Arkiv för juli, 2019

Vackra Höst

Posted in Okategoriserade on 12 juli 2019 by icole8

Sensommar och höstkänning. Lite vemod i aspens prassel. Om man är lagd åt det hållet.

Men detta är min favoritårstid så jag är rätt nöjd. Lite sammetsmjukt kvällsmörker, kanske dags att tända en lampa … eller hellre ett ljus.

Dämpad fågelsång om någon alls.  Ungarna är utflugna och snart drar flytten. Talgoxen stannar liksom kråkor, skator och kajor. Men inte samma jäkt kan skönjas. Måsarna har dragit ut till havs.

Visst är det sorgligt på ett sätt men egentligen ganska skönt. Höstregn och lugna innekvällar. Sinnet får ro. Eftertanke. En god bok, kvällste. Eller ett glas rött.

Naturen står snart redo i sprakande festkläder, tack och farväl för denna gång! En sista dans innan vi stänger, lövens virvelvals. De sista äpplenas dunsar mot den mjuka marken.

Hög och klar luft med sensommarsolens värme, Britt är kommen, ett sista försök att hålla sommaren kvar. Men kvällen blir mörk och sval, den första frosten kan anas i den kyliga luften.

Dimman bäddar sin mjuka säng och allt blir mjukt och luddigt. Morgonsolen väcker den igen och älvorna dansar i morgonljuset. Innan allt försvinner och dagen är här igen kan man ana de små vita svängande kjolarna.

Över nejden ses gässens plogformation med ledropen kom-kom-kom och vi vinkar farväl även till dom. Avsked men med hopp om en ny vår.

 

höstlöv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyckan mötte mig

Posted in Okategoriserade on 12 juli 2019 by icole8

”Jag mötte lyckan häromdan

och jag blev rent förskräckt,

så allvarsamma ögon

och en så sliten dräkt.

 

Man hade sagt att lyckans bild

var ljuvhet utan gräns

men hon som kom på vägen där

var inte vacker ens.

 

Hon hade tärda anletsdrag

och bar en börda tung

men när hon talade till mig

var rösten varm och ung.

 

Hon talade om männskors nöd

och tjänst hos Nådens Gud

men om sitt eget öde

hon sade ej ett ljud.

 

Åh – nu förstår jag lyckans väg

att ge med råge full

att brinna fort och brinna ner

 och allt för kärleks skull.”

 

N Bolander