Den är som själva livet

Som en lång halsduk fladdrar när man håller i den  och släpper ut den genom ett tågfönster. Så kan man likna livet.

Förnimmelse av tidens gång från början tills idag, denna dag jag håller i min hand fortfarande.

Insikten om omöjligheten att fatta tag i den bortre änden, livets början.

Tiden som gick och som fladdrar där i vinddraget, dagarna, livet självt.

Om man kunde ta tillbaka tiden likt en halsduk man håller utsläppt genom ett tågfönster skulle det vara möjligt att göra om allt och göra rätt.

Men livet tillåter inga sådana möjligheter. Det som fladdrar där i vinddraget är förbi och borta.

Men till sist måste man släppa taget, se hur den försvinner långt därborta och så är allt över.

Detta var livet. Alla de dagarna som kom och gick.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: