En humlas himlafärd

Så trött, så trött … benen känns tunga och jag måste vila en stund. Lägger mig och slumrar, drömmer om friskt vatten och en äng full av blommor. Solen har varit alltför varm och blommorna har torkat liksom gräset. Ingen dagg att dricka av och magen är tom. Vingarna bär mig inte längre.

Men så känner jag hur jag lyfts upp av en varsam hand och bärs bort till  ljuvliga blommor med underbar doft och i en vacker gul färg. På bladen finns vattendroppar friska och klara, jag dricker mig otörstig. Undrar om jag bara drömmer? Det är ju så overkligt …

Så svalt och skönt det blev, blommorna ger lite skydd och jag stannar nog här, det känns så tryggt. Under bladen hänger jag mig fast och sover så tungt, magen har slutat knorra nu.  Natten kommer med svalka och fåglarna har tystnat. Sömnen blir djup och skön, jag behöver vilan. Det kanske blir en varm dag imorgon och jag måste ju orka.

Fåglarnas morgonkör väcker mig men det gör inget. Jag blundar och lyssnar, ingen fara hotar och det är så fridfullt här under blombladen. Vattendroppar nära till och lite har jag kunnat äta. Sover en stund till.

När solens strålar träffar mig känner jag paniken komma. Hur ska jag klara värmen idag om jag inte orkar flytta mig? Benen känns svaga och vingarna är så kraftlösa.

Då lyfts jag igen varsamt och försiktigt, jag ser den klarblå himlen och trädkronorna. Det är ju så vackert här på vår jord! Jag bärs in och placeras på en stor bukett ängblommor med massor av nektar. Precis som jag drömt om när jag legat utslagen i solvärmen och vattenbristen.

humlan

Så känner jag doften av rödklöver, den som jag inte kan motstå. Älskar rödklöver och suger i mig så mycket jag orkar. Mätt och belåten vilar jag en stund på prästkragen intill. Så otroligt att få uppleva detta? Är jag redan i himlen tro? Krafterna börjar återvända så smått. Jag längtar efter en liten flygtur, bara en kort sväng, undrar om vingarna bär?

Jag tar sats mot en blomma i en kruka intill, vingarna får luft men det blir för tungt. Jag faller ner och slår mig rejält. Känner hur jag liksom domnar bort. Kan inte komma upp igen …

Så kommer denna någon och sträcker fram en blomstjälk. Jag slår mina ben runt den, jag lyfts upp och blir försiktigt lagd på en bädd av blommor i en stor skål.

skålen

Här kan jag stanna en lång stund, här finns både nektar och lite vatten … en underbar plats, rent himmelsk. Jag lägger mig en stund, slumrar till och smärtan släpper lite …

Ett underbart vackert ljus närmar sig och det liksom snurrar lite i huvudet. En äng breder ut sig och vinden är lagom ljum. Runt mig surrar det av humlor och alla är så glada. ”Men hej och välkommen, vi har väntat på dig” säger någon. ”Vi har sett hur du kämpat och haft det jobbigt där nere.”

Men var är jag?

”I Himlen kära du” säger en vänlig stämma. ”Du är på de himmelska ängarna nu och här får du allt du önskar. Det är här du ska stanna, det är här du hör hemma.”

”Men så märkligt, jag trodde ju att jag var i Himlen redan. I skålen med blommorna. Hos denna någon som varligt lyfte mig när jag hade det så svårt?”

”Det var en av våra Änglar, de som tittar till dom som behöver hjälp. Dom kommer också hit en gång … Änglarna.”

Jag vänder mig om en sista gång och ser då skålen med alla blommorna … och där ligger en liten krake alldeles stilla. Orörlig men med ett leende på sina läppar.

För den som nu kan se det, det finns vissa som kan det.

Och kanske var det just en av dom jag träffade?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: