Archive for the Hundar Category

Avsked är inte min grej

Posted in Avskeden, Hundar on 31 januari 2013 by icole8

Jag börjar just inse att det är slut snart. Mötena med de tappra hundägarna som stretar på i alla väder och som konfronterar min Albin-tax med ett hiskeligt skällande som följd, Albins alltså, är snart till ända. Märklig känsla.

Ikväll mötte jag Teo och hans husse. Teo är en svart tibetansk spaniel och jag är så förtjust i den hunden. Till en början visar han en vit tandrad och Albin kör sitt race men snart står dom där och luktar varandra i baken. Teos svans börjar röra sig nästan osynligt för att sedermera öka takten.

teo

Två goa vänner, men eftersom det är långt mellan mötena och Albin är skumsynt gör han sin vanliga manöver till mattes förtvivlan … försvarar flocken eller vad jag ska ursäkta mig med.

Som sagt. Vi ska inte träffas mer eftersom jag flyttar. Snyft och snörvel, det är tråkigt.

Så den arga schäfern med sin matte som är lika bred som hon är lång, matte alltså. Den hunden är allmänt känd för att göra utfall och gläfsa och skälla, Albin är inte bättre han och inte min andra sötnosar heller. Det är så man får en hjärtattack varje gång … men snart så är det färdigskällt på den hunden. Lite vemodigt trots allt.

Så har vi Tessy, en krullig tryffelhund, den hunden går med sin husse, dvs hon bestämmer. Står han still i 2 minuter så ger hon 2 skarpa skall. Han är avslöjad vart han än står och pratar, det är just vad hans stora intresse är, prata med folk. Han är överallt vart man än går och Tessy är missnöjd när det står still.

tessy

Lagotto Romagnolo, heter den rasen men i vilket fall är det snart slut på de mötena också. Vemod igen.

Pudeln Wilma med sina speciella pudelögon. Hon träffar jag mest hemma i hennes kök och tillsammans med sin matte. Många långa samtal, skratt och ibland tårar har pudeln bevittnat. Två själsfränder som kommit varandra nära och kommer alltid att vara nära, om inte annat i tanken, matte och jag.
Mycket vemodigt blir det avskedet.

Vincent, en vit Bichon Frisé, som är jättetrevlig. Dock är matte lite nervpåfrestande men det är också en charm i sig så visst, det blir en saknad ändå. Matte hade för övrigt likadan röd halsduk som jag så bra smak har hon väl ändå …

vincent

Så dessa människor jag möter mest varje dag. Vissa hejar och pratar, andra går som de vore gengångare
trots att vi mötts nästan dagligen i minst 2 års tid.

Den gamla som har sin sin syster här uppe på berget. Sommartid drar hon ömsom, cyklar ömsom,
när det är mindre motlut, med dagens lunch på styret. Vintertid är det sparken.

Grön basker alltid. Hon är snart 90 och troligen är det de dagliga uppförsbackarna som
gjort henne så gammal.

Eftermiddagen gör systern samma tur med vad jag tror är middagen i en väska.
Blå basker. De brukar ofta säga samma sak varje gång: hur klarar du att hålla
ordning på alla hundarna? Jag svarar också samma sak varje gång:
det är väl ingen konst.

Så de två damerna som går en runda varje förmiddag, ena gången motsols andra med.
En hejar och ser rar ut, den andra hejar inte utan drar sig till sidan.
Albin kan skälla till som en invit till samtal med då ryggar hon med ett ljudligt ”åhuvvadå”!

Så han med ölburken, alltid en burk som tar slut ungefär på backkrönet och
då stannar han och pinkar oavsett om det finns folk som tittar snett.
Sedan öppnar han nästa ölburk och tjavar vidare, okänt varifrån och vart
han är på väg. Han vassa sura ögon kan sticka hål på vem som helst men en gång
när jag ljudligt sa NEJJJ! till Albin misstolkade han det för ett HEJJJ
och faktiskt svarade han. Rösten var inte den jag förväntat mig.

Nästa dag gick han som vanligt och stirrade i tomma intet, inget hejande i onödan
där inte. Vet inte om jag kommer att sakna den mannen, möjligen att jag aldrig
blir riktigt klok på honom.

