Archive for the Till Minne Category

Till Minne

Posted in Musik, Till Minne on 02 december 2013 by icole8

när det vilda gässen ... hage

Annonser

Det lyser en stjärna förunderligt klar … för Tommie

Posted in Till Minne on 27 november 2013 by icole8

4 år av saknad …

tommiestar

11 december 2009

Posted in Musik, Till Minne on 11 december 2010 by icole8


Somliga lämnar spår

Posted in Till Minne on 26 november 2010 by icole8

”Det blommar i somligas spår, det glittrar och lyser…”

Så börjar den vers Tommie och jag bestämde oss för att sätta i dödsannonsen, han skrattade och sa ”spårmannen, ja det är ju jag det”.

Symboliskt, med tanke på alla fina skidspår han lämnade, men så många andra spår också. Vem man än pratar med så minns dom Tommie med glädje och värme, han var en sådan person som bjöd på sig själv och var en god medmänniska.

Så minns vi alla honom, ständigt glad och hjälpsam och det var så han ville leva, helst jobba till 70 år för han trivdes så bra med det han gjorde.

Livsvägen var annorlunda tänkt och allt slutade den 28 november 2009, han blev endast 56 år. Men han levde så intensivt i varje sekund och många gånger sa han ”ta vara på livet, alla glädjeämnen, sorgen kommer tids nog ändå.”

Hans sista tid sörjde han just för sin situation där ingen hjälp fanns att få mer än smärtlindring. Vi sörjde alla för hans skull, för vår egen skull och för alla hans vänners skull.

Nu tror jag och många med mig att livet fortsätter, vi har en annan uppgift som väntar.

Vi kommer tillbaka och vakar över våra nära och kära, vi finns där på ett annat plan, vi lever i en annan dimension och med en annan frekvens. Ingenting dör.

Så fantastiskt det är uträknat ändå. Visst är det förunderligt och till så stor tröst.

När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit mull, min vän.
Ty med allting som susar och sjunger
skall jag komma tillbaka igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden.
Genom fjärilars fladdrande slag.
Genom flingornas dans på din ruta
skall jag ge dig en hälsning var dag.

Och när björklöven spricker om våren
och du känner en varmare vind
skall du ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser din kind.

Och då vet du, jag är inte borta.
Nej, mer nära än du kan förstå.
Genom allting som susar och sjunger
skall min hälsning med kärlek dig nå.

Ett år har snart passerat

Posted in Musik, Till Minne on 22 november 2010 by icole8

För ett år sedan var denna måndag den sista måndagen i Tommies liv. Vem kunde ana det?

Han var så trött och kunde inte förstå att inte ens skidtävlingar på TV kunde hålla honom vaken.

Jag pratade redan då om att vi skulle åka ner till sjukhuset och vara med honom men så ringde han på eftermiddagen och lät som vanligt igen. Han längtade hem och vi förberedde allt vi kunde för att han skulle komma hem och vi skulle ha en tid med adventsstämning och kunna vara tillsammans hela familjen.

Så kom onsdagen och han välkomnades till ett hus med tända ljus och med marchaller utanför. Det blåste snålkallt och han frös, blev otålig över att inte komma in fort nog.

Det blev 3 dygn med familjen, med tårar och med hans kamp mot smärtan och sorgen över sin situation.

Vi hann säga farväl, vi hann göra det sista som han önskade sig i livet.

Vi saknar Dig så erhört mycket och nu när vi åter står inför advent så tänker vi tillbaka, tänder ljus och hedrar ditt minne.

Tommie i våra hjärtan…for ever.

Ljus tända och minnet lever

Posted in Till Minne on 06 november 2010 by icole8

På terrassen har jag en gjort en ”minneslund”, på ett bord står en stor kruka med tujor, tallris och med ljus framför.

Ovanför hänger en stor ljuslykta, till minne av de kära som nu finns på andra sidan men ändå är så nära oss ändå.

Minnena lever och är närvarande. de kan aldrig försvinna, de lever vidare med oss.

På det viset är vi ju ändå alltid tillsammans!

Någon sa, att gå över till den andra sidan är som att gå genom en tunn vägg, som en vägg av rispapper…

Med facit i hand…

Posted in Änglar, Sjukvården, Till Minne on 09 september 2010 by icole8

…kan jag säga att det var bäst som skedde, trots allt.

2,5 tim genomgång av gamla journaler och provsvar gav slutligen den insikten. Doktorn och jag hade ett långt samtal och vi var nog lika berörda båda två.

De hade kunnat upptäcka sjukdomen i ett något tidigare skede men ändå för sent för överlevnad. Tidigare insatta behandlingar hade förlängt livet men också lidandet och inte förbättrat livskvalitén märkbart…strålning och cellgifter med biverkningar samt mer sorg och grubbleri.

Då var det trots allt bättre att leva i ovisshet om vad som komma skulle, en vår och försommar fylld av förhoppningar och livsglädje med planer för framtiden. Livskvalité…

Så nu lägger jag ner detta och förstår att det finns någon däruppe som styr och ställer och att livet är redan förutbestämt.

Det som sker ska ske.