Så tyst, så tomt, så vemodigt

Ljusen är släckta, stillhet råder. Så tyst, så tomt, så vemodigt.

Vi gråter stilla av tacksamhet för att Du nu får vila ut från all smärta.

Vi gråter av sorg över att ha förlorat Dig, vår far, make och husse.

Vi gråter för den tiden Du aldrig fick och som Du så gärna ville ha tillsammans med oss.

Vi gråter för att vi aldrig mer har Dig hos oss men vi vet att det finns en plats där Du nu väntar…när vi kommer så möter Du oss där.

Så slutar den sorgliga berättelsen om Sjukdomen som tog Tommies liv.

Annonser

Vännerna kom

En dag med samvaro kring sängen, tända ljus, lågmält prat om gamla tider, kära minnen, goda stunder.

Blommor, tårar, kramar, ses igen, avsked…

Precis som han ville ha det. Så har den här dagen varit. Smärtfritt, lugnt, den befriande sömnen. Ibland ett leende för några sekunder, ibland en tår i ögonvrån.

Han är med oss när vi samtalar, han är en av oss och kommer alltid att vara i allra högsta grad.

Så längre fram när vi tänker tillbaka på den här dagen så är den ett vackert minne.

Precis så som han ville ha det.

Kanhända har vi en dag imorgon också…

Hemma

En mycket trött och tärd man kom så hem till slut.

Tända marchaller och många ljus välkomnade honom och ett omsorgfullt förberett rum, svalt, vilsamt och vackert.

Vi sköter om och sitter med honom där bredvid, han sover och drömmer, vi vet inget om vad och vem han ser i drömmen.

Kan bara önska att det randas en vacker morgon där borta vid horisonten där det lyser så vackert av det himmelska kärleksfulla ljuset.

Någon väntar snart på att ta hans hand och vandra bort till det
landet där allt är ljust och fridfullt.

Vi unnar honom det allra bästa efter denna hårda strid mot sjukdomen.

Denna gången vann han inte första priset men kämpade väl.

Och det är det som räknas …

Välkommen hem

Sent i November, och luften är klar
Bilarna glittrar av frost
Snön som beskyddande hand överallt
Men vem sveper täcket om oss?
Husen är höga, och världen är stor
Vad värmer stjärnorna då?
Men när någon där uppe ser ner på vår jord,
syns våra ljus ändå

Jag säger välkommen hem
Bara kom som du är
Välkommen älskade vän
När alla lamporna tänds
Finns det rum för dig här
Välkommen hem igen

Möblerar om

Så är ett rum tömt, endast några tavelspikar kvar.

Dammat, skurat och iordningställt för den som väntas hem på onsdag.

En höj- och sänkbar säng, en bra madrass för den som ligger mycket, adventsstjärna som ska lysa varmt till helgen och många levande ljus.

Friska snittblommor och vacker musik. Lugnt och tryggt, sönerna är hemma.

Vi ser fram emot en tid av gemenskap och värme, en adventstid som inte liknar någon annan…

Nu räknar vi dagarna…

…till hemgång.

Snart är strålningsperioden över, nu väntar det en stilla advent med tända ljus, vila, närheten till familjen, tryggheten, värmen, lugnet och stillheten.

Vänner kan komma och hälsa på, skratt och gråt, minnen, avsked.

Dagar som kommer och går, som livet alltid är.

Vi vet inte när vår klocka klämtar men den dagen kommer för oss alla.

Vi ska vara tacksamma för varje dag vi har.

Tacka Livet.

Vi jobbar för hemgång

Nu är det planerad hemgång i slutet av nästa vecka…vi jobbar för fullt för att det ska fungera så bra som möjligt och det känns bra.
Man har den dagen man har och gör det bästa av den. Så är det och så förblir det, man kan inte leva i gårdagen eller i framtiden, det gäller alla människor och just det är det svåraste av allt.

Att leva i nuet.