Archive for the Sjukdomen Category

Så tyst, så tomt, så vemodigt

Posted in Sjukdomen on 28 november 2009 by icole8

Ljusen är släckta, stillhet råder. Så tyst, så tomt, så vemodigt.

Vi gråter stilla av tacksamhet för att Du nu får vila ut från all smärta.

Vi gråter av sorg över att ha förlorat Dig, vår far, make och husse.

Vi gråter för den tiden Du aldrig fick och som Du så gärna ville ha tillsammans med oss.

Vi gråter för att vi aldrig mer har Dig hos oss men vi vet att det finns en plats där Du nu väntar…när vi kommer så möter Du oss där.

Så slutar den sorgliga berättelsen om Sjukdomen som tog Tommies liv.

Vännerna kom

Posted in Så vackert, Sjukdomen on 27 november 2009 by icole8

En dag med samvaro kring sängen, tända ljus, lågmält prat om gamla tider, kära minnen, goda stunder.

Blommor, tårar, kramar, ses igen, avsked…

Precis som han ville ha det. Så har den här dagen varit. Smärtfritt, lugnt, den befriande sömnen. Ibland ett leende för några sekunder, ibland en tår i ögonvrån.

Han är med oss när vi samtalar, han är en av oss och kommer alltid att vara i allra högsta grad.

Så längre fram när vi tänker tillbaka på den här dagen så är den ett vackert minne.

Precis så som han ville ha det.

Kanhända har vi en dag imorgon också…

Hemma

Posted in Musik, Sjukdomen on 25 november 2009 by icole8

En mycket trött och tärd man kom så hem till slut.

Tända marchaller och många ljus välkomnade honom och ett omsorgfullt förberett rum, svalt, vilsamt och vackert.

Vi sköter om och sitter med honom där bredvid, han sover och drömmer, vi vet inget om vad och vem han ser i drömmen.

Kan bara önska att det randas en vacker morgon där borta vid horisonten där det lyser så vackert av det himmelska kärleksfulla ljuset.

Någon väntar snart på att ta hans hand och vandra bort till det
landet där allt är ljust och fridfullt.

Vi unnar honom det allra bästa efter denna hårda strid mot sjukdomen.

Denna gången vann han inte första priset men kämpade väl.

Och det är det som räknas …

Välkommen hem

Posted in Musik, Sjukdomen on 24 november 2009 by icole8

Sent i November, och luften är klar
Bilarna glittrar av frost
Snön som beskyddande hand överallt
Men vem sveper täcket om oss?
Husen är höga, och världen är stor
Vad värmer stjärnorna då?
Men när någon där uppe ser ner på vår jord,
syns våra ljus ändå

Jag säger välkommen hem
Bara kom som du är
Välkommen älskade vän
När alla lamporna tänds
Finns det rum för dig här
Välkommen hem igen

Möblerar om

Posted in Aldrig ge upp, Så vackert, Sjukdomen on 22 november 2009 by icole8

Så är ett rum tömt, endast några tavelspikar kvar.

Dammat, skurat och iordningställt för den som väntas hem på onsdag.

En höj- och sänkbar säng, en bra madrass för den som ligger mycket, adventsstjärna som ska lysa varmt till helgen och många levande ljus.

Friska snittblommor och vacker musik. Lugnt och tryggt, sönerna är hemma.

Vi ser fram emot en tid av gemenskap och värme, en adventstid som inte liknar någon annan…

Nu räknar vi dagarna…

Posted in Så vackert, Sjukdomen, Tänkvärt on 20 november 2009 by icole8

…till hemgång.

Snart är strålningsperioden över, nu väntar det en stilla advent med tända ljus, vila, närheten till familjen, tryggheten, värmen, lugnet och stillheten.

Vänner kan komma och hälsa på, skratt och gråt, minnen, avsked.

Dagar som kommer och går, som livet alltid är.

Vi vet inte när vår klocka klämtar men den dagen kommer för oss alla.

Vi ska vara tacksamma för varje dag vi har.

Tacka Livet.

Vi jobbar för hemgång

Posted in Sjukdomen, Tänkvärt on 18 november 2009 by icole8

Nu är det planerad hemgång i slutet av nästa vecka…vi jobbar för fullt för att det ska fungera så bra som möjligt och det känns bra.
Man har den dagen man har och gör det bästa av den. Så är det och så förblir det, man kan inte leva i gårdagen eller i framtiden, det gäller alla människor och just det är det svåraste av allt.

Att leva i nuet.

Vi hörs imorrn!

Posted in Sjukdomen on 16 november 2009 by icole8

Så har vi alltid sagt när Du legat på sjukhuset och vi säger det nu också och alla dagar framöver.

För vi hörs ju alltid på ett eller annat sätt eller hur?

Imorgon. Och alla dagar i evighet.

Tackar livet

Posted in Musik, Sjukdomen, Tänkvärt on 15 november 2009 by icole8

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket
det gav mig två ögon
och när jag dem öppnar
kan jag klart urskilja
det svarta från det vita
och högt däruppe
himlens mantel strödd med stjärnor
i mängden männskor mannen som jag älskar

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket
det gav mig hörseln
som i all sin vidhet
fångar natten och dagen
syrsor och små fåglar
turbiner, hammare, ett hundskall
och ett ösregn
och röstens ömhet hos den som jag älskar

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket
det gav mig lång vandring
för så trötta fötter.
Jag gick igenom städer
genom djupa vatten
över stränder, berg, i öknen och på slättland
hem till ditt hus i dina gröna ängar

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket
det gav mig ett hjärta
som i grunden darrar
när jag ser frukten
av det hjärnan skapar
och det goda så långt borta från det onda
när jag ser i dina klara ögon

Höstvisa

Posted in Musik, Sjukdomen, Tänkvärt on 15 november 2009 by icole8

Vägen hem var mycket lång
Och ingen har jag mött

Nu blir kvällarna kyliga och sena

Kom trösta mej en smula
För nu är jag ganska trött

Och med ens så förfärligt allena

Jag märkte aldrig förut
Att mörkret är så stort

Går och tänker på allt det där man borde

Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort
Och det är så väldigt lite jag gjorde

Skynda dej älskade
Skynda att älska

Dagarna mörknar minut för minut

Tänd våra ljus
Det är nära till natten

Snart är den blommande sommaren slut

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
Och som du kunde hjälpa mej att finna

En sommar går förbi
Den är alltid lika kort

Den är drömmen om det man kunnat vinna

Du kommer kanske nångång
Förr’n skymningen blir blå

Innan ängarna är torra och tomma

Kanske hittar vi varann
Kanske hittar vi då på
Något sätt att få allting att blomma

Skynda dej älskade
Skynda att älska

Dagarna mörknar minut för minut

Tänd våra ljus
Det är nära till natten

Snart är den blommande sommaren slut

Nu blåser storm därute
Och stänger sommarns dörr

Det är för sent för att undra och leta

Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
Men mer än du nånsin får veta

Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
Och hör vågorna villsamma vandra

En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
Och att få vara samman med varandra

Skynda dej älskade
Skynda att älska

Dagarna mörknar minut för minut

Tänd våra ljus
Det är nära till natten

Snart är den blommande sommaren slut …