Mannen som bor med sin gamla föräldrar nere i backen. Han verkar ha ett sjukligt
pedanteri, skottar snön i absolut raka kanter och fortsätter även på den allmänna
vägen med den snörraka linjen. Verkar lite skygg så när han ser mig på avstånd kan
han tvärvända och gå åt andra hållet, ibland står han nere i korsningen och tittar
åt ena hållet, andra och så på klockan. Som om han väntade på någon. Så går han
tillbaka hem. Funderar alltid på hans öde och lär inte få veta det.

Passerar sjukhemmet dagligen och ser hur vissa fönster står på glänt, någon ropar
hallåååååååå, hallååååååå … Gardiner som tas ner, andra sätts upp. Någon har
somnat in för gott, paketerats, grävts ner och nu nästa som ska sitta av (ligga?)
sin tid med sina gardiner och utsikten över parkeringen. Livets slutstation. Glad
att jag kan vandra vidare och på egna ben.

Ja så kan jag fortsätta med alla dessa möten jag minns.

Som vanligt är det alltid sorgligt att lämna något, det betyder också att det
varit en fin tid.

Avsked är också början på något nytt. En annan person blir lycklig över att
få bo i min lägenhet, nya dagar och veckor kommer, månader, år … minnen bleknar.
Man minns de goda stunderna, skratten, samtalen, kramarna … kaffestunderna.

Som livet självt. Livet är inte dagarna som gick utan dagarna man minns.

(min dator har fått fnatt nu och delar upp meningarna som den vill, jag kan
inte begripa hur jag ska få någon ordning på detta så jag ger upp … det är
ju som bekant aldrig för tidigt att ge upp)

Annonser

Lyssna är guld, tala är…

Posted in Hundar, Så sant som det är sagt on 08 juli 2011 by icole8

Så är det

Vänner

Posted in Glädjeämnen, Hundar, Så vackert on 25 september 2010 by icole8

Marcus och Morticia

Ramona växer

Posted in Already, min lilla kennel, Hundar on 27 januari 2010 by icole8

Detta är dock taget för någon vecka sedan, idag är den betydligt större…


Pappa Robin

Nu är det nära…

Posted in Already, min lilla kennel, Glädjeämnen, Hundar on 27 januari 2010 by icole8

Magen putar i 8 hörn, det sparkar och rör sig.

Temp-mätning morgon, eftermiddag och kväll. Snart händer det, tempen sjunker radikalt och det stundar en förlossning här i köket.

Spännande och lite gruvsamt men helt underbart!

Välkomna alla ni små underverk till världen!


en tidigare kull efter min Ricky Martin
bild Lotte Eriksson, lottes hundar

Ramona, min lilla tik

Posted in Already, min lilla kennel, Glädjeämnen, Hundar on 22 januari 2010 by icole8

Nu är det dag 53 av 63 (+/- 5 dagar) kvar till nedkomst…

Jag gruvar, har aldrig varit med om detta förut (tur att jag själv fött barn)…

Men djuren har sin instinkt och jag bara ber och hoppas att allt ska gå bra…hon är snart 3 år och förstföderska.

Läser i boken jag köpt (Uppfödarboken av Bitte Lind) om hur själva förlossningen kan te sig och att jag bör ta reda på bästa sättet att avliva missbildade valpar (herregud!!!) samt allt annat som kan inträffa.

Måste ha telefonnummer klara till veterinärer (även nattöppna) samt att ha någon tillgänglig som kan följa med om det går så illa…

Nu har hon fallit in i ett stilla lunk, går ogärna promenader, vill ha mer kontakt med mig och bli ompysslad, struken på stormagen och lite bortskämd med gobitar.

Ja vem vill inte det när man är gravid??

Fortsättning följer givetvis.

Så vägde jag mig

Posted in Hundar, Om mig on 20 januari 2010 by icole8

Det är ett sätt att testa sitt humör! Om det klarar av att se verkligheten…

Men att kunna göra något åt det är ju underbart så nu skuttar jag iväg med tre hundar en sväng, sedan går jag in och snyter mig.

Skuttar iväg igen med två hundar varav en skuttar så lagomt, hon är väl 10 dagar ifrån att nedkomma…rund som en padda med andra ord!