktigt för att den smäller så högt annars. Så går han med spänstiga steg till förrådet, låser upp och hämtar sin cykel. Ställer den utanför, låser förrådet och känner en extra gång att den verkligen är låst.

Så rullar han nerför gatan och svänger vänster, trampar till korsningen, åker över övergångsstället och tar igen till vänster för att strax svänga snett över till vänster och rulla vidare neråt i riktning mot centrum. Han tar samma väg varje dag, cyklar med jämna tag och över lilla bron som korsar ån.

Så kliver han av cykeln, går med raska steg längs åns promenadväg och tittar emellanåt på klockan. Han går alltid samma sträcka, vänder alltid vid puckelbron, kallad suckarnas bro. Så hoppar han upp på cykeln och trampar vidare samma sträcka som alltid. Vid Coop stannar han, låser cykeln, handlar något han behöver för dagen, lägger det i cykelkorgen och låser upp cykeln. Varför går han längs ån? Varför cyklar han inte? Han rör på fötterna. Jag går alltid den sträckan för att få röra på fötterna. Säger Erik.

Erik fortsätter så hemåt samma väg som alla andra dagar och försöker orka så långt som möjligt i motlutet. Sedan stiger han av när det blir för tungt, drar cykeln och ställer den i cykelstället. Drar en plastpåse över sadeln och tar sin påse från Coop. Öppnar porten och ställer sig innanför och tar emot dörren som annars skulle smälla så högt. Tar upp nyckelknippan, öppnar lägenhetsdörren. Kl är strax före 10.30. Halvelvakaffe.

Inomhus byter han till inneskor och brygger så kaffet. En halvtimme senare byter han skor, tar på ytterkläder, låser lägenhetsdörren  och håller emot porten som annars slår så hårt. Låser upp cykeln och åker en runda. Ibland vid fint väder ända bort till Ede, det är 5 km dit. Det är fin cykelväg och tämligen platt förutom på en sträcka där man kan ta  av en annan väg om man tycker backen blir för svår. Snart är man tillbaka på den rätta platta vägen igen. Det blir en hel mil säger Erik. Idag har jag cyklat ända till Ede, fram och tillbaka, säger han stolt. Det blir en mil det, så nu är det nog färdigcyklat för idag. Men helt säkert är det inte för han ställer inte in cykeln i förrådet. Man vet aldrig …

Kl 13.30 skramlar det av  kastruller i köket. Erik har svängt förbi Ica och köpt något smaskigt, han brukar säga så. Ska åka till Ica och se om dom har någe smaskigt. Typ färdiga raggmunkar med fläsk att värma i mikron. Fast Erik har ingen mikro så han värmer i stekpannan. En annan gång har han lagat paltbröd med riktigt fläsk, inte bacon, och vitsås. Då skramlar det lite mer, två kastruller och en stekpanna. Efter maten vilar har en liten stund, tittar igenom tidningen igen och så nynnar han ut i den friska luften för att ta en liten promenad, endera till vänster och runt, tar 12 minuter. Eller till höger och runt, det tar 20 minuter. Tiden är viktig för Erik.

Vid tiden för radions sjörapport  har han lagt sig på sin säng och då är det helt omöjligt att få kontakt med Erik vare sig via den gamla sortens telefon som står på sängbordet eller att ringa på dörren. Jag hör lite dåligt säger Erik. Eller så vill han bara höra på sjörapporten. Eller bara få vara ifred. Varför lyssnar man på sjörapporten? Jo jag har vart på sjön förstår du. I min ungdom. Svarar Erik. Med något drömskt i blicken.

