Archive for the Gamla tider Category

Snart så är det jul igen …

Posted in Gamla tider on 08 december 2013 by icole8

julkort1

Andra Advent

Posted in Gamla tider on 07 december 2013 by icole8

julkort pojke julros

Åren går … Julen består

Posted in Gamla tider on 28 februari 2013 by icole8

Nu kommer en av de svårare besluten … vad ska jag spara i jullådan
och vad ska bort?

Minnen av alla egna jular med barnen och min egen barndoms jular
står på rad att slå an strängarna vemodet, glädjen, förväntan, sorgen
att vibrera i mitt bröst.

Barnens ihopknåpade ting på dagis och i skolan, teckningar, jultavlor

Gammalt julpynt som spröda glasfåglar med eller utan stjärt av silke

Glitter av den gamla sorten … lite grått och tämligen slitet men ändå

Kulor som man aldrig hittar idag förutom på loppis

Halmbocken som knappt håller ihop längre

Pappersbonader med rykande grötfat till de hungria tomtar
som sliter i det tysta och i livsfarligt hala träskor

julgröt

Uppräkningen kan bli lång men arbetet kräver mod och styrka
så en del blir kvar, det andra fotograferar jag och gör
en minnesbild av … en jultavla.

Det finns nu ett litet hopp om nya jular där jag får vara
en gammal farmor med all glädje det kan innebära och
det finns nya små händer som ska knåpa inför julen.

Tacksam för vad som varit och det som ska komma,
sa hon som tog på sig tomteluvan av kräpp-papper …

Plötsligt så känns det inte

Posted in Gamla tider, Om mig on 01 september 2012 by icole8

Det som varit så viktigt känns inte längre så.

Förändringstid.

Jag förändras, tiderna förändras, allt är i förändring.

Det man kan vara helt säker på.

Ständig förändring. Just när man tror att det äntligen är stabilt har det redan börjat  förändras.

Att nagla sig fast för att det alltid har ”varit så” är att bedra sig själv.

Jag har gått runt och känt efter. Nej det är inte roligt längre. Förändringar har kommit en efter en och till sist.

Dags att lämna, gå vidare, öppna nya dörrar.

Min förut så älskade plats på jorden är plötsligt bara vemod, minnen, sorg och saknad.

Hur jag än försöker kan jag inte vrida tillbaka tiden, den är gången.

Ärlighet mot sig själv är att se detta.

Barndomstider, skratt och lek, fina minnen, glada dagar susar förbi.

Men det var då. Nu är nu. Det kan aldrig bli som förr.

Dags att dra vidare.

Mr Postman

Posted in Gamla tider, Musik on 23 juni 2010 by icole8

Besök i dåtiden

Posted in Gamla tider on 10 april 2010 by icole8

Idag tog jag mig i kragen och besökte min morbror, som bor på hemmet pga demens och ”allmän avtackling” eller vad man ska kalla det…när livet går och det börjar skymma mot horisonten.

Det kan kännas lite gruvsamt att öppna dörren men idag var det inte svårt alls.

Han satt där och såg rätt alert ut, fräsch och fint klädd, nyklippt och det var musik i rummet.

Jag pratade på och han försökte på sitt vis. Tror att jag kunde förstå vad han sa men inte säkert. Jag svarade så gott jag kunde och han sa jaha, ja, nej…En slags dialog i alla fall.

Så besökte vi dåtiden. Jag nämnde alla namnen, de så bekanta… grannarna, jägarkamraterna, syskonen, namnen på korna i ladugården, hästen, pratade om byhandlaren och om stigarna i skogen, susande granar och mäktiga tallar. Där han gått så många gånger och även jag.

Vi pratade om att sitta och meditera bakom stugan medan älven strömmar förbi, det mäktiga berget mittemot som jag brukade ropa till och ekot svarade. Vi såg harpaltarna som sprang i gryningen, räven som smög förbi, hunden som sov vid kojan.

Vi besökte den tiden som var hans liv, hans käraste plats på jorden. Dåtiden men ändå nutiden, den tiden han lever i i sitt inre. Där han är frisk och stark och lycklig.

En så enkel utflykt men ändå så värdefull.

Vy mot barndomshemmet från det mäktiga berget mitt emot

Så läggs det…

Posted in Aldrig ge upp, Gamla tider, Mänsklighet, Tänkvärt on 14 mars 2010 by icole8

…till minnenas värld.

Det som fanns så självklart i mitt liv är packeterat med lappar…slängas, insamling, diverse osorterat…sparas.

Livet seglar förbi, jag får en känsla av att det är jag själv som lämnat jordelivet…jag rensar upp efter mig själv.

Insikten kommer om hur skör tillvaron egentligen är. Man tar så mycket för givet och det ska man också göra.

Man ska ta för givet att det alltid kommer något mer som ska berika livet, när något tar slut då tar nästa vid.

När dörrar stängs öppnas nya. Det enda säkra och självklara med livet är att det som just nu pågår har redan börjat förändras…