Arkiv för april, 2019

Den gamla kökssoffan

Posted in Okategoriserade on 30 april 2019 by icole8

När vi talade om trygghet och vad det innebär såg jag den framför mig. En gammal nött kökssoffa med lock, inte värd många kronor men för mig ovärderlig.

Den inrymmer den värme, trygghet och kärlek jag fick som barn. Soffan fanns centralt i det lilla torpets kök och att vakna där var trygghet och värme. Att öppna ögonen och se sin mormor  var kärlek.

Att på kvällen krypa ner mellan lakanen och lyssna till de låga samtalen, höra spisens knastrande och till sist sjunka ner i sömn var tryggheten. Inget kunde hota mig här, allt var lugnt. Ute blåste det storm eller regnade det hårt men inne var frid. Kylan trängde sig på kalla vintrar men under täcket fanns värmen. Från mormor som fanns nära strålade kärleken.

Den gamla soffan finns kvar än idag och den står i köket i min stuga. Allt kan jag avvara men soffan ska jag ha kvar så länge jag lever. Den ska jag ha även när jag dör.

När det blir så dags ska jag bäddas ner i den. Läggas varligt mellan broderade lakan.  Locket ska ha en vacker trasmatta som täcke. Rygg- och armstöd kan sågas bort om den ska stå framför ett altare. Men inga krusiduller i övrigt.

Blommor kan få vara, möjligen en pelargon får trona på mitten. Om det är sommar en vas med ängsblommor.

Till kaffet kanelbulle och pepparkakor. Sång: Den blomstertid …

Det är i det lilla skönheten finns. Det är där den äkta kärleken och lyckan finns. Den som inte kan köpas för pengar.

Min barndom och mitt liv vilar här. Och här är jag trygg. Här får jag ro.

soffan.JPG

Den natten talade vi

Posted in Okategoriserade on 29 april 2019 by icole8

Vi talade om barndom. Vi talade om trygghet. Vi talade om sorg och om smärta. Vi talade om kärlek. Om brist på kärlek. Vi talade med inlevelse och ibland med enbart tystnad. Den kompakta tystnad som infinner sig när orden blivit alltför många och beskrivande. När man behöver vila sig  totalt. När det känns alldeles för svårt.

Vi talade om svek och om lögner. Vi talade målande om minnen så att det stockade sig i halsen och rösten brast. Då tårarna inte gick att stoppa ur sitt flöde. Vi talade långt in på natten. Den natten när allt kom upp och vi lät det brista. Vi som mindes och som burit på sorg och smärtsamma minnen. I det innersta av alla rum inkapslat i mörker.

Vi gläntade  på den dörren. Till det innersta rummet. Till sist lät vi den öppna sig helt. Som en damm brister så flödade det. Utan slut. Allt kom upp till ytan. Det som vi burit i alla år. Sten efter sten dunsade ur hjärteroten och ner genom alltet. Det som tyngt oss. Det som hållit oss tillbaka. Det som satt gränser för vilka vi var eller ville bli.

Så till sist stod allt så klart.  Den natten när vi talade och när det flödade ur vårt innersta. När vi äntligen blev fria.

Denna sista nattvi talade.

 

 

En är tillräckligt

Posted in Okategoriserade on 08 april 2019 by icole8

rosen1

 

Det behövs bara en.

En enda ros är lika vacker som en hel bukett.

En enda riktigt god vän är tillräckligt.

Flera vänner är bra, men en riktig nära vän finns bara en.

Min bästa kompis hör jag någon säga.

Den allra bästa av dom alla.

En bästa vän, bästa kompis.

Liksom en äkta make.

Man har bara en.

Och det är tillräckligt.