Innan det blir dags för kvällsmat, som ofta består av färdig soppa (sådan man späder med lika delar vatten) och en smörgås går Erik ut och låser in sin cykel i förrådet. Nu är det färdigcyklat för idag säger han om man råkar komma samtidigt. Så tittar han på klockan och går in under samma procedur som tidgare. Strax före 18 kollar han att lägenhetsdörren är säkert låst och så stänger han innerdörren. Efter 18 vet man inte så mycket vad som pågår men kl 21 lyser det i badrummet, strax efter dras rullgardinen, som är svart, ner för sovrumsfönstret och allt blir rätt stilla. Och mörkt.

Tisdag kl 7.02 skramlar det som vanligt i köket men till skillnad från måndagen går han kl 7.38 ut  med två grönrutiga plastade flergångskassar ordentligt hopvikta under ena armen. Hämtar ut sin cykel och klämmer fast de två kassarna där bak, rullar så nerför backen, tar till vänster men strax sedan till höger till garaget där han har sin röda bil. Han ställer in cykeln inne i garaget, låser porten och åker iväg till samhället ca 8 km bort för att storhandla på Hemköp. Han passar även på att besöka en gammal släkting och även sin kompis, som bor på halva sträckan. Där får han kaffe och jag vet inte om det är före eller efter handlandet på Hemköp.

Så åker han hem, svänger in till garaget, tar de två kassarna och hänger dom på cykelstyret och drar cykeln uppför backen. Man måste hålla svälten utanför dörren säger han om man råkar komma samtidigt. Den dagen blir det inget kaffe halvelva då han redan druckit hos sin kompis i Hinda som ligger halvvägs.

Efter en stund är han ute på sin cykelrunda igen och som vanligt kliver han av för att få röra på fötterna. Middagen kan bestå av något smaskigt som han denna dag inhandlat på Hemköp. Eller så är det rester från gårdagen. Sjörapporten och kvällsmål, låsa dörren, stänga innerdörren. 21 är det så rullgardin ner. Nersläckt och mörkt som vanligt.

Onsdag är inte lik andra dagar heller. Före kl 10 tar han ingen cykeltur för onsdagar åker han med en kasse tidningar ner till syster och svåger för att äta en bit mat. Brukar göra de på onsdagar, säger han om man råkar komma ut samtidigt. Dom bor i gamla polishuset lägger han till. Det säger han varje gång även om jag hört det 100 gånger. Kl 10.30 ska han vara där och senast 10.15 måste han kasta sig upp på cykeln om man råkat prata lite för länge. Nä nu blir jag sen säger han då. Efter att ha tittat på klockan.

Torsdagar är som Måndagar bara att det ibland händer, ungefär varannan eller var tredje vecka, att han försiktigt och nästan ljudlöst kl 7.40 går trappan upp till tvättstugan, lägger i sin tvätt och tvättar på första programmet som heter snabbtvätt. Lika tyst återvänder han och stänger ljudlöst sin lägenhetsdörr.  När tvätten är klar tar han sin cykelrunda, samma väg som förut och går längs ån fram till puckelbron. Efter att ha rört på fötterna.

Ute på altanen hänger så hans tvätt och fladdrar i vinden för det blåser nästan alltid här. Samtidigt doftar det kaffe och Erik ögnar igenom tidningen igen. Skriver lite i en bok om väder och vind, mäter upp regn i sin regnmätare, tittar på himlen och funderar hur vädret ska bli. Ibland får han besök av sin kompis som bor i Hinda och som för övrigt har en ovanlig bil.  Han har  boots som slår hårt i stengolvet när han går i trapphuset. Dessutom pratar han med hög röst och han kommer oftast på eftermiddagen sådär vid 15. Ingen man kan ta fel på. Troligen dricks det kaffe då vid tre men det händer bara om det kommer någon säger Erik. Annars är det halvelvakaffe bara.

Fredagar kan vara rätt lika de andra som måndag och torsdag mest. Sommartid vid 16-tiden kan hända att han står längst ut på sin altan med huvudet maximalt bakåtböjt och med den märkliga röst man framkallar med huvudet i den ställningen samtalar med madame på sin balkong som rätt ointresserat svarar hmhmm eller jaha eller inget alls utan tittar på sina blommor eller något som flyger i luften.

Erik är mån om att berätta för madame om det finns något nytt i händelseväg. Som att han kvällen innan med sin kompis från Hinda, som för övrigt kör motorcykel sommartid, vid 17.30 promenerat ner till östra hamnplanen och spanat in gamla bilar.  Där är det  veteranbilsträff varje torsdag under sommaren. Madame är måttligt intresserad men Erik utelämnar inga detaljer. Även små nyheter är nyheter. Även att han sett en gröngöling i veckan. Det är en sorts hackspett.

 

gröngöling

Så kommer helgen ocn Erik har andra byxor och ser prydligare ut. Annars har han vardagsbyxor och alltid keps. Vintertid en rejälare. Cykelrundor och fotpromenader som alltid och mat och sjörapport. Kaffe halvelva om det inte kommer någon förståss. Han är ordningssam och det är välstädat och disken är torkad och inställd. Efter varje måltid. Klockan på armen och det är noga att hålla tiden.

Ordning och reda. ingen stress och lagom med motion. Han vet allt om fåglar och åker ibland med en annan bekant, som för övrigt är tandläkare fast pensionerad, till Näset där det finns mycket att skåda. Om man är intresserad av fåglar, fågelskådning. På sommaren har han en hel del blommor att sköta. Mest pelargoner och alltid en snöflinga liksom två tomatplantor. Pelargonerna bär han ut och in när det är risk för frost på hösten, troligen sparar han dom år från år gömda där bakom gardinerna. Jag har lite olika sorter säger Erik och ser stolt ut. Han vet det mesta om sina blommor. Första penseerna kommer till påsk ungefär, stor blå kruka med mycket jord. Lika varje år.

Sommartid sitter han på altanen på eftermiddagen. Ungefär kl 14. Men bara en kvart. Brukar inte sitta så länge säger Erik. En kvart räcker. Räcker till vad undrar jag men frågar inget. Troligen menar han att det inte är skadligt med bara en kvart. Ibland är det för hett på altanen och då går det inte att sitta där alls. Säger Erik och tittar på kvällshimlen. Igår regnade det 5 mm säger han. Men det skulle behövas mer. Och se där sitter en nötväcka.

Erik är 88 år och närmare 90 än 80. Jag brukar alltid säga det, närmare 90 än 80. Nu har Erik ställt sig i kö till en servicelägenhet, där dom tittar till en ibland. Fast det kan nog ta ett par år innan man får någon, brukar göra det. Sa Erik som just slängde sig på cykeln, som vanligt. Fast nu ska han sälja bilen, det blir inte så mycket kört. Finns alltid någon som kan skjutsa om det kniper. Ja hej med dig säger han, sätter upp handen på väg mot centrum och vägen till suckarnas bro. Fötterna ska ju också ha sitt.

Ja det blir väldigt tomt om Erik flyttar till hemmet. Jag som oroas om han dröjer till 7.04 med skramlet på morgonen. Tänk så tyst det kommer att vara sedan då. Men jag tror att med den livsstilen Erik har blir han nog mer än 100 och får ingen servicelägehet. Den är behovsprövad nämligen.

Min mamma blev 105 sa Erik. Pigg in i det sista. Och så har jag köpt en ny cykel, den är 7-växlad. Det går lätt att cykla uppför backen nu. Tänk jag fick 500 för min gamla som var helt slut säger Erik med ett leende. Erik är lite försiktig med pengar egentligen men har man sålt sin bil kan man köpa en ny cykel. Som troligen håller fram till 100-årsdagen i alla fall. Svarade jag.

Erik sa inte så mycket mer om det. Han tog en trasa och putsade lite på den röda nya cykeln av märket Monark. Fick något drömskt i blicken. Vad Erik tänker är det bara han som vet.

Och den som lever får se.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: