Archive for the Om mig Category

Posted in Om mig on 19 januari 2013 by icole8

”Flyttar från Timrå, säljer min supermysiga lgh. I hyran ingår el, bredband, telefoni, TV´s basutbud. Motorvärmare resp garage finns att hyra.
Lgh har separat sovdel, plats för dubbelsäng, smakfullt avgränsad med 3 ovala fönster i rundad vägg mot tv-rum och har ingång med dörr från hallen. Vit träpanel med hylla mot huvudgaveln samt en garderob.
Kök med diskmaskin, tarkettgolv, halv träpanel i vitt, spotlights, mörkgrått kakel.
Badrum med kaklat golv i blått, dusch, uttag för tvättmaskin, skåpinredning i mörkt trä, vitt trätak med spotlights, handduksvärmare.
Hall med ”stengolv” i mörkgrått, träpanel i vitt, 2 garderober.
TV-rum med parkett, valvad ingång i grekisk stil, utgång till stor terrass. Terrassen har trägolv, infravärme, förråd.
Stort inomhusförråd i samma plan.Nära till tvättstuga, lätt att få tider.
Utsikt mot Klingerfjärden, lugnt och trevligt hus, rara grannar. Välskött förening som varmt rekommenderas.
Bilder kan mailas…”

När jag läser annonsen är det nästan så jag ångrar mig men efter snart 3 år stundar nya äventyr! Trosa ska bli
så mysigt och jag kommer närmare mina nära och kära.

Annonser

To be brave or to be brave

Posted in Aldrig ge upp, Om mig on 03 januari 2013 by icole8

It´s not brave to move to another city … I call it development.

OK some people get sick and throw up if they even think about it … but when you do things that seems impossible … and you make it, it´s a development in your life.

One´s you done it you can do it again and again and again.

So mowing can open ones eyes to something better, and of course sometimes worse, but that´s also development. It´s the change itself that is important…

So now I´m starting to find a new place to live. It´s not important if all my things can go with me, I can give away and get new things

Less things is a good start. Not only for packing but for the energies they bring.

A new place to live and new things is a good start.

For a new life.

Not in New York but you never know …

centralpark

Hate it

Posted in Om mig on 31 december 2012 by icole8

Dessa förbannade smällare och raketer! Hatar nyår och valborg…

Som ägare till skotträdda hundar går jag snart över lik!

Ser Du mig så ser jag Dig …

Posted in Humorterapi, Om mig on 22 december 2012 by icole8

Min passion eller vad den kan kallas är att iaktta. Människor särskilt, även lyssna på samtal som jag inte kan undvika, i kassakön eller på tåget.

Jag ser särskilt den gråbruna folkrörelsen, för att inte säga svarta. Vad är det med folk? Mullvadar har skyddsfärg men herrgud …

”Jo men svart, det går ju alltid. Det passar ju till allt ”… javisst på begravningen också … Men så oerhört urtvättat och trist.

En svarthårig kvinna lagom rund med lagomt svarttonat hår och glasögon, gissa vilken färg? Fel, de är stålbågar, grå … Står utanför Lidl med snowjoggings utanpå de svarta tightsen till den volyminösa täckjackan i svart  (2 tandpetare i en kork) och röker, samtalande med en annan kvinna så trist så jag glömt hur hon såg ut …

”Ja nu har jag handlat allt till jul”, blåser ut röken i en rejäl gråpelare mot den tunga snötyngda blågrå himlen…

Varför har jag blivit så ironisk? Ja säg det. Trött på gråheten tror jag. Så när jag fick rådet av en viss B T att färga håret djupt mörkrött gick jag åstad direkt …

Nu blir ju inte grått hår djupt mörkrött även om det står något liknande på kartongen … nej det blir en aning dragning åt orange-röd-brun-röd eller något liknande.  Det blev inte turkost i alla fall. Strunt samma, det blev en färgklick i den grå massan.

Men för att återgå till iakttagandet och lyssnandet då. Det här har jag skrivit om förut, kolla på folks näsor. Särskilt när de är parvis, jag menar han-o-hon. Jag tror mig ha funnit lösningen på att hitta den rätta/e … sök efter den som har en nästan identisk näsa som du. Då blir ni lyckliga i alla dagar! Eller så ändrar näsorna form efter ett långt äktenskap.

Jag tittade noga på tåget, de paren som verkade som de suttit ihop i 100 år … exakta näsor. Var den enes stor och böjd så var den andres … ja du fattar. Äcklande på ett vis. Troligen något i stil med att jag älskar min jättenäsa så därför älskar jag dig …  och din jättenäsa.

Så samtalen.

”Har du provat vinmålning?”

”Oj det låter spännande. Hur gör man då, blandar man vin med färg eller?”

”Nä, du dricker vin och samtidigt målar en tavla, det blir så annorlunda förstår du…”

Kantänka mig det, dricker man flera glas än tillbörligt blir säkert många saker annorlunda.

Jaja, jag ska inte vara elak. Det blir ingen lyckligare av.

Nej hellre då ett glas rött och en kul tavla.

Det ska jag och min julfirande kompis göra i helgerna, måla tavlor.

Men vinet tror jag får bero, jag har förresten inget hemma.

En väggklocka runt halsen

Posted in Om mig on 19 oktober 2012 by icole8

Efter en titt i gamla smyckeslådan kan jag bara konstatera att jag är hopplöst ute. Inte tillräckligt för att kallas retro utan helt enkelt bara omodern.

Nu ska smycken vara stora och gärna av metall. Eller som en skivad skärbräda i plast i kulörta färger.

En sågklinga, eller en halv kanske, kan vara väl så bra.

Eller morfars väggklocka sönderplockad, dvs urverket, och fantasifullt uppträtt på lämplig kedja typ.

Har hela klimatet i smyckesvärlden liksom mycket annat hårdnat? Som stål, i form av kulor och tunga hängen, blanka, hårda. Var tog kvinnligheten vägen?

Blommor i pasteller med infattade gnistrande pärlor, sirliga former, rankor, hängen som rosenknoppar … bling-bling

Ja har man något val? Bara att haka på eller inte, man kan låta bli också men det är lite kul med detta i plast, inte särskilt tungt heller.

Så på Lindex fingrade jag på ett liknande … men det blev inget köp. Tänkte prova en egen variant, varför inte se efter vad som ligger i lådorna … några klädnypor i plast, en och annan kniv och gaffel, kanske remsor av färgglada påsar … ingenting är omöjligt och egen stil är alltid att föredra.

För den som vågar.

Se det goda och vackra hos människor

Posted in Mänsklighet, Om mig on 17 oktober 2012 by icole8

Det skrev jag för en tid sedan att jag hädanefter skulle göra.

Igår sattes jag på prov. Hade tid för däckbyte och kom i god tid, fick köra in bilen 10 minuter före och strax därefter kliver en äldre herre in med en min som han svalt något riktigt surt och beskt.

Han vandrade runt bland däcken, hans uppsyn var densamma. Grabben som la om mina däck hade fullt upp och med hörselskydd på dessutom, så där fick han inget napp.

Jag känner igen den här karaktären. Liksom en jakthund försöker de nosa upp ett spår … inte av hare eller räv, utan något att klaga på och få vräka ur sig sitt illamående som tär på dom av någon anledning.

Allt eftersom blev hans vankande mer idogt och han kastar sitt suröga på mig och min bil … men jag har tränat förr med dessa ”jägare” så jag ser honom inte utan använder ”the dolphin smile” … mycket effektivt för att de ska tappa jaktlusten.

Den minen är mycket effektiv även i andra sammanhang, får återkomma.

Så blev min bil nersänkt i golvnivå, jag frågar om jag ska köra ut den innan jag betalar men fick svaret att det behövde jag inte, tiden skulle räcka till.

Med en lapp i handen gick jag genom glasdörren där det ska betalas, och alltid luktar kaffe, fick vänta en stund, ytterligare en liten stund då någon springer in och vill ha ett besked och så precis kl 14.00 säkert på sekunden brakar den sure jägaren in genom dörren och vrålar: ska du inte köra ut bilen, du är väl klar, stå här och snacka skit!

Min reaktion var oväntad.

Eftersom det bästa man kan göra för att ”ge igen” är att uppträda precis tvärtom, leende och helst med en klapp på axeln säga självklart, genast, förstår att du har bråttom (hade säkert tid kl 14.00 prick och där står min bil och hindrar en stackars pensionerad som säkert har så mycket att göra att han har tid att komma 20 min för utsatt tid och trampa runt bland däcken…

MEN så hör jag min egen röst, med styrka från jag vet inte var, oförskämt svara honom:

Hörrödudu nu lägger du av va´, jag är inte alls klar, och förresten frågade jag killarna om jag skulle köra ut bilen och dom sa nej…

Tro inte att han lyssnade, han hade ju fått upp drevet, nu skulle här skällas och gormas, det han väntat på hela tiden.

Ja men kör ut bilen nångång då, svarar han, stå där och prata en massa skit.

Jag fortsätter:

Nu lugnar du ner dig, fattar du det (gubbjävel tänkte jag) och ger honom Fingret.

De kan du ha själv du, svarar han.

Men om jag inte såg alldeles fel hade han ett annat ansiktsuttryck, möjligen att ena mungipan pekade något mer horisontellt. Han mådde en aning bättre

Ska jag klämma till med att visst fanns det något vackert hos honom ändå?

Men tror inte att jag hann titta på honom tillräckligt länge för att upptäcka det …

Det blir en grå träningsoverall från Adidas

Posted in Om mig on 15 oktober 2012 by icole8

Den stora skräcken har landat och byggt ett bo på mitt huvud. Den har skickat tentakler ner i mitt matsmältningssystem. Den har knutit ihop mina tarmar och satt sprätt på min hjärtas elsystem, AV-knutan och allt de där ni vet … (artrioventrikulärknutan).

Ren och skär ångest (för övrigt kan jag inte tro att den har den färgen med tanke på hur den förfärar och förskräcker och ger illamående och kallsvett).

Ångest är möjligen spygrön eller blekgrå.

Vad an detta obehags grund? Normalt har jag normal ångest i normala doser normalt ofta. (Normal har för mig färgen klarblå by the way …)

Jo jag ska lämna tryggheten, lägenheten, de dagliga rutinerna, lämna in hundarna på pensionatet (där 1000 saker kan gå snett om man har livlig fantasi som jag) lämna in bagaget (en syrenlila väska med blank yta och hjul som rullar i alla riktningar så man kan gå med den bredvid sig några decimeter framför… kommer antagligen bort och aldrig mer igen) kliva ombord på en plan från SAS (låter tryggt men det är fasansfullt långt till marken oavsett) och landa i för mig främmande land … där ALLA talar franska och bara ruskar på huvudet när jag försöker med engelska blandat med tyska …

Frukostar med feta mackor bredda med Nutella och till det kaffe, ingen hälsosam yogurt med nyttiga gryn och nötter, det blir magvändning direkt.

Jag får ångest när jag inte vet hur dagarna ska se ut, jag blir svettig bara av tanken att någon på engelska säger let´s go for a walk … men vad ska jag ha på mig? Det kanske är +20 ute men även +-0 och regn. Ångest.

Let´s go för lunch down town (det är bara en liten by egentligen) … vad ska jag ha på mig? Å. igen.

Let´s meditate on the floor … vad ska jag … Å.

Hur är de andra klädda? Några från UK, en från Egypten, två från Finland, en från Italien, en från Danmark, en från Schweiz … alla betydligt yngre än jag. Jag är troligen den äldsta i den gruppen av 23 kursare som ska åka till France och bo på ett Slott … vad ska man ha på sig under middagen, 3-rätters, varje kväll?

Istället för att försöka se ut som någon annan och vara som någon annan eller ens försöka likna en världsvan kvinna som reser ständigt och som bott i flera kontinenter och som pratar flera språk flytande –

Istället för allt detta ska jag vara jag. En liten grå mus som sitter där och bara låter de andra skina  och blänka ikapp med de stora kristallkronorna i slottet.

Jag ska iakttaga och lägga märke till. Jag, den lilla grå. Som ser och hör men inte syns. Det är generöst tycker jag.

Så det blir en träningsöverall i grått, Adidas troligen, den såg jag på Intersport.

Det blir svårt att beskriva mig visserligen. Så jag ska ha en orange väska över axeln eller snett över bröstet med tanke på väskryckare.

Så hon i grått med den där orange väskan då. Hon var med på en veckokurs i Frankrike hösten 2012 och lät alla andra skina och synas. Fast väskan sticker ut så jag kanske tar den vita istället.

Med svarta små rundlar.