Den gamla kökssoffan

När vi talade om trygghet och vad det innebär såg jag den framför mig. En gammal nött kökssoffa med lock, inte värd många kronor men för mig ovärderlig.

Den inrymmer den värme, trygghet och kärlek jag fick som barn. Soffan fanns centralt i det lilla torpets kök och att vakna där var trygghet och värme. Att öppna ögonen och se sin mormor  var kärlek.

Att på kvällen krypa ner mellan lakanen och lyssna till de låga samtalen, höra spisens knastrande och till sist sjunka ner i sömn var tryggheten. Inget kunde hota mig här, allt var lugnt. Ute blåste det storm eller regnade det hårt men inne var frid. Kylan trängde sig på kalla vintrar men under täcket fanns värmen. Från mormor som fanns nära strålade kärleken.

Den gamla soffan finns kvar än idag och den står i köket i min stuga. Allt kan jag avvara men soffan ska jag ha kvar så länge jag lever. Den ska jag ha även när jag dör.

När det blir så dags ska jag bäddas ner i den. Läggas varligt mellan broderade lakan.  Locket ska ha en vacker trasmatta som täcke. Rygg- och armstöd kan sågas bort om den ska stå framför ett altare. Men inga krusiduller i övrigt.

Blommor kan få vara, möjligen en pelargon får trona på mitten. Om det är sommar en vas med ängsblommor.

Till kaffet kanelbulle och pepparkakor. Sång: Den blomstertid …

Det är i det lilla skönheten finns. Det är där den äkta kärleken och lyckan finns. Den som inte kan köpas för pengar.

Min barndom och mitt liv vilar här. Och här är jag trygg. Här får jag ro.

soffan.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: