Om våren om våren – då är det allra bäst

Maj den sköna, sol och fågelsång, bladknoppar och grönt vid stuguväggen mot söder. Den sista drivan bakom huset tinar sakta men säkert. Flugorna har vaknat och surrar på söderväggen. Älven har öppnat sig och niporna på norrsidan gapar svarta. Snön har smält och runnit ner, förenat sig med sitt rätta element. Tillsammans börjar färden mot havet.

Katten lapar sol på farstubron, himlen är ljuvligt blå, skogens tallar svajar lätta och förmodligen glada för den som kan uppfatta sådant. En kall, snörik och lång vinter är till ända och de sträcker ut sina grenar efter all tyngd som vilat på dom. Det spritter i rotsystemet och livet återvänder. Nya spröda skott och kottar är på väg att födas. Saven stiger och livet är värt att leva … ännu en sommar  väntar.

tallskog

Mormor ställer upp ytterdörren och hakar fast den. Nu kan man ha lite luftigare i torpet och det finns tid till annat än eldning. En brasa morgon och kväll och ibland en gång däremellan. Om det är mulet och regnar får man lägga in ett trä då och då. Skönt att kunna sitta vid spisen när regnet smattrar. Men denna dag är en strålande vårdag och hon tar bara på koftan när hon går till kossorna.

Korna råmar och skrapar sina klövar mot trätiljorna. De känner också vårluften och vet att det stundar härliga tider. Mormor låter dörren stå öppen och den friska luften sveper in. Kornas näsborrar vidgas och alla sex ögon riktas mot ljuset och de njuter av den friska luften. Snart snart ska deras hagar vara fyllda med det sprött gräs och saftig klöver ska spira.

klöver.jpg

Hon går en tur till skogen för att hämta färska grankvistar. Dom lägger hon framför brosteget. De fungerar bra att torka skorna på särskilt efter ladugårdsbesöken. Bland skogens träd kvittrar det och fåglarna har bråttom. Det gäller att hinna klart med bobyggandet och att få äggen kläckta, bråda dagar för skogens alla innevånare. En ekorre hoppar mellan träden och tjattrar, mormor svarar på sitt eget sätt.

I förklädet som hon håller uppvikt bär hon kvistbunten och vänder hemåt. Hon hör bussen som stannar vid landsvägen och hoppas att dottern ska komma idag. De ska hjälpas åt att bära ut lakan och annat inför det stora vårbyket vid älven. Innanfönstren ska även tas ner och fönsterremsorna gnuggas bort, den gamla vitmossan med de nu vissna lingonrisen ska slängas på högen bakom ladugården. En stund senare ser hon sin kära dotter Tora vinka från vägen ner mot torpet. Nu ska det bli gott med kaffe!

kaffetår.jpg

Dessa tillfällen var högtidsstunder. De påminde om tiden när alla fyra barnen bodde hemma och nu hade hon en av dom i köket, lite som förr. Hon la på den finaste duken som dotter Ingrid broderat och plockade fram finaste kaffekopparna. Se här är nybakat sa Tora, jag gick in på Hembageriet innan bussen. Gifflarna kan du spara men bullarna är lite ljumma fortfarande. Ögonen lyste ikapp på mor och dotter. Att få glädja någon och se  hur det uppskattas, kärlek utan större åthävor.  De njöt av kaffestunden och tog både påtår och tretår. Sådär, då får vi börja plocka ihop tvätten sa Tora, tiden går ju så fort.

De samlade alla lakan och örngott i stora knyten och bar ut i sommarstugan i väntan på den dag de skulle tvätta. Så tar vi väl fönstren sa Tora och hämtade en stol att kliva på. Med en trasa och lite varmt vatten blötte hon upp pappersremsorna, skruvade loss och lyfte ner innanfönstren ett efter ett. Tre glasrutor i vardera halvan, det gick undan och snart stod alla 10 uppradade för att bäras upp på vinden.

Puh sa mormor, nu sätter vi oss en stund. Jag har tunnbröd och getost om du vill smaka. Getmese också för den delen. Du stannar väl till middag? Jo tack jag kan ta tåget ikväll, då hinner vi äta tillsammans. Mormor blev varm inombords, en dag att minnas. Jag hjälper dig med korna och så lagar vi middagen sedan sa Tora. Hon kände sig tacksam för alla stunderna i det gamla hemmet.  Egentligen skulle hon åka med 4-bussen men ändrade sig. Kvällståget fick det bli.

stigen.jpg

Efter ladugårdsstök och blodbröd med vitsås och fläsk satt de vid bordet en stund. Disken tar jag hand om sedan sa mormor. Jag följer dig till stationen, har inte hämtat posten idag så det passar ju bra. Hon hade gärna gått utan annat ärende också …

De gick genom tallmon den genväg som fanns upptrampad till Stationen. Mormor före och Tora efter. Så många gånger hon gått så här från barnsben till vuxen ålder. Så många minnen, både glädje och sorg. Men idag kände hon sig lätt om hjärtat, snart skulle systrarna bestämma en dag för stortvätt. De skulle stå nere vid Älven, tända under järngrytorna, lägga tvätten i det kokande vattnet och skrubba med såpa. Stå på bryggkanten och skölja i det iskalla vattnet tills fingrarna värkte. En dag att längta till trots allt. De hade ju så mycket att prata om …

De vinkade Hej då, snart skulle de ju ses igen.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: