Den är som själva livet

Som en jättelång halsduk fladdrar när man håller den i ena änden och släpper ut den genom ett tågfönster. Så kan man likna livet.

Förnimmelse av tidens gång från början tills idag, denna dag som jag håller i min hand fortfarande.

Insikten om omöjligheten att fatta tag i den bortre änden, livets början.

Tiden som gick och som fladdrar där i vinddraget, dagarna, livet självt.

Om man kunde ta tillbaka tiden, likt en jättelång halsduk som man håller utsläppt genom ett tågfönster, då skulle det vara möjligt att göra om allt och kanske göra rätt …

Men livet tillåter ingen sådan möjlighet. Det som fladdrar där i vinddraget är förbi och borta.

Och till sist måste man släppa taget, se hur den långa halsduken försvinner långt där borta och så är allt över.

Detta var livet. Alla de dagarna som kom och gick.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: